Maria Selin, nyss fyllda 50 år, åkte till Uppsala 1986 för att läsa till präst. Nu blev det inte så då, men hon har alltid vetat att hon ska bli präst, men inte när. När hon kom till Uppsala och började studera teologi tappade hon sin tro. Hon hade en barnatro som inte tålde trycket av det vetenskapliga kritiska ögat inom teologin.
– När kyrkan samlade sig för att skriva Nya testamentet valde man bort texter som man inte tyckte stämde in, bland annat gnostiska texter.
Teologin gav en annan bild av Jesus och Maria Selin fick en känsla av att bibeln inte var på riktigt.
Hon fortsatte att studera, men bytte inriktning och började istället läsa religionshistoria. Hon tog en fil. kand. och ville forska om islam, som hon tyckte var en spännande religion. Men var då också tvungen att läsa arabiska. Hon halkade istället in på utbildningen i orientalistik och tog en fil. kand. Därefter var det bestämt att hon skulle åka till Damaskus och studera arabiska, men så kom kriget i Kuwait och kärleken emellan.
– Mitt i allt träffade jag Dan och var så kär så jag flyttade med honom till Boden.
Hon hade fått tillbaka sin tro, den tro hon har idag där kärnan är att Jesus dog på korset för allas skull.
– Det räcker för mig. Det är stort, att han dog på korset för min skull.
Hon tog gymnasielärarexamen i Umeå och bildade familj. Som samhällslärare har hon alltid sagt till sina elever att det är viktigt att engagera sig. Så en dag frågade en elev: "Men du, vad gör du?".
Maria Selin satte sig nu ned med alla partiprogrammen. Hon hade då aldrig själv tänkt på sig själv som kristdemokrat, utan hade under årens lopp röstat från vänster till höger.
– Men det var kristdemokraternas program som gjorde att jag föll pladask; människans ofullkomlighet. Det är också kärnan i kristendomen. Vi kan aldrig göra allt rätt och det måste finnas förlåtelse. Inom kristendomen talar vi om nåden, att gud förlåter oss.
Men, tillägger Maria Selin, hade kristdemokraterna varit abortmotståndare hade hon aldrig gått med. Kvinnans rätt till sin kropp är mycket viktig för henne. Hon driver kvinnofrågor, pratar om sex och samlevnad med sina elever, men konstaterar samtidigt att många unga flickor far illa.
– Jag tvekar aldrig en sekund att ta den debatten.
2002 fick hon en ordinarie plats i barn- och utbildningsnämnden som det då hette. I dag vice ordförande i utbildningsnämnden. Men på den tiden visste hon inte ens hur ett sammanträde gick till utan fick lära sig skriva motioner och hur man reserverar sig mot beslut.
– Jag hade ju Anders.
Anders Pettersson, gruppledare, lärde henne vikten av att vara påläst och att den som höjer rösten har förlorat.
– Jag tycker politik är roligt, men blir ledsen när man är elak med varandra. Även om vi är där för att vi tycker olika ska man vara snäll och respektera varandra.
En lördag i september i fjol bestämde hon sig. Maria Selin ringde vännen och prästen Anna Grenholm och talade om att "nu ska jag bli präst". På måndagen ringde hon stiftet och biskopens sekreterare lotsade henne vidare till rekryteringen. Före jul fick hon träffa biskopen Hans Stiglund och gjorde sin prästpraktik i somras.
– Jag kände att jag kommit hem. Man blir hög av att gå på en högmässa, man svävar ut.
Vad är det som griper tag i dig?
– Det absolut vackraste är liturgin, att sjunga den. Man uppfylls eller himmelriket sänker sig ned över en. Jag har nött kyrkbänkar i alla år och att få stå på andra sidan var något helt annat. Det är magiskt.
Maria Selin hade ångest inför antagningskonferensen.
– Man drillas under ett dygn. Alla man säger bevakas och sedan lämnas en rekommendation till biskopen.
När Hans Stiglund ringde och sa att hon blivit godkänd blev hon lycklig. Eftersom Maria Selin redan har läst tre år har hon inte så mycket kvar. Hon studerar på distans och läser nu grekiska för teologer.
– Jag måste ha en magisterexamen för att gå sista året. Hur jag nu ska lösa det? Men är det meningen så löser sig allt. Jag är inte alls orolig. Det ligger i Guds händer. Jag har landat i att det är det här jag ska göra och det känns otroligt skönt.
Hon har jobbat som lärare i 20 år och kommer sakna att vara i klassrummet med eleverna. Däremot kommer hon inte sakna stressen som hon beskriver som plågsam periodvis.
Hon berättar att skolan format henne så mycket så när hon hade förberett en kort predikan inför en kvällsmässa och läste upp den för sin präst på praktiken, Yvonne Steinvall, så sa Yvonne: "Jättebra, men du kanske skulle nämna Gud. Och kanske Jesus också."
Maria Selin skrattar åt minnet. Hon tycker att en bra präst talar till hennes hjärta, väcker nyfikenhet och förklarar varför man ska vara kristen idag.
– Kristendomen är här och nu.