Efter förlusten av guldringarna har anhöriga till avlidna Maria Boman ifrågasatt varför polisen lade ner ärendet och inte bemödade sig med att kontakta demensboendets enhetschef, som även själv förväntade sig att det skulle ske en utredning.
– Jag förstår kritiken. Men våra förundersökningsledare måste sålla agnarna från vetet. Finns det sannolikhet att hitta en skälig misstänkt – eller måste vi hålla en massa förhör utan att lyckas? Ska vi använda skattepengar till ärenden där vi ändå inte når i mål? säger Lotta Daniels, tillförordnad chef för Polisens kontaktcenter, PKC, som tog emot och avskrev anmälan.
Hon har inga exakta siffror på det årliga antalet anmälda stölder på länets demensboenden, sjukhus och dylikt.
– Men gamla på grupp- och äldreboenden är utsatta. Ibland är ägodelarna inlåsta, ibland inte. Problematiken är att många har tillgång till bostäder, värdeskåp med mera. Om det finns en arbetsgrupp på sju-tio personer, blir det extra svårutrett.
Att förundersökningar i dylika ärenden aldrig inleds är således normalt förfarande, menar Lotta Daniels.
– Väldigt vanligt. Rent generellt tvingas vi lägga ner såna här ärenden. Det kan verka hårt, men PKC måste göra det om det inte finns någon prognos att hitta en skälig misstänkt.
I detta fall handlar det om en misstänkt stöld från en död kvinna. Hur tänker du kring det?– Om någon nu är så morbid, är det höjden av klandervärdhet och oärlighet.
Hon manar också anhöriga till försiktighet när det gäller just gamla och deras värdesaker.
– Om min mamma hamnade på ett äldreboende, skulle jag se till att hon inte hade några värdefulla ägodelar alls där, säger Lotta Daniels, polisen.