Pjäs om demens tänkvärd och något att samtala om
BODEN. Vad händer om någon i ens närhet drabbas av demens och inte längre minns, inte känner igen dig och blir barn på nytt?- Manuset har vuxit fram när vi samtalat kring det här ämnet, säger skådespelaren Gun Olofsson, Tornedalsteatern.
EFter pjäsen pratar Gun Olofsson med vårdbiträdena Birgitta Axelsson och Doris Hansson.FOTO: LENA LEFFLER
Foto: Lena Leffler
Frö började gro
- Ett frö började gro för några år sedan efter en konsert med Ronny Eriksson där sången om hans farmor Matilda gav mig inspiration och tankar som jag så småningom vågade presentera för Tornedalsteatern, säger Gun Olofsson.
Genom att spela pjäsen har hon kommit närmare sin mamma.
- Det kanske är så att mormor och barnbarn får en starkare relation för att de får tid att lyssna när de blir gamla. När det gällde relationen till den egna dottern så fanns det mest tid till att arbeta och hålla snyggt i hörnen, säger Gun Olofsson.
Föreställningen som spelades vid tiotiden i Korpenskolans aula i Boden lockade ett fåtal. De flesta hade valt att titta på kvällsföreställningen dagen före. Vårdanställda Birgitta Axelsson och Doris Hansson var dock nöjda och beskrev föreställningen som varm, tänkvärd och berörande. De diskuterade sedan sina intryck med Olofsson.
Individer
- Vi planerade att gå hit eftersom vi ingår i projektet kompetensstegen. Det är viktigt att uppfatta de dementa som individer, säger Axelsson.
- Jag kommer ju från det fria kulturlivet men har jobbat i äldreomsorgen som vikarie. Jag älskar att vara med gamla människor, säger Gun Olofsson.
Hon berättar om en gång när det började ropas efter allsång och personalen hämtade sånghäftena och sjöng.
- En farbror undrade om det var dans på stället. Vi hann inte med kvällssysslorna så personalen var väl inte så nöjd. Men de gamla var lyckliga för de älskade att sjunga gamla psalmer. Så något gott var det väl med det.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!