Paulina Mannberg växte upp på en gård med brukshästar och intresset för djuret och sporten har funnits där under större delen av hennes liv. Hon läste till gymnasielärare i idrott och hälsa, svenska och ridkunskap. Tanken var att jobba som lärare innan erbjudandet om tjänsten som verksamhetschef på Bodens ridklubb kom.
Det hade varit oroligt i föreningen en tid. Schismer på grund av många viljor som inte var överens om hur klubben skulle drivas. Med Paulina kom en ny färdriktning som under åren fått stöd av styrelse och medlemmar.
– Jag tror att det som behövdes var en riktning om vart vi är på väg, vad vi vill och vem man vänder till om det är några oklarheter. Från att det har funnits en otrygghet med många viljor som drar åt olika håll så tänker jag att vi nu är 600 medlemmar som är ganska eniga, säger Paulina.
Det fanns en del personer som inte tyckte om hennes sätt att leda verksamheten. Några valde att lämna föreningen. Det har nu gått 12 år och Paulina menar att nyckeln till en välmående förening är att delegera ansvaret.
– Ridsporten har rent generellt skötts ideellt av många driftiga personer, en eloge till dem, men då kan det kanske bli lite otydligt kring vad som gäller och vem som styr.
Paulina är även ordförande i Norrbottens Ridsportförbund. Hon betonar att förutsättningarna skiljer sig mellan kommunerna när det gäller resurser till att anställa personal och antalet ideellt arbetande. Kommunens del i verksamheten och anläggningen har en avgörande skillnad.
– Under åren har vi kunnat knyta till oss personer som driver åt samma håll samtidigt som kommunen har ställt upp jättemycket.
Hur har Bodens ridklubb förändrats under de här 12 åren?
– Vi är fler medlemmar och fler ridande men framför allt har ekonomin blivit betydligt bättre. Vi har också ett 10-årigt driftavtal med kommunen som möjliggör att vi kan söka bidrag och investera i verksamheten på ett annat sätt än vi kunde tidigare.
En typisk arbetsdag ut för dig?
– Det har varit mycket med projekteringen kring bygget av den nya anläggningen. Hålla koll att handlingarna är rätt och att det som byggs upp blir rätt. Vi har hållit på sedan 2018 med att bygga upp det här i olika etapper. Nu jobbar jag mycket med att knyta till oss samarbetspartners till att fundera på hur verksamheten kan öka nu när anläggningen blir större.
– Jag har två kvällar i veckan när jag håller i lektioner men jag vill vara med mer i verksamheten än vad jag är i dag. Jag tycker det är viktigt att bibehålla kontakten med medlemmarna och hästarna.
Vad kommer den nya anläggningen att betyda?
– Framförallt betyder det mycket för arbetsmiljön men nya fräscha lokaler. Personalen och de mjuka värdena är redan på plats och nu får vi även anläggningen på plats. Vi får möjlighet att utveckla sporten.
Finns någonting mer du skulle vilja utveckla inom föreningen?
– Jag skulle vilja satsa mer på psykisk ohälsa och hemmasittare. Att vi på något sätt visar att vi finns och är tillgängliga för sånt. I dag har vi kontakt med lärare som frågar om deras elever kan vara här för att de inte orkar med skolan och behöver sysselsättas. Vi ser att många trivs hos oss och att de växer när de är här.
Bodens ridklubb har tio anställda varav två är anställda av Bodens kommun. Mellan 07.00-22.00 under hela året finns någon på plats vid anläggningen. Paulina ser det som en ounyttjad resurs och därför finns ambitionen att växa och öka dagverksamheten.
– Det vi har tappat lite grann under byggtiden är privata tävlings- och träningsryttare nu vill vi få tillbaka dem och utveckla kvalitén och spetsen på ridningen.
Sista etappen i ombyggnaden av ridanläggningen pågår fortfarande. Slutbesiktningen är planerad till oktober med invigning månaden efter. Ett preliminärt datum är satt till 16 november.
Samtidigt har ett betydligt större projekt vuxit fram i Boden med H2 Green Steels etablering i kommunen. Ett nytt stålverk som kommer att påverka även Bodens ridklubb. Paulina ser både för- och nackdelar.
– Man hoppas att det kommer många nyinflyttade som vill ta del av vår verksamhet. Samtidigt är vi lite inbyggda när Boden växer. Vi letar betesmark och det kommer bli nästa års stora fråga för det har att göra med att hästarna ska må bra. Det är inte bara vi utan hästnäringen i stort märker av att betesmarker försvinner.