Hon har bland annat jobbat som barnskötare, sufflör, journalist och personlig assistent. Hon har inte varit rädd att testa nytt och har till och med jobbat som ansvarig för en flickscoutanläggning i USA.
– Det är nästan lättare att rabbla vad jag INTE gjort, säger Anette McMurry från Boden och skrattar, trots att hon egentligen är väldigt ledsen just nu.
Drömjobbet har tagits ifrån henne. Efter ett år som yrkeschaufför kliver Anette ned från förarhytten i ”sin” älskade lastbil Harriet och hon vet inte när hon kan kliva upp igen.
– Jag fick anställning direkt efter att jag tagit C-kortet, och fått ett godkänt yrkeskompetensbevis förra hösten. Jag har älskat varenda dag på jobbet.
Anette säger att måndagsångest varit ett okänt begrepp för henne. Det är med ett leende på läpparna som hon rattat lastbilen som hon snabbt döpte till Harriet.
– Jag har alltid älskat att köra bil och tidigare tänkt utbilda mig till yrkesförare, men inte fått ihop det ekonomiskt, säger Anette och berättar att det var efter att hon varit sjukskriven för utmattning som hon äntligen gjorde slag i saken och förverkligade sin gamla dröm.
En snäll släkting lånade henne pengarna och Anette började övningsköra.
– I början var det läskigt och jag kände mig pytteliten. Jag är 153 centimeter och lastbilar är stora, även om de inte känns riktigt lika stora längre, skrattar Anette som trivdes i förarhytten från första stund.
Körskolläraren var ”världens bästa”, peppade och sa att Anette hade anlag för yrket och själv kände hon att hon äntligen hittat det rätta jobbet.
– Det har varit lika roligt att klättra upp i hytten varenda dag och jag har rattat Harriet med ett leende på läpparna. Jag kan nästan inte förklara lyckokänslorna som sköljer över mig i vågor när jag ligger längs E4:an och solen kikar fram mellan trädtopparna. Då blir jag tacksam och tårögd av lycka.
Men nu är det alltså slut. På grund av pandemin finns inte tillräckligt med jobb och Anette har blivit uppsagd. Men hon hoppas och tror att hon ska få köra lastbil igen när coronaviruset är besegrat.
– Först blev jag ledsen och ramlade ihop i en våt fläck, men jag tänker att det ordnar sig. Jag vill inte ta på mig någon ”offerall”, det finns många som har det mycket värre. Det finns de som förlorar sina anhöriga i pandemin!