På språng mot halvtid

Nu har soldaterna från Livkompaniets sista värnplikts-kull hunnit halvvägs och tar snart semester.- Än så länge så har lumpen varit helt okej, säger värnpliktige Daniel Högström.

Jens Wilhelmsson tar sikte framåt. Det gäller att lyssna på ordergivningen och sedan återge den till kamraten intill.

Jens Wilhelmsson tar sikte framåt. Det gäller att lyssna på ordergivningen och sedan återge den till kamraten intill.

Foto: Kurt Engström

BODEN2010-06-04 06:00
Just nu genomför halva styrkan av soldaterna den skarpa skyddsvakttjänsten som heter insatsberedd skyddsvaktsstyrka eller IBBS. Soldaterna bevakar I 19:s område, genomför patruller och kontrollerar larm. Den andra hälften som NSD träffar gnuggas i fyra veckors bandvagnsutbildning och stridsutbildning på gruppnivå.
Olika underlag
- Grupperna byter om varandra så alla får göra alla övningsmomenten, säger fredsplutonchefen Erik Ottersgård.
Bandvagnsinstruktören Daniel Lindealv har utbildat många värnpliktiga genom åren på att köra och bogsera bandvagnar. Målet är att lära föraren att hantera transportfordonet som kommer upp i 40 kilometer i timmen på olika underlag som sand, grus, asfalt, myr- och skogsterräng. Triangeldrag, ett hårdare drag med balkar, och en rejäl bogserlina har plockats fram för att sammanbinda bandvagnarna före den 150 meter långa körturen börjar.
- Triangeldrag används för att få mer stabilitet i vagnen. Det är jobbigt att bogsera för det kanske även krävs lite proteinservo, jag menar muskelkraft, skojar Lindealv.
När det första bandvagnsekipaget kört runt så delas det ut lite knep till förarna:
Medåkande
- Det är viktigt att träna för en bandvagn är tung och beter sig inte som en personbil. Föraren måste vänja sig vid att den är högre, bredare och tyngre. Jag ser att förarna gör ganska skarpa svängar. Den som bogserar kan ju sätta ut blinkers i tid före svängen vilket underlättar svängen för ekipaget bakom, säger bandvagnsinstruktören.
I bandvagnen finns bara en förare och en passagerare. De övriga som åker med i bandvagnen heter medåkande.
- Normalt sett är ju alla passagerare, men man använder den beteckningen på grund av säkerhetsregeln. Föraren behöver annars ett busskort om det är mer än åtta passagerare, säger kapten Daniel Lindalv.
Soldaterna Daniel Högström och Cecilia Axelsson har några problem vid bogseringen.
- Bandvagnarna går så sakta så det är lätt att svänga. Däremot att köra fast i myrmark var spännande. Bandvagnen sjönk ned rejält på några ställen, men det var ju meningen, säger han.
Test på halkbana
- Jag gillade också myrkörningen. Jag tycker att bandvagnskörningen gått hyfsat. Vi ska också testa att köra bandvagnen på halkbanan i Piteå, säger Cecilia Axelsson.
- Målet med bandvagnsutbildningen är att kunna bogsera en vagn som kört fast i skogen eller fått ett motorhaveri, säger kapten Lindalv.
Den andra gruppen värnpliktiga övar stridsställning vid I 19:s motionsspår. De ser nästan ser ut som om de leker "hela havet stormar". Soldaterna rycks än hit och än dit i olika riktningar över gräsfältet när gruppchefen skriker ut ett kommando. Eller så sitter gruppen blickstilla och stirrar i riktning mot "klockan tolv grönt hus".
Kul övning
- Att man säger så beror på att soldaten ska titta rakt fram och inte snett vänster och snabbt kunna förflytta sig mot mitten, säger krigsplutonchefen Lars-Erik Drugge, som håller sig i bakgrunden.
- Jag tycker det är kul att öva stridsställning och öva mer praktiskt än att bara se det på en tavla. Jag tycker det är bra att gruppledaren tar ut svängarna så man kan se hur det går att styra gruppen.
- Det bästa är i alla fall att det regnar i dag i stället för 25-gradig värme, säger Jens Wilhelmsson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om