Att ha rätt utrustning är viktigt i Försvarsmakten, därför fick reporter Emma Vallin låna passande kläder och skor inför dagens övningar.
Hemvärnssoldaterna kallades in för att vara med på Norrbottensbataljonens övning i Boden, en så kallad Särskild övning förband. Övningen pågick under fyra dagar och deltagarna kom från ett insatskompani samt en pionjärpluton.
När all utrustning var på plats var det bara att bege sig ut i skogen.
Det första momentet var färdighetsträning skytte, där soldaterna skulle träffa olika måltavlor. Undertecknad fick testa att skjuta på en måltavla med en AK4, något som var lättare sagt än gjort. Det gällde att ligga så stilla och rakt som möjligt samtidigt som vapnet skulle hållas upp ovanför marken. Efter sjunde försöket blev det träff.
Major Patrik Borgström, chef för Norrbottensbataljonen, ger tips på hur man ska hålla vapnet på bästa sätt.
Soldaterna fick skjuta med en AK4:kaliber 7.62 eller med en kulspruta 58.
Med vid det första momentet var också Robin Andersson, universitetslektor på Luleå Tekniska Universitet och som i hemvärnet är ställföreträdande gruppchef. Han gick med i Hemvärnet 2008 och har märkt av det ökade intresset sedan Rysslands invasion av Ukraina.
– Jag märkte av det väldigt mycket just när invasionen startade. Många av mina kompisar hade inte gått med i Hemvärnet innan, men som då valde att gå med, säger han.
Robin Andersson, universitetslektor på Luleå Tekniska Universitet och i hemvärnet ställföreträdande gruppchef "Det finns väldigt mycket gemenskap i hemvärnet" säger han.
"Det märks att det är mycket ungt folk som kommer in nu också i hemvärnet, det är kul," säger Robin Andersson
Finns tanken om Sverige skulle bli attackerat?
– Ja det gör det, det kanske inte är något man öppet pratar om mycket men det genomsyrar organisationen, en vilja att försvara. Och kollar man så är det mycket sånt folk som jobbar här, sjuksköterskor, läkare, poliser och där myndigheterna går som hand i hand, säger han.
Till lunch bjöds det på köttbullar i sås och potatis med lingonsylt.
Efter lunch var det dags för den andra övningen, stridsutbildning på gruppnivå, med hund. Lotta Romakkaniemi och hunden Solo var med. Deras uppgift var att skydda, bevaka och spana, genom att patrullera och säkerställa om fiender har varit i området och vilken riktning fienden har hunnit ta.
– Det är väldigt roligt och givande att gå med olika typer av hundar, säger Lotta Romakkaniemi.
"Jag har fått låna min kompis hund då hon själv inte kunde vara med ," säger Lotta Romakkaniemi.
"Det är första övningen som vi är på jag och Solo, han var riktigt laddad i morse så att nu är han mer behaglig att ha att göra med,det känns som att han har en arbetsmotor som säger att han kommer spåra eller söka tills han dör ungefär, ja tills jag ger upp" säger Lotta Romakkaniemi
I hemvärnet är hon hundförare på 121:a insatskompaniet, men till vardags är hon civilekonomstudent och jobbar som ekonom på LKAB. Hon sökte till Hemvärnet för att göra samhällsnytta.
– Det var för att få möjlighet att göra samhällsnytta med min hund och inte bara ha den hemma, utan göra någonting viktigt för samhället. Något som jag alltid har brunnit för, säger hon.
Lotta Romakkaniemi menar att det är viktigt att ha en bra hund på dessa övningar. "En som är tyst och som är väldigt arbetsam, vi kan ju vara ute och jobba länge och det är ganska krävande för hundarna", säger hon.
Hunden Solo, 5 år, vilar upp sig inför nästa övning.
Sedan var det dags att springa i olika riktningar med benämningar som "blixtlås" och "korridorer", där varje soldat skulle förflytta sig åt olika håll. Det krävdes fokus på instruktionerna för att inte råka gå åt fel håll och krocka med en annan soldat!
Under övningen var det viktigt att ropa högt vidare instruktioner så soldaten på sidan om en kunde skicka vidare det.
Viktigt att ha koll åt alla håll under övningen.
I slutet av stridsutbildningen övade vi på ”lösgörning i strid”, vilket innebär att springa på led – sist i ledet förflyttar sig längst fram och anmäler ”du är sist” till nästa person, vilket var tungt med all utrustning men som verkligen gav adrenalin.
Känslan att bli jagad gav adrenalin.
Oavsett hur många misstag en gjorde var det aldrig några sura miner, utan bara tips och pepp från andra soldater.
Så småningom var det dags för det sista momentet, där Pionjärplutonen förberedde sig inför kommande fältarbeten och brobyggnation. Där gällde att ha koll på flera spakar samtidigt, när pallar skulle flyttas med plutonens hjullastare
Tack vare hjälp av Kjell-Åke Kangas lyckades reporter Emma Vallin till slut att flytta flera pallar med hjullastaren.
Reporter Emma Vallin får testa på att köra hjullastare för första gången.
Att vara med i Hemvärnet var både svårare och roligare än jag föreställde mig det. Även om måltavlan inte sattes på första försöket, eller ifall jag gick åt fel håll under en övning blev det inga sura miner från andra soldater. Istället kom det pepp och tips på hur det kunde förbättras till nästa försök. Känslan var att det finns en fin gemenskap och sammanhållning bland de deltagande.