NNR står för Näringslivets Regelnämnd, som är en ideell förening med 24 näringslivsorganisationer som medlemmar. Svenskt näringsliv är den största medlemmen.
August Liljeqvist berättar att medlemsorganisationerna upplever att man på länsstyrelsenivå handlägger ärenden olika. NNR ville därför utreda om det stämmer. Han påpekar att det inte var en konsultrapport beställd av Svenskt Näringsliv, utan en egen initierad undersökning.
De tog fram enkäter inom fem områden, bland annat tillstånd för miljöfarlig verksamhet och tillsyn av miljöfarlig verksamhet inom processindustrin. Syftet var att länsstyrelserna skulle förklara hur de handlägger dessa ärenden. Nämnden betonar att näringslivet inte är ute efter en mildare miljöprövning.
I Norrbotten var länsstyrelsen negativ till NNR:s länsgranskning 2019 om regeltillämpning och tillsyn vid landets länsstyrelser.
– I Norrbotten tyckte de att frågorna var dåligt ställda och att de inte var relevanta. Länsrådet tyckte att de inte skulle svara på frågorna, medan vi anser att de måste ha en dialog med näringslivet. Och det här är en form av dialog, säger August Liljeqvist.
Hans bedömning är att Norrbottens länsstyrelse även upplevde det som kritik att NNR ens ställde frågorna. I dialog med länsråden uppfattade nämnden sedermera att de kommit överens om att de skulle besvara frågorna, men deltagandet varierade stort.
Rapporten redogör och analyserar länsstyrelsernas svar. NNR kom utifrån dem fram till att det finns skillnader i Länsstyrelsernas tillämpning av de nationella regelverken. Skillnaderna var i vissa fall betydande.
– När det gäller tillståndsprocesser finns det en tendens att det blir väldigt stort fokus på lagstiftningen, det vill säga att inte göra fel utifrån lagstiftningen. Det blir huvudmålet i vissa tillståndsprocesser, säger August Liljeqvist.
Han tycker att det finns ett behov av att balansera det uppdraget mot slutmålet med utgångspunkten vad det är man vill uppnå.
– Den balansen finns inte med i alla lägen. Det känns som att man i vissa delar av landet delvis saknar främjandeperspektivet, säger August Liljeqvist och tycker att tjänstemännen då har ett alltför stort fokus på att själva inte göra fel.
– Då blir det säkrare att säga nej än ja, kanske för ofta. Om man till exempel tittar på jordbruket, så klassas det som miljöfarlig verksamhet. Då är det mest miljövänliga att avskaffa jordbruken. Men det går ju inte, det måste ju finnas en balans mellan skyddandet och främjandet, annars kan vi inte leva.
Därför menar han att man måste skapa möjligheter för jordbruk att vara verksamma.
– Den här balansen är svår att få till om man inte förstår företagens verksamhet, säger Liljeqvist.
Han tycker att alltför stort fokus ligger på myndighetsutövningen.
– Vi menar att man som handläggare också måste förstå företagens verksamhet. Då bedömer vi att de har bättre möjlighet att få en bra balans i myndighetsutövningen så att den inte blir ett redskap att stoppa verksamheter, utan möjliggör dem.
Därför anser August Liljeqvist, att det är viktigt att ledningen förstår att handläggarna och deras handling spelar roll för företagens verksamhet och för företagsklimatet.
– Det måste finnas utrymme för handläggarna att även arbeta med det företagsfrämjande perspektivet i sin myndighetsutövning.