Det går inte att ta miste på att vi kommit till en konstnär. Redan på gården till Annastinas Konst & Krukmakeri möter oss skulpturer, krukor och annan konst. Inne i ateljén är det fullt med färdiga konstverk, konst under tillblivelse och block med skisser. På andra sidan huset, mot havet till, står ett japanskinspirerat hus med brännugnar.
Konstnär på heltid
Vi sätter oss i en soffgrupp på den stora altanen med glasvägg mot havet och Annastina Eriksson, 65 år, berättar om sitt liv och sitt konstnärskap.
Redan som ung ville hon gå konstskola, men hennes mor tyckte att hon skulle skaffa sig ett riktigt jobb i stället. Annastina utbildade sig till tandsköterska men utvecklade med åren en allergi som tvingade henne att överge det yrket. Då såg hon sin chans att förverkliga drömmen om att bli konstnär. Hon utbildade sig till konstpedagog på Sunderby folkhögskola och har sedan dess arbetat som konstnär på heltid här i Renön.
- Vi var de första som bosatte oss här året runt. Folk tyckte att det var idiotiskt. Nu är vi många "idioter" här, säger hon.
Hav och fåglar
Från början skapade hon mycket bruksföremål i keramik. Hon visar en vacker skål med ett stiliserat motiv som länge var hennes signum. Det består av gröna vasstrån, blått hav och blåa fåglar.
- När vi kom hit ut växte det bara sly och vass här, men maken muddrade och ur den mörka jorden började det sticka upp gröna vasstrån, säger hon.
Naturen har tillsammans med de människor som omgett Annastina varit den stora inspirationskällan genom alla år.
Hon och maken Rolf har tre barn - Katarina, 47, konstnär, Gabriella, 41, sjuksköterska, och Maria 33, som jobbar på Gästgivaren, en dagverksamhet i Öjebyn.
- Maria föddes med Downs syndrom men har egen lägenhet och ett härligt eget liv, säger Annastina Eriksson.
Gått i mammas fotspår
Fyra barnbarn finns det också i familjen - Sandra, 19, Sofia, 18, Philip, 14 och Victor, 10. De har gett sin mormor inspiration till många konstverk.
När Annastina på uppdrag av arrangörerna till fotbollscupen Piteå Summergames skulle skapa en skulptur att dela ut till vinnarna så var det Victor som visade vägen.
- Jag gick för att se honom spela fotboll. När han gjorde mål tog han ett glädjehopp med armarna upp. Där såg jag skulpturen och den fick namnet Victory.
Dottern Katarina har gått i mammas fotspår. Hon är också keramiker och har tagit över tillverkningen av bruksföremål.
Annastina ägnar sig numera mest åt skulpturer i teknikerna raku och glasfusing.
Annastina berättar med stor glädje om när hon blev inbjuden till en samlingsutställning och ett kulturutbyte med japanska keramiker i Osaka i rakuns hemland Japan.
Vann priser
- Det var en utställning där asiatisk keramik skulle möta nordisk keramik. Platsen var varuhuset Takashimaya som har ett stort galleri. Inför min resa dit kom företrädare för varuhuset och några japanska keramiker till mig. De dokumenterade mitt sätt att arbeta och köpte 36 krukor i raku som jag hade gjort till en utställning i Boden. Jag hade tredubblat priset, men det betalade de gladeligen.
- När jag kom till Takashimayas galleri hade de dekorerat hela salongen med ris som målats vitt. Det var till min ära, inspirerat av rimfrosten i träden som delegationen som var hos mig hade sett här på Renön.
Arbetade i bergsby
Annastina Eriksson och hennes krukor i rakuteknik hyllades av japanerna och hon vann många priser. Alla krukor såldes redan under utställningen.
- Det trots att mitt pris hade femdubblats så att en del av krukorna kostade omkring 45 000 kronor. Keramiken har en mycket hög ställning i Japan. Det japanska ordet för kruka betyder "själ" och japanerna bygger altarliknande platser med krukor i centrum för teceremonier i sina hem.
Under besöket i Japan fick Annastina besöka och arbeta tillsammans med keramiker i en bergsby där 85 av 87 familjer ägnar sig åt krukmakeri.
- Det var fantastiskt. Jag lärde mig mycket och fick med mig bland annat otroligt fina modelleringspinnar av bambu.
Hon gick också en kurs i blomsterbinderi.
"Ölmasserad oxe"
Det japanska köket är i mångt och mycket baserat på fisk.
Annastina berättar leende att hon är fiskallergiker och blev serverad alternativa rätter som till exempel "ölmasserad oxe".
Hon beskriver den japanska artigheten och gästfriheten men också hur strikta japaner under risbrännvinets inverkan förvandlades till helt lealösa figurer.
- Och gifta män kunde flirta hejvilt och ha många älskarinnor bredvid sina gulliga fruar, säger hon.
Annastina tycker mycket om att resa, inom och utom landet. Hon har haft många separata utställningar och varit med på många jurybedömda samlingsutställningar runtom i Sverige.
En serie ansikten
Hon har också åtagit sig många utsmyckningar och andra uppdrag. Hon finns representerad på ställen som kungliga slottet i Stockholm och de svenska ambassaderna i Moskva, Panama City, Kyoto och Osaka. Hennes konst fick också hos personer som Nelson Mandela, Kofi Annan och Aung San Suu Kyi.
Just nu arbetar Annastina Eriksson med en serie ansikten som heter "Du och jag".
I massor av år hade hon öppen ateljé i Renön. Sedan två år tillbaka säljer hon i stället sina konstverk på Rabarber i Piteå centrum.
- Vi är nio konstnärer och konsthantverkare som har gått ihop och öppnat en butik. Vi turas om att jobba i den var nionde dag och säljer åt varandra. Det är jätteroligt att ha arbetskamrater, stå i butik och träffa folk.
Designar trädgårdar
Vid sidan om arbetet som keramiker jobbar Annastina Eriksson som trädgårds- och inredningsdesigner med såväl företag som privatpersoner som kunder.
- Jag designade till exempel "Piteå-Oasen" till en Nolia-mässa. I morgon ska jag till en privatperson och slamma upp vita väggar i ett uterum som jag har designat, säger hon.
Innan vi tar adjö plockar Annastina Eriksson fram en speciell urna som hon har gjort och säger:
- Den här ska jag bo i när jag dör. Jag berättade för Victor, mitt barnbarn, att jag ville bli kremerad och stoppad i krukan. Han sprang till sin mamma och ropade "Mamma, mamma! Vi ska bränna upp mormor. Hon vill vara i en kruka".