"Mammas oro för hjärtat togs inte på allvar"
Rösten som ingen hörde.Så heter en radiodokumentär av journalisten Maria Lindgren.Den berättar om hennes mamma Gun-Britt som under många år sökte hjälp för hjärtproblem men blev nonchalerad och dog.– Jag vill upprätta mamma och stärka andra kvinnor, säger Maria Lindgren.
"När mamma till slut berättade för mig om sina hjärtproblem och att läkaren trodde att det var ångest så sa hon till mig "Maria, jag vet hur ångest känns, det här är inte ångest", säger Maria Lindgren.
Foto: Bengt-Åke Persson
- Mamma var så sjuk att blodet hade letat sig ut i ytterväggen i den stora kroppspulsådern, fyllt hjärtsäcken med blod och till slut brast hela hjärtat. Hon hade dessutom lunginflammation, säger Maria Lindgren.
Hon berättar också att det tog 18 minuter för ambulansen att ta sig till Gun-Britts adress trots att den ligger så nära räddningstjänsten att det bara ska ta tre minuter.
- Det förklarades senare med att ambulansens gps var trasig, säger Maria Lindgren.
Tydliga symptom
Gun-Britt hade redan 2002 sökt hjälp för hjärtat. Läkarna pekade på hennes rökning och konstaterade högt blodtryck. Ingenting gjordes.
Gun-Britts oro för hjärtfel återkom och hon sökte förgäves hjälp upprepade gånger. Hon påpekade hjärtproblem i släkten. Ingenting gjordes. Den enda medicin som skrevs ut var mot oro och ångest.
Månaderna innan Gun-Britt avled var symptomen mycket tydliga: Stick i bröstet. Andfåddhet. Trötthet. Orkeslöshet. Bröstsmärtor som strålade ut mot höger arm. Men diagnosen hon fick var: stress. Medicinen var mot ångest.
När Gun-Britt tre dagar före sin död besökte vårdcentralen togs inga prover. Statusen på hennes hjärta beskrevs: utan anmärkning. Det som läkaren skrev som åtgärd var: Samtal - hennes uppväxt kan vara orsaken till symptomen.
När vi träffar Maria Lindgren i hennes hem i Boden berättar hon att hennes mamma inte ville oroa henne. Först en vecka innan hon dog berättade hon om sina farhågor om hjärtfel för henne och att hon förgäves sökt hjälp.
Krävde ut journaler
Hela sanningen uppenbarades för Maria när hon efter mammans död krävde att få ut hennes journaler. Hon fick också av mammans arbetskamrater veta att hon hade känt sig nonchalerad av sin läkare på vårdcentralen.
Mitt i sitt sorgearbete och arbetet med begravningen och allt annat omkring mammans död som Maria Lindgren som enda barnet tog hand om började hon fundera över ett sätt att upprätta mamman. Resultatet blev radiodokumentären "Rösten som ingen hörde".
Ingen lyssnade
I dokumentären får vi möta Maria Lindgrens förtvivlan över att ingen lyssnade till hennes mamma. Vi får ta del av mammans journaler och en specialistläkares bedömning av hennes fall och vad som hade kunnat göras för henne. Marias mamma kunde utan tvekan ha varit i livet i dag om hon skulle ha fått rätt vård.
- När mamma väl ringde efter ambulans så var hon så sjuk att hon inte skulle ha klarat sig även om ambulansen hade kommit i tid. Men hon skulle ha sluppit dö ensam och rädd, säger Maria Lindgren.
Dokumentären tar oss också med på begravningen - och förberedelserna innan.
- Jag ville ordna allting själv. Begravningen skulle vara perfekt. Jag ville ställa allt till rätta, säger Maria Lindgren.
Utvald sångerska
Gun-Britt hade lämnat några egna önskemål i Vita arkivet: Vit kista. Begravning i minneslunden i Arvidsjaur. Dödsannons efter begravningen.
Allt annat bestämde Maria, bland annat: Den vita kistan skulle stå på en bädd av brudslöja och liljor med ett inslag av blåklint. En noga utvald pianist/sångerska skulle framföra Gun-Britts favoritlåt Summertime och annan musik som hon tyckte mycket om och brukade sjunga.
I dokumentären får vi också möta Maria Lindgrens son och Gun-Britts enda barnbarn, Elias, 7 år, och hans tankar om mormor och vad som händer när en människa dör.
Saknar mormor
Elias tror att mormor bor och lever precis som vanligt, att hon bara har flyttat från jorden till himlen.
- Man kan ta upp täcket och kanske huset också, men det blir tungt, säger han.
Elias saknar sin mormor mycket och Maria sörjer en älskad mamma.
- Mammas död var en chock som jag fortfarande brottas med. Hon skulle snart bli pensionär, flytta in till stan och få mycket tid för Elias som var hennes ögonsten. Mamma skulle finnas där i tjugo år till, säger Maria Lindgren.
I dokumentären får vi också följa henne till mammans bostad där hon ska "packa ner mammas liv i bruna kartonger och svarta sopsäckar".
Insamling av pengar
Maria Lindgren vill genom sin radiodokumentär "Rösten som ingen hörde" upprätta sin mamma och stärka andra kvinnor med hjärtproblem.
- Jag vill få kvinnor att slå näven i bordet och kräva utredning och remiss. På mamma gjorde de under alla år bara två 30 sekunders ekg och mätte blodtrycket, säger hon.
Maria Lindgren har också startat föreningen "Kvinnor, hjärtan och kärlkramp, till minne av Gun-Britt" och öppnat ett 90-konto för insamling av pengar till forskning om kvinnors hjärt- och kärlkrampsjukdomar.
- Alla pengar går oavkortat till Karin Schenk-Gustafssons forskning. Hon är professor i kardiologi och chef för Centrum för genusmedicin vid Karolinska Institutet i Stockholm, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter