Kayla kom tillsammans med sin mamma till akuten på Sunderby sjukhus förmiddagen den 1 juni 2023.
Kanske kommer de aldrig få svar på den för dem viktigaste frågan:
Hade Kayla behövt dö?
NSD redogör här för Kaylas sista dagar på Sunderby sjukhus. Vetenskap och beprövad erfarenhet är en grundbult inom svensk hälso- och sjukvård.
Dag 1 i Sunderbyn.
Akuten, 1 juni 2023 klockan 12.10. I journalen står att Kayla har magsjuka, två dagar. Hon har diarré och kräks så fort hon får i sig vätska. Hon har feber och är trött. Prover visar normala värden. Läkaren gör bedömningen att det inte ter sig meningsfullt med oral uppvätskning. Kayla läggs in och tillförs vätska intravenöst genom dropp.
Hon dricker själv, men kräks. Under dagen och kvällen får hon febernedsättande.
Kayla Mucowera Karlsson blev 16 månader.
Dag 2 på Sunderby sjukhus.
Infarten fungerar inte. Kayla har dragit ut slangen. Läkaren bestämmer den 2 juni på förmiddagen att hon ska få i sig vätska genom att dricka själv. Hon kräks, har diarré och 39,2 i feber.
På eftermiddagen konstaterar en läkarassistent att Kayla är trött, törstig och orolig. Hon är den första och enda i personalen, som gör en kontroll av Kaylas slemhinnor.
Varför är det av vikt? Jo, för att Kayla hade en annan hudfärg. Om blodet inte längre syresätts som det ska kan det tyda på cirkulationssvikt, vilket senare drabbade Kayla. Lättast att bedöma det på patienter med mörk hy är att undersöka slemhinnan.
En enda gång kontrollerades Kaylas slemhinnor sedan hon kom till Sunderby sjukhus och dagarna hon var där.
Det framgår av Swe-PEWS, som saknades på Sunderbyns barnavdelning. Det är en standardiserad metod, som utformades för att öka patientsäkerheten för barn som vårdas på sjukhus i Sverige. Det är ett hjälpmedel för att följa och bedöma barns hälsotillstånd. Syftet är att tidigt upptäcka och behandla sviktande vitala funktioner.
2 juni klockan 18.30 kommer en narkosläkare till avdelning för att hjälpa vårdpersonalen där att sätta en venös infart, men även hon misslyckas.
Deborah Mucowera Karlsson vill att personalen ska sticka dottern i huvudet.
– De hade stuckit henne minst 16-17 gånger dittills och jag frågade narkosläkaren varför de bara inte kunde sticka henne i huvudet. Det är sista chansen och där går det alltid, säger hon.
Hon är själv vårdutbildad och berättar om sin stigande oro under den dagen.
"Jag bad om att få träffa läkare, men personalen sa att barn med magsjuka ser ut så. De förminskade allting och jag kände mig osynlig", säger Deborah Mucowera Karlsson.
– De gjorde inte några regelbundna kontroller och jag upplevde att Kayla var uttorkad. Jag tog redan på förmiddagen bilder på henne. Hon hade dödspanik och jag bad om att få träffa läkare, men personalen sa att barn med magsjuka ser ut så. De förminskade allting och jag kände mig osynlig.
Kayla kräks flera gånger på kvällen. Hon är sugen på att äta och dricka, får en isglass, men kräks direkt och drabbas senare under kvällen och natten av flera vattniga diarréer.
Dag 3 på sjukhuset.
Klockan 00.10 ber Deborah att få in mer vätska till Kayla. Hon får det men uppmanas, enligt anteckning i journalen, att inte ge lika mycket utan i ett långsammare tempo.
– Kayla ville dricka och sträckte sig efter den. Är mitt barn törstig måste jag få ge henne vätska.
"Kayla ville dricka. Är mitt barn törstig måste jag få ge henne vätska", säger Deborah Mucowera Karlsson och tillägger, att vårdpersonal hade uppmanat henne att inte låta dottern dricka hela tiden.
Klockan 01.50 larmar hon eftersom dottern har svårare att andas och flämtar. Vårdpersonal skriver i journalen att Kayla inte svarar på tilltal och har insjunken blick. Nu tillkallas barnläkare.
När barnjouren ännu inte dykt upp efter 40 minuter söker personalen läkaren igen. Han kommer, Kayla mår tydligt sämre. Hon är påtagligt insjunken vid ögonen och är knappt kontaktbar. Läkaren ordinerar blodgas och insättning av sond för att kunna ge vätska. En kvart senare upphör Kaylas hjärta att slå och hon slutar att andas.
Sjuksköterskan ruskar patienten som inte rör sig. Ett akutteam påbörjar hjärt- och lungräddning.
En undersköterska är en av de medarbetare som lämnat en skriftlig redogörelse efter händelsen på Sunderby sjukhus och skriver:
"Vill ändå nämna att mamman under den tiden jag satt med henne"..."och barnet befann sig i behandlingsrummet uttryckte att hon 'har sagt hela dagen att något är fel'."
En undersköterska skriver i sin redogörelse efter Kaylas död, att mamman uttryckt att hon hela dagen sagt att något är fel.
..."En känsla är att den här patienten hanterades lite annorlunda än vad som brukar vara vanligt vid magsjukor, till exempel saknade patienten infart och dropp beroende på att det trots många försök inte gått att få in en infart under dagen. Noterade att en blodgas (blodprov som speglar andningsstatusen reds. anm.) tagits vid inskrivningstillfället, inte fler efter det."
Undersköterskan funderar i efter hand själv på om fler prover, kontroller, dropp kunde ha förhindrat förloppet och om åtgärder såsom kontroller av vitala parametrar enligt metoden för övervakning och bedömning hos barn samt blodprover är åtgärder som kan förhindra att något liknande händer igen.
En läkare skriver i sin redogörelse att intravenös väska tidigare nog hade kunnat förhindra hjärtstoppet.
En sjuksköterska skriver i sin redogörelse samma sak, som även andra medarbetare påpekat, att blodgas borde tagits tidigare. Provet speglar andningsstatusen, det vill säga hur väl syreupptagningen fungerar.
Efter aktiva kompressioner av Kaylas hjärta i 25 minuter och ventilation av lungor ungefär 35 minuter andas hon. Förutom adrenalin får hon läkemedel mot försurningen i kroppen.
Hon är sur i blodet på grund av att hon har förlorat vätska och då blir det svårt för hjärtat att pumpa tillräckligt med vätska för att syresätta organen. Av den anledningen har det blivit ett hjärtstopp. Det här förklarar Katarina von Schewelov, sektionschef på barnintensiven vid Karolinska universitetssjukhuset, under ett samtal med föräldrarna där NSD närvarar.
– När ni kom in till sjukhuset var surheten i blodet inte så stor, utan den har utvecklats sedan och då var det svårt att sätta infarter på Kayla. Man kämpade mycket med det, säger hon, men tillägger att hon i detalj inte vet vad som hände på Sunderby sjukhus och därför bättre kan besvara frågor om åtgärderna på Karolinska.
Det har varit en mycket jobbig tid för Kaylas föräldrar. Deborah Mucowera Karlsson åkte med dottern som fått magsjuka till sjukhuset, medan maken Mikael Karlsson stannade hemma med deras andra barn.
När Kaylas puls är stabil flyttas hon till IVA på Sunderby sjukhus och det är där personalen kontaktar Karolinska universitetssjukhuset. Blodgas tas, hennes värden är fortsatt dåliga och tempen 34,5. Hon får lugnande, morfin. Senare på förmiddagen följer Mikael Karlsson med dottern för vidare transport till Stockholm där familjen samlas.
Deborah Mucowera Karlsson med sin äldsta son på kyrkogården i Boden.
En läkare på barnintensiven vid Karolinska skriver i Kaylas journal att hjärtstoppet sannolikt är relaterat till hypovolemi (onormalt liten mängd cirkulerande blod i kroppen).
– Det är när man blir uttorkad så till den milda grad att det inte cirkulerar tillräckligt med blod i ådrorna, säger Katarina von Schewelov och fortsätter:
– Ganska snart efter att Kayla kommer fram hit från Sunderbyn gör man en datortomografi på hjärnan. På den ser man att cirkulationen till hjärnan har upphört. Det är svåra hjärnskador.