På vänster arm har Malin tatuerat in: Don't dream your life, live your dream.
Malin Egefjord lägger upp vänster hand på ratten. Där vilar den på ett avslappnat och självklart sätt. På underarmen finns en tatuering där det står skrivet ”Don't dream your life, live your dreams”.
Det är också så hon lever.
– När de andra i klassen fick frågan vad de ville bli var det polis, brandman, pilot, läkare och annat. Jag däremot förklarade att jag ville köra slambil. För det gjorde pappa, säger hon.
I dag kör hon lastbil precis som sin far. Hennes bonuspappa Kent Isacsson arbetar som lastbilsförsäljare på Bilia och har från tidig ålder varit en förebild och ett stort stöd.
– När jag inte vet hur jag ska göra brukar jag ställa mig själv frågan ”hur hade Kent gjort nu”, säger hon.
Sedan bjuder hon på en tur med en av de nya lastbilar som hon har kört upp till Luleå.
Malin Egefjord bjuder på en åktur ute på Storheden. Hon rattar också den stora kranbilen med van hand.
Det här är bara en i raden av lastbilar som Malin har hämtat i södra Sverige och sedan kört upp till Luleå.
I tio år har Malin hjälpt Bilia med att hämta hem nya lastbilar som kunder runtom i Norrbotten beställt. Hon resor söderut för att sedan köra upp en de fabriksnya bilarna.
– Det är så mina uppdrag ser ut. Det är fritt. Jag måste planera och får också hjälp med planeringen. Jag får inte någon tidspress för då blir det lätt fel, säger hon.
Samtidigt har det visat sig att hon utför sina uppdrag på precis samma tid som vilken annan erfaren chaufför som helst.
– Jag tycker att jag har fått de bästa tänkbara förutsättningar, säger hon.
När Malin Egefjord var tolv år gammal fick hon diagnosen Asperger. Det har inte hindrat henne från att förverkliga drömmen att köra lastbil.
Malin har hela tiden nära till skratt. Hon är kvick i tanken med en humor som har gjort henne älskad och omtyckt inte bara på företaget utan också bland åkare och kollegor runtom i landet.
– Malin är otrolig. På så många sätt. Jag brukar säga att hon lika gärna skulle kunna försörja sig som ståuppkomiker, säger Kent Isacsson.
– Det är viktigt att skratta. Då mår man också bra, säger hon.
Kent Isacsson har en rak och hjärtlig ton sinsemellan. Lastbilsförsäljaren Kent berättar hur imponerad han är över Malins utveckling.
Det var däremot inte någon självklarhet att hon skulle klara av ett jobb som lastbilschaufför. Hos många med autism är planering någonting som ofta är svårt. Det kan handla om en så enkel sak som att veta i vilken ordning man ska göra vardagliga saker när man lagar mat eller duschar.
– Jag har arbetat med strategier. Tekniker för att lära mig hur jag ska tänka för att få saker gjorda i rätt ordning, säger hon.
När hon hämtade sin första lastbil för tio år sedan fick Kent vara hennes stöd på telefon.
– Det var många tårar när jag blev osäker, berättar hon.
38-åriga Malin Egefjord har fått bästa tänkbara stöttning av sin arbetsgivare och sina arbetskamrater.
Hon har sakta vuxit och blivit säkrare och därmed också tryggare i sin yrkesroll.
– Nu är det inte ofta som Malin ringer för att be om hjälp. Det är en otrolig skillnad. Hon har vuxit något enormt. Jag är imponerad. Och också så glad för hennes skull, säger Kent.
Hon har i dag hämtat mer än 100 lastbilar:
– Jag hoppas att det ska bli många fler i framtiden. Jag gör det inte för pengarna utan för att jag verkligen tycker om det här.
Det finns en hel vägg med bilder på lastbilar som kunder har köpt. Merparten av bilderna har Malin kört upp från södra Sverige.
Hon har också föreläst om Asperger tillsammans med sin mamma Maud Isacsson. I dag är hon också kontaktperson för en kvinna som faktiskt är äldre än henne:
– Det var en person som det klickade med när vi träffades. Samtidigt som det känns konstigt att det nu är jag som ska hjälpa. Men vi har lätt att komma överens. Lätt för att prata. Det känns bara fint att kanske kunna bidra med att göra livet lite lättare för någon annan. Vi kan lösa alla problem tillsammans. Men på vårt sätt.
– Det känns verkligen så. Och det är en fin känsla att ha.