Färger och känslor, Jan Lundberg är expressisionist. Han visar nu ett urval av sina tavlor på Svartbygården i Boden.
Jan Lundberg ska fylla 70, född i Boden och uppväxt på Hermelinsgatan. Pappan var järnvägare och familjen flyttade till Storuman, Västerbotten.
Tillbaka i Norrbotten blev Jan lulepojk och när han som 16-åring gick på gymnasiet sa bildläraren åt honom, att han inte skulle ägna sig åt att måla fritt. Han lade ner helt och slutade gå på teckningslektionerna.
Jan Lundberg rörde inte en pensel på många, många år. Han blev främst betraktare av andras alster. Efter högskoleutbildning på "Sopis" i Stockholm flyttade han tillbaka till Luleå och började på HR inom landstinget.
I hans umgängeskrets fanns några konstnärer och han började samla konst. Då bodde han i en etta med kök och hade målsättningen att köpa en tavla per år, ekonomin och möjligtvis väggarna var begränsande.
När Jan fyllde 60 år fick han av hustrun Berit en privat kurs i akryl hos konstnären Roger Sandberg.
– Det blev en explosion.
Roger Sandberg lärde Jan Lundberg grunderna och gav honom mod. När Jan vågade ge sig ut i måleriets landskap igen öppnades dammluckorna.
– Det var en stor glädje. Jag leker bara. Roger tyckte jag var vild och lite galen.
Några av Jan Lundbergs tavlor. När ljuset återvände efter årsskiftet målade han den mindre tavlan.
Ingela Weinmar, som då arbetade på Havremagasinet, lockade dit honom på konstkurser. Jan Lundberg gick tre terminer och byggde på med två på Sunderby folkhögskola. Han lärde sig bland annat perspektiv, färgsättning och använder fortfarande nästan bara akryl.
– Jag har gjort en oljemålning, men det tar för lång tid. Måleri är terapi, jag har blivit lugnare.
Hans måleri är expressisionistiskt. Mycket av det handlar om resor, yttre och inre, och färger. Såsom höstfärger efter Inlandsbanan eller när ljuset och livet vänder åter efter en lång mörk vinter och ger färgerna och känslorna nya nyanser.
Många av hans bilder är från tiden och livet i Storuman. De var sju i syskonskaran, varav två tvillingpar.
– Jag hade en bra barndom, säger Jan Lundberg, som är Cp-skadad, men hellre vill prata om sitt måleri.
När en stor hund hoppade mot Jan Lundbergs labrador Sunny under en kvällspromenad 2018 tappade han balansen och föll så illa att han bröt nacken.
Upplevelser är hans sjätte utställning.
– Det är roligare att upptäcka och prata om vad folk tycker om mina målningar. Jag blir glad när de tycker om dem.
När han ställde ut på Konst i det gröna en sommar var det bra väder och det kom mycket folk. Jan betraktade betraktarna och läste på kroppsspråket av deras reaktioner.
– Det kom en ung tjej och satte sig i gräset. Hon satt länge och tittade på mina bilder. Hon var väldigt begeistrad.
En av de två tavlor Jan Lundberg målat, som juryn valde ut till Liljevalchs digitala konsthall ett år under pandemin.
Jan Lundberg har även varit med på Liljevalchs digitala utställning Kreativ Paus under pandemin. Han skickade in tre bidrag. Av 1 300 verk valde juryn tio som ställdes ut på plats i konsthallen och 120 som visades digitalt, av dem var två Jans.
– Det sporrade mig att fortsätta. Jag har varit väldigt produktiv efter det.
"Jag tror...att man inte får ta saker och ting så allvarligt, utan måste ha glimten i ögat. Jag har levt hela mitt liv med ett funktionshinder. Klart att det ger styrka", säger Jan Lundberg.
Ett 100-tal alster har lämnat hans ateljé. Flertalet finns i landet från Gällivare i norr till Borås i söder, men några har åkt vidare till London och Kalifornien.
I augusti 2018 hände något som kunde ha satt punkt för hans kreativa livsresa. När Jan Lundberg var ute på kvällspromenad med familjens labrador Sunny, som löpte, blev de påhoppade av en annan stor hund. Jan tappade balansen, ramlade och bröt nacken. Han flögs till Umeå för operation.
Jan Lundberg berättar om bilden när ljuset återvänder. Solen börjar lysa in genom fönstret och gör mörka färger mindre murriga. "Jag målade den i februari, mars i år."
Därefter väntade flera månaders rehabilitering. Han var förlamad, första tiden kunde han bara röra sin högra hand. Med en enorm vilja har Jan lyckats ta sig tillbaka. Hans vän från Skellefteå, som ramar in hans tavlor, hälsade på honom när han låg på sjukhuset och hängde upp tavlor i sjuksalen.
– Det var unikt och hade aldrig hänt tidigare, så det var roligt.
Vad får dig att inte ge upp?
– Jag tror...att man inte får ta saker och ting så allvarligt, utan måste ha glimten i ögat. Jag har levt hela mitt liv med ett funktionshinder. Klart att det ger styrka.
Entrén till Jan Lundbergs sjätte utställning.
Kärnan i sensmoralen Jan Lundberg fick med sig hemifrån är: "Jag kan".
– Det handlar både om vad jag är bra på och vad jag är mindre bra på. Jag har alltid formulerat målbilder.
Han har sporrats att utveckla sitt måleri; av Roger Sandberg, vännen och grannen i Norra Svartbyn Ingela Weinmar, som fungerat som bollplank, samt sina lärare Eva-Lena Kurkkio, Lotta Engström och Elisabeth Sundin.
– De har varit min inspirationskälla, drivit mig framåt och utmanat mig.
Utställning har öppet fyra timmar på lördag och söndag från klockan tolv. För visning andra tider ring: 073 180 81 37.
I gymnasiet sade Jan Lundbergs bildlärare att han inte skulle måla fritt. Han slutade helt gå till lektionerna och lyfte inte en pensel förrän närmare 40 år senare.