Madeleine Forsström tycker det är skönt att vara tillbaka i Boden efter äventyret i Afrika. "Jag kommer aldrig att göra om det", säger hon.
Madeleine Forsströms har sedan många år haft en önskan om att genomföra en lång resa helt ensam på egen hand. Eftersom sandstränderna vid Medelhavet aldrig har lockat var det egentligen inte så konstigt att valet föll på Afrika. Ursprungsplanen var att åka till Prison Island utanför Zanzibar för att titta på jättesköldpaddorna, men när Madeleine googlade runt på resebyråerna dök plötsligt Kilimanjaro upp på skärmen. 5 895 meter högt.
– Jag tänkte att om jag ändå ska till Afrika kan jag väl passa på att gå upp på toppen. Men jag hade absolut ingen aning om vad jag gav mig in på, säger Madeleine och skrattar.
Madeleine är gift med Markus, har två tonårsbarn och tre jobb som socialpedagog, väktare och arrestantvakt. När hon berättade om sina planer för familj och vänner var det en del som skakade på huvudet.
– Jag fick kommentarer som "Det är bara du som kommer på en sån idiotisk grej. Kilimanjaro? Du tränar ju inte ens", berättar Madeleine.
Att hennes planer ifrågasattes hade dock motsatt effekt. Madeleine som aldrig tränar blev sporrad att visa alla att utmaningen inte var henne övermäktig. Hon beskriver sig själv som impulsiv och som någon som alltid genomför det hon bestämt sig för.
Madeleine Forsström klarade utmaningen att bestiga Afrikas högsta berg.
Den 20 september i år startade Madeleines äventyr med den 27 timmar långa resan till Afrika. För turister finns flera bestigningsrutter till KIlimanjaros topp där Machamerutten, den som Madeleine bokat, beskrivs som den mest natursköna men också den brantaste vägen uppför berget. En vandring på runt sex mil genom fem klimatzoner under sex dagar.
– Vi passerade så många berg och platåer under vandringen. Det var en otroligt vacker natur som var både lummig och stenig. Ibland var det ganska enkelt att ta sig fram, ibland kändes det som bergsklättring.
Bergsbestigarna var uppdelade i grupper om tre personer.
Varje dagsetapp innebar en vandring på 8-10 timmar till nästa lägerplats där sovtält, toatält och mat väntade alla bergsbestigare som gick tillsammans i grupper om tre personer. Madeleine, som hamnat i en grupp tillsammans med en engelsman och en österrikare, började ganska snart inse att det skulle krävas rejält med pannben för att ta sig till slutmålet.
Hon kan inte låta bli att skratta åt sina förberedelser.
– Jag hade ju trott att vi skulle starta från foten av Kilimanjaro och knalla upp på toppen men så var det ju verkligen inte. Det är så typiskt mig att inte kolla upp sånt innan.
Mellan dagsetapperna sov bergsbestigarna i tält.
Inför den sista sträckan mot toppen åt deltagarna middag innan det var vila fram till klockan 23.00. Vid midnatt fortsatte toppbestigningen. Himlen var stjärnklar och skenet från bergsbestigarnas pannlampor skapade en lång ljusslinga uppför berget. Madeleine tyckte det såg ut som ett luciatåg.
Samtidig som det var bland det vackraste Madeleine upplevt blev timmarna på Kilimanjaro det jobbigaste hon utsatt sig för. Stormvindarna rev och slet i henne och kylan gjorde att vattnet i ryggsäcken nästan frös till is.
– Man sa att det var cirka 10-15 minusgrader under natten men det kändes värre är 40 minusgrader hemma i Sverige.
Madeleine Forsström nådde toppen av Kilimanjaro klockan 06.50.
Madeleine fokuserade på att ta tio korta steg framåt och sedan stanna och kippa efter luft. Ansträngningen gjorde att hon fick minnesluckor. Hon kunde plötsligt inte minnas ansiktena på sina egna barn. Med tvåhundra meter kvar passerade Madeleine en del bergsbestigare som satt längs vandringsleden och grät. De hade gett upp. Andra var på väg ner från toppen, överlyckliga.
– Jag fick höra att bara hälften orkar hela vägen. Man tar sig inte framåt, man får knappt någon luft och det tar stopp. Men där och då tänkte jag att jag skiter i om jag dör, jag ska till toppen, säger Madeleine.
De sista 200 meterna tog över en timme innan Madeleine klockan 06.50 nådde toppen. Hon hade klarat utmaningen. Otränad.
Madeleine Forsström stödjer föreningen Vid Din Sida och hon hade med sig en föreningsflagga till Kilimanjaros topp.
Madeleine stödjer Vid Din Sida, en ideell förening som hjälper pensionärer som lever i fattigdom och hemlöshet. På Kilimanjaros topp passade hon på att bli fotad med föreningens flagga. Hon startade också en insamling som fick namnet Kilimanjaro där hon samlade in 7 700 kronor till Vid Din Sida via Swish från sina facebookvänner.
Madeleine säger att hon är öppen för fler äventyrliga resor. Kanske till och med någonting lika stort och mäktigt som Afrika.
Men på frågan om hon kommer återvända till Kilimanjaro så kommer svaret snabbt och tydligt.
– Nej, jag kommer aldrig att göra om det.
Många skakade på huvudet när Madeleine Forsström började planera sin äventyrsresa.
Ovanför molnen var det rejält kallt på kvällar och nätter.
Någonstans längs Machamerutten.
"Man behöver pannben för att klara en sån grej", säger Madeleine Forsström.
Madeleine Forsström från Boden beskriver vandringen till Kilimanjaros topp som det jobbigaste hon varit med om.