Lotta möter bodensare i sorg: "Så många jag bär i mitt hjärta"

Efter åren på begravningsbyrån har sorg blivit ett naturligt inslag i hennes liv. Många bodensare har mött Lotta Vesterberg i sina svåraste stunder. För NSD berättar hon om uppskattningen från efterlevande, varför fler vill kremeras och varför det är viktigt att fylla i Vita arkivet.

Lotta Vesterberg på begravningsbyrån Fonus ett välkänt ansikte bland bodensarna. När NSD träffar Lotta stannar en sörjande person till på gatan och får tröst av Lotta.

Lotta Vesterberg på begravningsbyrån Fonus ett välkänt ansikte bland bodensarna. När NSD träffar Lotta stannar en sörjande person till på gatan och får tröst av Lotta.

Foto: Petra Älvstrand

Boden2024-09-14 19:00

Lotta Vesterberg kom till Fonus Begravningsbyrå för nio år sedan. Hon hade tidigare jobbat inom vården, bland annat som personlig assistent. En befordran till arbetsledare blev första steget mot den nya karriären. Lotta kände att hon då hamnade för långt ifrån verksamhetens kärna, för långt ifrån mötena med människor, och valde att söka sig vidare.

Hennes uppdrag i dag är kundrådgivare, borgerlig officiant och ceremonivärd – uppgifter som innefattar mycket mer än vad titlarna avslöjar. 

– Som regel startar det med ett telefonsamtal där vi på kontoret får till oss att det ska göras en hämtning av en avliden person. Alla vi som jobbar här gör alla uppgifter så oftast åker jag och en kollega ut till ett äldreboende till exempel, och hämtar personen som förhoppningsvis har fått ett långt och gott liv, berättar Lotta.

undefined
Lotta Vesterberg har jobbat nio år på Fonus Begravningsbyrå i Boden. Hon beskriver det som ett drömjobb.

Nästa steg kan vara att de anhöriga vill ha ett personligt avsked men det vanliga är ett möte på begravningsbyrån för en begravningsplanering. Mötet, som kan ta ett par timmar, innebär för Lottas del att berätta, förklara, vägleda, lyssna av och känna av. 

– Det är en stor tillgång i det här yrket att jag tidigare jobbat med att känna av och läsa av andra människor. Så det är någonting jag verkligen bär med mig, säger hon.

På väggen i arbetsrummet har hon en tavla där hon samlat meddelande från människor hon mött i jobbet. Utskrifter och kort från människor som varit i sorg men efter begravningen även känt tacksamhet. När Lotta läser meddelandena så minns hon mötena. Hon ser ansiktena.

– Där är han som var lite trumpen i början. Men som efter begravningen kom hit och gav mig en bukett vita tulpaner. Han var så tacksam och hade bemödat sig att skriva ett kort för hand till mig. I sin förtvivlade sorg var han ändå så tacksam och nöjd och då kände jag att jag nått dit jag ville nå. 

Hon kallar den för sin "må-bra-tavla" och brukar titta på den om hon känner sig låg någon gång.  

– Den ger kraft. 

undefined
"Kroppen slutar på många sätt att fungera när man är i sorg", säger Lotta Vesterberg.

Att vara i sorg är som att vara i en bubbla och kroppen slutar på många sätt att fungera, menar Lotta.

– Du tappar mycket av minnet, tankeverksamheten fungerar inte och att koka kaffe, som du vanligtvis gör på några minuter, går i slow motion. Allting går segt. Det är kroppens sätt att säga att någonting stort har hänt och då måste den slå av. 

Att vara i sorg och samtidigt behöva planera för en anhörigs begravning är för de flesta en jobbig process.

– Det blir en väldigt intensiv fas från det att någon avlider till dess att man har haft sin eventuella begravningsceremoni och gravsättning och fram till att bouppteckningen är genomgången och man får ett avslut.

– Efter den intensiva fasen är det många som känner en stor tomhet när allting stannar till efteråt. Inför begravningen har du som ett målsnöre, du är på väg mot någonting och behöver under den tiden ta många beslut, fortsätter Lotta.

undefined
När NSD träffar Lotta Vesterberg stannar en sörjande person till på gatan och får tröst av Lotta.

Även om döden är oundviklig är det någonting som många inte pratar om. Lotta tycker att det är viktigt att fortsätta prata om de som inte längre finns med oss, inte minst är det viktigt för de närmast anhöriga. 

– Att vi bär med oss dem och pratar om hur de var som personer och hur de fattas oss. Att vi visar att dörren inte är stängd.

Lotta tystnar en stund innan hon fortsätter.

– Men vi svenskar är traditionellt väldigt omhuldande fram till begravningen och efteråt har vi ganska bråttom att gå vidare. Det är så vi har skapat samhället vi lever i.

undefined
Lotta Vesterberg uppmanar alla att fylla i det Vita arkivet för att underlätta för de efterlevande.

På senare år har kremationer ökat och är i dag vanligare än jordbegravningar. Lotta ser två orsaker till utvecklingen.

– Samhället är föränderligt. Förr i tiden blev vi kvar på samma plats i generationer, nu är det inte så. Sedan vill vi alla vara till så lite besvär som möjligt och inte lämna efter oss någonting som kan vara jobbigt för andra. Att lämna efter sig en gravplats som de efterlevande ska ansvara för vill man ogärna. Personligen tycker jag om att ha en gravplats att gå till.

Att förbereda sin egen begravning är någonting som blir vanligare och Lotta uppmanar alla att göra det. Till exempel genom att fylla i Vita arkivet, ett häfte på 30 sidor som även finns digitalt.

– Det är det bästa man kan göra för att undvika att lägga på de efterlevande att fatta beslut som man egentligen borde fatta själv, säger hon.

Även om man inte vill gå in i detaljer finns det två saker som man alltid ska förmedla till de efterlevande, anser Lotta. Om det ska vara jordbegravning eller kremation, och var man vill ha sin sista vila. De två stora frågorna.

– Alla som kommer hit med ett vitt arkiv som en anhörig fyllt i är så tacksamma. Även om personen är gammal och har haft ett långt liv så är du aldrig förberedd när döden kommer.

undefined
"Jag har träffat så många människor som jag bär i mitt hjärta", säger Lotta Vesterberg.

Blir du själv berörd på jobbet?

– Absolut. Jag har träffat så många människor som jag bär i mitt hjärta. När man jobbar med ett ärende så ger man så innerligt av hela sig själv, det är oundvikligt och går inte att jobba på ett annat sätt i det här yrket.

Att jobbet på begravningsbyrån har många olika delar och att ingen dag är den andra lik är några av anledningarna till att Lotta känner att hon hittat rätt. Den stora anledningen är mötet med alla människor.

– Kan jag inte förhindra döden, vilket jag skulle om jag kunde, så kan jag i alla fall göra mitt bästa för att avskedet ska bli så personligt och fint som det är möjligt, säger hon.

undefined
"Att jag tidigare jobbat med att känna av och läsa av andra människor är en stor tillgång i det här yrket", säger Lotta Vesterberg.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg uppmanar alla att fylla i det Vita arkivet för att underlätta för de efterlevande.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg, Fonus Begravningsbyrå i Boden.
undefined
Lotta Vesterberg är efter sina år på begravningsbyrån Fonus ett välkänt ansikte bland bodensarna.
undefined
Lotta Vesterberg på begravningsbyrån Fonus ett välkänt ansikte bland bodensarna. När NSD träffar Lotta stannar en sörjande person till på gatan och får tröst av Lotta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!