Det upptäcktes först två stycken vägglöss på Björkdungens kommunala förskola i Boden den 20 januari som vi redan skrivit om. Det är också första gången som en förskola drabbats enligt för- och grundskolechefen Petronella Sirkka. Strax efteråt, innan lushundar hunnit söka igenom förskolan larmades kommunen igen om ytterligare lusfynd.
– Det är ett kommunalt boende där en lus troligen ramlat av någon ner på golvet. Det är inte en lus som funnits i fastigheten utan den har kommit in på något sätt, samma händelseförlopp som på förskolan. Så det är förmodligen någon som har objudna gäster i sitt hem.
– Jag bad personalen på boendet ta död på lusen och stoppa den i en burk för artbestämmning. När vi tog hit lushundarna så fick de gå igenom både förskolan och sedan boendet under samma dag. På inget av ställena kunde vi hitta fler löss så det känns skönt, säger Jonas Johansson.
Enligt Johansson så har man gått ut med information om lusfyndet till alla berörda i verksamheten och till dess kunder. Bodens kommun har också haft flera angrepp sista två åren. Först ett stort angrepp på äldreboendet Svedjebacka och sedan trygghetsboendet Å-Center som utsatts två gånger. Totalt har sammanlagt 50-talet lägenheter sanerats. Även privata äldreboendet Björknäsgården har haft lössbesök och också tvingats ta dit lushund .
Fastighetschefen tycker att det måste ske en uppskärpning av rutiner framöver. Han är lite oroad över senaste månadens lössfynd i kommunala verksamheter.
– Det verkar vara fler i samhället som drabbas av lös och det har kommit fler larm när det blivit medialt och allmän känt. Jag tycker det är bra att man höjer beredskapen och är mer observant än vad man kanske varit tidigare. När man vet att det finns ett allmänt lusproblem, säger Jonas Johansson.
Vad kan man göra och vad gör ni åt lössproblemen?
– Ja, det är dyrt att ta in lushundar varje gång. Vi är i dag inte van vid att ha det här problemet omkring oss så folk blir väldigt oroliga. Kanske mer oroliga än vad det finns skäl att vara. Medförande att vi tar till åtgärder som lushundar för att vara så säkra som möjligt. På sikt måste vi se till hur vi kan säkerställa, om det ändå finns ohyra i samhället, att den inte sprids på arbetsplatsen och minimera dessa risker.