Efter 15 år i Sankt Petersburg var 34-årige Lev Vatulin mer än hemmastadd i den ryska 5 miljonersstaden. Långt borta från Zaporizjzja i sydöstra Ukraina där han växt upp och där hans föräldrar bor.
– Sankt Petersburg är en stor och fin stad och därför trivs jag att arbeta där, säger han.
När de första rapporterna kom om Rysslands invasion så hade han svårt att tro att det var sant, men när bombningarna tilltog så förstod ha att det var allvar.
– Jag ringde mina föräldrar, vilket förvånade mig att det fortfarande gick, och de bekräftade att det var krig, säger han.
Hans ryska vänner uppmanade då honom att ansöka om ryskt medborgarskap för att han inte skulle få några problem, något som han inte höll med om.
– Om jag tagit ett ryskt medborgarskap skulle jag ha skickats till fronten på en gång. Om jag stannat som ukrainare så hade jag riskerat fängelse och tortyr, säger han.
För honom återstod då två alternativ. Att fly till ett land i Europa eller åka till Ukraina och försvara sitt land.
– Jag ringde Ukraina och frågade om de behövde mig, men de svarade att de inte gjorde det just nu. Så då gjorde jag som mina vänner rekommenderat och i juli 2022 kom jag till Sverige via Finland.
Nu har kriget pågått i två år och Lev Vatulin är inte hoppfull om framtiden.
– Jag tror att kriget kommer att vara i många år till. Ukraina behöver hjälp från hela världen för vi klarar oss inte utan den. Ryssarna säger att det inte är något krig men de förstår inte allvaret för de har själva inte drabbats. Jag tror att om Ukraina förlorar kriget så kan andra länder drabbas.
Efter att ha flyttat runt i några olika boende så bor han idag i en lägenhet i Boden med flera andra flyktingar.
– Boden är en fin stad, men det finns inget hopp om att få något arbete här. Då jag inte kan få något arbete så får jag inte några pengar förutom de pengar som ska räcka till mat. Jag förstår inte hur andra klarar av att få pengarna att räcka till. Jag kan heller inte åka till något annat land för då förlorar jag min flyktingstatus. Jag vill inte klaga men utan jobb och pengar så förlorar man hoppet, säger Lev Vatulin.