De berättar att de träffades i Kriminalvården under en utbildning i Norrköping. Det lämnade förstås en fråga hängande i luften.
– Nej, det var utanför dörrarna. Vi har arbetat där båda två, säger Emilia och garvar.
Boden som stålstad är på väg att växa fram. I utkanterna av kommunen görs en mindre satsning – även den med järnet i fokus. För ett knappt år sedan köpte smederna Emilia Malmström, 34, och Adam Carlsson, 30, en gård i Sörbyn, cirka fyra mil från centralorten.
De hade då varit på jakt efter ett passande hus i Norrbotten i hela fem år.
– Det är nästan lite overkligt när det väl dyker upp. Och att det blir så perfekt, säger Adam Malmström och ler.
Han kommer från Huskvarna och hon från Nyköping och de träffades när arbetade tillsammans inom Kriminalvården.
– Vi pratade mycket och vi sa att vi borde försöka göra något som man brinner för. Något man tycker är riktigt roligt. Jag har hållit på mycket med silversmide men jag tycker inte riktigt att det var handen i handsken även om det också var roligt. Jag fick för mig att järn skulle vara mycket roligare. Och vi ville båda arbeta med händerna. Av en slump sprang vi på en smedja 2020 som var till salu och köpte den. Och vi tänkte att då måste vi lära oss att smida också, säger Emilia.
Och så blev det. Året efter köpet av smedjan gick båda en utbildning på Höga kusten – och det blev helt rätt.
Att de riktade blickarna norrut har sin förklaring.
– Jag har tillbringat somrarna i Överkalix och jag har alltid sagt att jag vill bo i Norrbotten. Min farmor kommer från Överkalix. Nu är både hon och pappa borta men vi har fortfarande kvar stugan där, berättar Emilia.
Emilia Malmström har längtat efter att flytta till Norrbotten ända sedan hon var liten och tillbringade tid i familjens sommarstuga i Överkalix.
När Emilia hade träffat Adam tog hon honom med till stugan i Överkalix. Sedan dess har de letat hus för att bosätta sig permanent i länet.
Smederna i Sörbyn
Sedan fortsätter hon:
– Så jag bestämde mig jättetidigt. Jag älskar naturen här och mentaliteten som är här uppe. Och jag tycker att det är jordens vackraste plats ovanpå det. Jag känner mig bara hemma här. Och det har jag gjort ända sedan jag var liten.
De fick tips om huset från en före detta klasskamrats mamma som också bor i byn.
– Jag hade bett henne att hjälpa oss att hålla utkik på bra platser.
Sedan hittade Emilias mamma Ann Malmström också annonsen på Hemnet dagen senare.
– Vi tänkte bara: "shit, här är ju det som vi har letat". Vi stod i smedjan en lördagkväll när vi såg att det skulle vara visning dagen efter. Vi gjorde mackor. Sedan sov vi några timmar innan vi hoppade in i bilen och körde 100 mil norrut.
Adam Carlsson och Emilia Malmström hade letat hus i norr i hela fem år. Till sist hittade de sitt hem i Sörbyn utanför Boden.
Sovrummet har de också hunnit fixa till.
I husets övre plan har de ett helt rum som är vigt till skivor, musikinstrument och böcker.
När de kom till visningen gick de först in i huset – och känslan överrumplade henne Emilia:
– Jag kände bara att här ska vi bo.
Sedan insåg de att de måste ju se på maskinhallen också.
– Men det var stor. Och allt var helt. Vi bara såg på varandra och log, säger Adam.
De kom med ett rejält flyttlass innehållande en smedja på 19 ton, fördelad på 25-30 pallar.
De har drömt om att kunna odla och ha djur. I det nya hemmet finns både stor tomt med plats för ordentligt tilltagna trädgårdsland samt en ladugård i skapligt skick.
– Så det här blev ju mer än vi hade vågat drömma om. När vi drömde fritt hoppades vi på att kunna se berg och också vatten. Och det kan vi ju här, säger han.
– Och att bo avskilt men inte helt öde. Att ändå ha lite kontakt med grannar. Det har vi också här, fyller Emilia i.
Ann Malmström är mamma till Emilia och även hon trivs bra i Norrbotten.
När Adam får frågan vem som äger flest skor på hyllorna kommer svaret reptilsnabbt: Emilia.
I den här byggnaden får parets smide all plats som behövs.
Grannsämjan är ytterligare en bonus som gör att paret får leta ord för att beskriva det varma välkomnande som de har fått i byn.
– Det är så intressant för det är som att jag upplever att människorna här är på ett helt annat sätt. Alla som vi har mött är väldigt trevliga och vänliga. Och öppna. Det är heller inte den här stressen, säger Adam.
Bilden om den introverta, fåordiga och tystlåtna norrlänningen stämde inte någonstans.
– Jag har fått en helt annan bild. Det är precis tvärtom. När vi precis hade flyttat hit och bara varit här några dagar kom det förbi några och knackade på dörren och skulle hälsa oss välkomna. Andra grannar har sedan tittat förbi så det är inte alls den här stereotypa bilden av norrlänningar som det ofta skämtas om, säger han.
Efter rundvisningen stannar de till ute på den snöbeklädda tomten. Emilia lägger handen mjukt mot Adams arm.
De låter blickarna färdas ner mot Vitträsket som ligger cirka 200 nedanför huset.
När de hade köpt huset och fick nyckeln var det hela 39 minusgrader. Men det avskräckte inte Adam Carlsson och Emilia Malmström som nu får uppleva en betydligt mildare vinter.
Det är en en rejält tilltagen tomt och paret får ta en liten promenad för att komma från huset ner till den stora byggnaden där smedjan är på väg att ta form.
Det är ordning och reda i såväl hus som i smedja. Till sommaren hoppas de vara igång med smidet.
De har arbetat hårt med att få ordning.
Uppfinningsrikedomen är det inget fel på när de smider. Det här är en medicinhållare.
Här har en gammal järnvägsspik förvandlats till en ölöppnare.
När Emilia står vid ässjan sätts fantasin i spinn.
I husets övre plan har de ett helt rum som är vigt till skivor, musikinstrument och böcker.
Det är en fröjd att ta del av ordningen i verktygsskåpen. Många av verktygen har de också tillverkat själva.
– Vi hade ju skrivit en önskelista med absoluta krav vad som måste finnas. Sedan hade vi en liten spalt bredvid med saker som inte är viktigt men som man gärna drömmer om. Till exempel att bo nära ett vatten och bo nära ett berg. Och det här hade båda delarna, säger hon.
Ni är nöjda?
– Ja, verkligen. Det kan inte bli så mycket bättre än så här.