Det är strax efter lunch när vi anländer till kyrkan. Den låga vintersolen gör att den vita fasaden skimrar i guldrosa.
Inomhus ljuder orgeln. Catharina Grönlund spelar Storbritanniens nationalsång ”God save the queen”. Stämning pågår. De flesta av de 4 200 piporna har tagits lös och rengjorts.
– De blir rätt dammiga när man har slipat golvet, säger hon.
Överluleå kyrka har varit stängd i ett halvår. Nu pågår den sista finslipningen inför öppnandet den första advent.
Då blir det festhögmässa. Medverkar gör bland andra biskop Hans Stiglund.
Vägen fram till den här dagen har innehållit många utmaningar. Allt från arbetet med fasaden till en omsorgsfull renovering på insidan.
Väggarna har blivit vitare. Inrikorset, predikstolen, Bror Marklund- skulpturerna, läktarbarriären och kolonnerna har rustats och de målade draperierna som går längs väggarna har setts över.
– Och så har vi tagit bort kyrkbänkar längst fram för att få bättre plats för körer, säger Mats Nyberg, utredningssekreterare, som visar oss runt i kyrkan tillsammans med församlingsvärden Cecilia Westberg.
Inne bland orgelns alla pipor står Mohammadali Zare, orgelbyggare och arbetar. Han och hans kollega går igenom den stora orgeln och även de två mindre.
Samtidigt ska det städas.
– Allt ska vara klart till söndag. Det kommer att gå bra, säger Mats Nyberg.
En renovering av det här slaget är inget som görs i en handvändning. Eftersom det är en skyddsvärd byggnad måste det upprättas en beskrivning av vad som ska göras. Den ska godkännas av länsstyrelsen. Sedan måste experter anlitas för att det ska göras på rätt sätt. Det handlar om att bevara det gamla och förbättra med försiktighet.
Linda Sandström, konservator, är en av dem. Hon berättar om hur hon och två personer till har arbetat i åtta veckor. De har löst en rad överraskningar som de stött på under arbetets gång.
– Framförallt tyckte församlingen att väggarna kändes smutsiga. Men när man ändå är där går man över inventarier också. Vi gjorde ett förslag på vad som skulle göras. Det krävs att man är konservator för att få göra de här jobben och allt man gör ska dokumenteras, säger hon.
Väggarna var mycket smutsiga.
– Det fanns även en önskan om att bättra på de målade draperierna, men det berodde på hur rena vi kunde få väggarna. Det gick bra, så att de vann på att få en retuschering, där använde vi kasinlimfärg. Mycket av det vi använder för vi själva. Det är inget som kan köpas på burk.
Det är Linda Sandström och hennes kollegor som har gjort det praktiska arbetet.
– Vi tittar mycket på vad riksantikvarieämbetet rekommenderar, men går även utomlands för att se hur vi kan lösa uppgiften.
För att rengöra väggarna har de tillverkat en sorts deg.
– Man kan säga att vi har suddat väggarna. Vi har använt nästan 30 kilo vetemjöl. Man blandar den med olika salter och koppar, bland annat.
Degen drar ut smutsen, men påverkar inte färgytan.
– Det är mycket kemi.
Färgen på bland annat predikstolen har rengjorts. Flagor har limmats tillbaka med speciella metoder och sedan har kompletterande målning gjorts.
– Det är hela tiden problemlösning, vilka materiel och kemikalier som ska användas, samt hur det ska göras. Man får prova sig fram, säger Linda Sandström.
På söndag får allmänheten se hur det blev.