Graffiti syftar på text och/eller bilder med konstnärligt syfte, som uppförts på ytor i det offentliga rummet av privatpersoner. Termen avser oftast den graffiti som utvecklades under 1970-talets av ungdomar i USA, som under mer eller mindre subkulturella och illegal former bland annat gjorde tags, huvudsakligen med sprayfärg på väggar eller tågvagnar.
En del hävdar att graffiti är en egen konstform, andra att det är klotter. I Sverige rubriceras otillåten graffiti som skadegörelse.
För Lisa Roswall är det konst. Hon tillsammans med några andra i sin närhet önskar sig en graffitivägg någonstans inom kommunen.
– Det är väldigt uppskattat i Luleå och det vore roligt att kunna dela med sig av lite konst även här i Boden.
Hittills har förslaget fått nio röster, men måste ha minst 50 för att behandlas politiskt och omröstningen pågår till den 24 februari nästa år, vilket är Lisa Roswalls födelsedag. Gissa vad hon önskar sig i present.
Sin yrkesbakgrund har hon inom förskolan, men blev utbränd. Hon provade därför på andra jobb, men blev inte bra. Efter att hon börjat måla lite av en slump, sökte hon till Sunderbyn och säger att det är det bästa hon gjort. Där fick hon för första gången prova på graffiti.
– Det var superkul och min son, som är tolv, var jätteavundsjuk. Willmer ville också gå kursen.
Hon berättar att de under utbildningen bland annat samtalade om att ingen egentigen tycker om klotter, men att graffiti är något annat.
– Vi har ju flera fina platser där människor skulle kunna uttrycka sin konst, exempelvis på Kvarnängen och intill skateparken mitt emot där jag bor. Det behöver inte vara jättecentralt, men det är roligt att dela med sig konst.
Utövare i Luleå har berättat för Lisa Roswall att det där fungerar väldigt bra. Där finns dessutom Sveriges äldsta graffiti. Väggen vid infarten till Luleå från Bodenhållet, menar hon är ett sätt att kontrollera uttrycksformen.
Gatukonst är tillgänglig för alla inte bara för kultureliten. Graffiti i form av gatuaktivism är också ett uttryck för yttrandefrihet.
– Alla ska ha möjlighet att hålla på med sin konst och ta del av konst utanför det kala rummet på en konsthall.
På Konstskolan har Lisa Roswall hittat sin nya plats i livet.
– Det är en fantastisk skola och att måla är terapi i sig.