I somras vände Rickard Fjällström sig till media för att berätta hur den nya asyllagen slog. Som diakon i Rörvikskyrkan i Boden fick han kontakt med flera personer som efter ett utvisningsbeslut blivit utestängda från asylboendet och utan ekonomiska bidrag.
– Till en del har vi köpt biljetter. De har bett om hjälp att komma dit det är varmare så att de kan överleva. De har kunnat ta sig till Stockholm eller någon annan storstad. Där kan de sova på till exempel T- centralen. Här i Boden finns det få trappuppgångar de kan ta sig in i nu när det är kallt.
Söderut finns också en större marknad med svartarbete, konstaterar han.
Rickard Fjällström träffar dem som inte har någonting. Många av dem kan inte heller återvända till sitt hemland.
– En del som har samarbetat med Migrationsverket och åkt till hemlandet har inte blivit insläppta. De kommer tillbaka. De har ingenstans att bo och inget att äta. Vår möjlighet att hjälpa är begränsad. Vi kan oftast ge dem mat, men det är svårare med logi.
Han berättar om en person som blivit utestängd från asylboendet efter avvisningsbeslutet. Han gjorde bedömningen att individen behövde kontakt med psykiatrin.
– Det blev inläggning, men rätt snart ringde de och sa att nu blir det utskrivning. Sedan ringde de socialtjänsten, men de kunde inte göra något. Personen hamnade till slut hos polisen. Sedan blev det vidare befordran till förvaret i Märsta. Men då det inte gick att genomföra en utvisning så skickades hen ut på gatorna i Stockholm istället.
I slutänden visar det sig att det finns ingen i det svenska samhället som har hand om de här individerna.
I somras hade du kontakt med de första som blev utestängda från asylboendena. Vet du hur det har gått för dem?
– Ja, någon har försvunnit, några har fått börja på en ny asylprövning och då får de ju flytta in på asylboende igen.
Hur kommer det sig att du är så engagerad i flyktningarna?
– Jag har ett engagemang för rättvisa och jämställdhet. Jag har en sådan tjänst. Jag var i diakoniassistent Råneå och sedan sökte jag tjänsten här eftersom flyktingarbetet ingår i den. Jag upptäckte att flyktingar behandlas som en andra klassens människor som inte har samma rättigheter och möjligheter. Att man inte blir trodd och att migrationssystemet är så dåligt. Vi diakoner har ett ansvar att berätta vad som händer i samhället.
Du ser många svåra öden. Hur orkar du med det?
– Det är klart att man blir frustrerad. Familjen märker tyvärr det ibland.