De hittade sitt drömhem i lilla byns gamla skola

Det droppar från taket och snön på väg upp mot den stora norrbottensgården är på väg att försvinna. Med doften av jord i näsan visar Karina Sjögren med armarna. Sedan säger hon: 
– Ja. Så här bor vi nu. 
Tillsammans med maken Jonny Sjögren köpte de en fastighet i lilla Forsträskhed som ligger i Boden kommun knappa fem mil från centralorten. Den vackra norrbottensgården som var byns skola för cirka hundra år sedan har precis fått ett nytt tak och golvet i halva bagarstugan är upprivet. 
Det här är inte ett projekt för den som gillar att rulla med tummarna. 
– Vi är väldigt aktiva. Jag älskar till exempel att stå ute och göra ved den här tiden. Och Jonny är händig och fixar det mesta, berättar hon. 
De kommer från Vårgårda som ligger några mil utanför Alingsås. De ville prova på något nytt och köpte då ett hus i Dalarna men trivdes aldrig hundraprocentigt där. Då upptäckte de huset i Forsträskhed. 
Med paret har den lilla byn sprängt tiopersonersvallen – och det med råge. Innan de kom till byn fanns där åtta bofasta. Med Jonny och Karina blev de tio. Sedan flyttade också parets 35-åriga dotter Anna Sjögren in i huset intill när även det blev till salu och vips hade Forsträskhed hela elva invånare. 
– Vi har blivit så fantastiskt bra mottagna här. Det hade inte kunnat vara bättre. Så allting har fallit på plats på bästa tänkbara sätt, säger hon. 
De köpte huset mer eller mindre osett. När de kom upp för att skriva papper så stannade de till vid den gärdsgård som kringgärdar gårdsstället. 
–Vi fick direkt känslan att det här är hemma. Det var fint. Det kändes rätt hela vägen, säger hon. 
Och arbete saknas inte. Hon har precis skolats in på OK/Q8 i Råneå där hon kommer att arbeta under sommaren. Sedan jobbar hon också på Ica Kvantum i Boden samt att hon utöver det också gör skift på såväl lanthandeln samt Älvskolan i Gunnarsbyn. 
– Arbete har inte varit något problem att hitta, säger hon och ler. 
Jonny Sjögren hade under många år en bilverkstad i Vårgårda. Slitage i axlar och rygg gjorde att han fick börja med någonting annat. 
– Det var väldigt mycket jobb. Ja man jobbade ju nästan jämt. Jag har arbetat med det mesta som rör bilar, berättar han. 
I dag arbetar han åt Bosch och är support till verkstäder när det handlar om problembilar. På så vis kan han också ha Forsträskhed som bas. 
– Det blir väldigt många samtal. Men jag trivs. Jag har inte alls samma behov av att komma ut och träffa människor som Karina utan trivs bra med att ha det så här, säger han och ler. 
Att köpa ett äldre hus innebär ofta också att det dyker upp oväntade kostnader. De fick till exempel börja med att borra efter nytt vatten. Sedan har de anlitat en firma som har lagt på nytt plåttak på boningshuset och som snart ska fortsätta med att lägga samma tak på bagarstugan. 
Bara bytet av två plåttak och nytt vatten landar på cirka 400 000 kronor. 
– Jag hade kunnat byta taken själv men vi hittade en lokal snickare så vi tyckte att det var lika bra att ta hjälp just med det, säger han. 
– Ett bra tak på huset är ju väldigt viktigt. Så vi ville inte vänta med det, inflikar Karina. 
Det återstår att inreda halva övervåningen. Sedan går hon över gårdsplanen och öppnar upp dörren till bagarstugan som är i behov av en rejäl renovering. 
– Men trästommen är jättefin. Det har verkligen varit en skicklig timmerman som har gjort arbetet. Här inne hoppas jag att vi ska kunna baka en dag. Och det här vackra skåpet ska nog få flytta in i bostadshuset, säger hon drömmande. 
Ja projekt saknas sannerligen inte. Och paret från Vårgårda som mellanlandade i Dalarna ångrar inte flytten till den lilla norrbottniska byn. 
Jonny Sjögren minns när han som liten fick följa med sin pappa på vandringar i fjällen. 
– Jag har ju alltid älskat naturen. Och tycker om att båda jaga och fiska. Så det här är rätt plats för oss, säger han. 
Och Karina ler och instämmer: 
–Det här är hemma. Så kändes det direkt. Och vi har så fina grannar.  
Precis när hon har sagt det traskar en ren förbi ute på landsvägen. Den får lite bråttom när den upptäcker människorna som sitter ute i vårsolen. 
–Vi får uppleva saker hela tiden. Bara det här med ”bron” där vi nu sitter. Det var en granne som skulle komma förbi och lämna en kasse och skrev ”vi ställer den på bron”. Och vi förstod ingenting. Men nu har vi lärt oss, säger hon och skrattar.