Var tredje år ordnas en väldskonferens i Bowens systemteori. Den har varit i Huston, Texas, Hongkong, Kina, och den här veckan i Sörbyn, Norrbotten. Bowenforum Sweden är arrangör.
Nätverket utgör en länk mellan Sverige och Bowen family center (BFC) i Goergetown, Whashington DC. Där utbildade sig Kerstin Sofia Andersson under fyra år. Omkring 15 personer i landet är i dagsläget utbildade i systemteorin.
Den bygger på mänskligt beteende och ser familjen, organisationen och samhället, som känslomässiga enheter och använder systemtänkande för att beskriva hur relationer och interaktioner påverkas av de sammanhang människor lever och verkar.
Känslomässiga minnen styr instinktivt människors olika beteenden. De ligger lagrade i varje individ och är relationsbaserade, omedvetna känslor och historiska erfarenheter.
Murray Bowen formulerade teorin genom att under decennier studera familjer med systemtänkandet som grund. I stället för att fokusera på individerna, studerade han förmågorna att bygga relationer och personernas förutsättningar att kunna hantera situationer utifrån fakta.
Totalt är det 28 föreläsare. De flesta deltagare kommer från USA och Sverige, men en grupp kommer från Estland. Det tycker den svenska arrangören är särskilt roligt.
– Sverige är det största klustret i Europa och därför är det roligt att de kom hit. Vi hade inte riktigt kännedom om dem och Estland ligger ju nära, säger Ann-Helen Johansson, ordförande i Bowensforum Sweden.
Hon fastnade för det systemteoretiska tänkandet, också utbildad på BFC och förklarar att systemteorin är användbar inom många professioner, såsom i skolan.
I den första boken på svenska om teorin berättar Anna-Karin Andersson, utbildad i USA, hur hon har applicerat den i sitt arbete som projektledare, huvudsakligen inom bygg- och fastighetsbranschen.
Konferensen är ett år försenad på grund av pandemin. Kerstin Sofia Andersson, projektledare för konferensen, tycker det är underbart att den nu äntligen blivit av.
Lite vid sidan av ämnet bjöd Kerstin Sofia Andersson in Ann-Christine Haupt, som gått med på att visa sin kortfilm Min mormor och jag. Efter att mormodern gift sig måste hon lämna skogssamebyn Muonio där hon vuxit upp. Hon pratade aldrig om den tiden, men genom hantverk och vardagssysslor fick kärleken till den samiska kulturen sitt uttryck.