Daste har hävdat i första hand att hyresvärden O IIs uppsägning utgör ett brott mot parternas avtal att ingå ett längre "avtalsförhållande". När man först förvärvade fastigheten kontaktades hyresvärden för att försäkra sig om ett längre kontrakt. Vid 4-5 samtal med dess företrädare utlovades ett längre kontrakt.
Vid övertagandet ville hyresvärden upprätta ett helt nytt hyresavtal med Daste vilket skedde. Sedan började O II utan förvarning fakturera en högre hyra trots att det långsiktiga kontraktet inte var på plats. Därför betalades inte en novemberhyra. Efter flera påminnelser kom ett skriftligt förslag till hyresavtal som skulle precis slutförhandlas när covid bröt ut. Parterna enades då om att lägga förhandlingarna på is ett tag. Därefter sade O 11 upp hyresavtalet i september 2020.
Grunden i tvistemålet för skadeståndstalan är avtalsbrott och sakskälen har inte förändrats enligt Lindén. Men eftersom tingsrätten anser att det tillkommit nya grunder är man tvungen att gå upp i en högre rättsinstans.Frågan handlar om hur O II s passivitet under covid ska uppfattas vad gäller hyreskontraktet.
– Vi har angett i stämningsansökan att inget hände. Eftersom denna omständighet har nämnts så är det en fråga om att bestämma dess rättsliga betydelse enligt vår uppfattning. Det är inte frågan om en nytt sakskäl. Därför borde inte tingsrätten ha avvisat påståendet.