Enligt Per Nilsson finns inte storspoven kvar i området kring Lillträsk. De försvann i samband med att småbruken försvann på 1970-talet. Det var en del av politiken att genomföra en ny koncentrerad rationalisering avsedd för norra Sverige och ökade nedläggningen av små och medelstora jordbruk.
Per Nilsson vill att H2GS ska etablera sig, men tycker att det är problematisk att företaget och kommunen inte verkar vilja lyssna på invånare med lokalkännedom, som har lång erfarenhet och stor kunskap om området.
Han berättar hur sjösystemet i närområdet hänger ihop och rinner ut i Persöfjärden.
– Det rinner norrut.
Som han minns, från sju-åtta års ålder, så gick han mycket då och tittade på fåglarna på våren.
– Då fanns det massor av fåglar och jag har sett förändringen under åren. Den stora förändringen skedde när alla småbruk lades ned på 70-talet. Då hotades fjärilarna allvarligt och inga fågelarter som vill ha ett öppet landskap finns kvar, bland annat ingen storspov. Den vill Länsstyrelsen skydda, men den har flyttat hit till villaområdena och vad händer då med deras krav, säger Per Nilsson, som nu bor i Södra Svartbyn.
Att alla småbruk avvecklades var en del av dåtidens politik. Även familjen Nilssons jordbruk, men Per äger fortfarande mark och har sålt en del till kommunen som nu ingår i verksamhetsområdet där H2GS ska bygga stålverket på en del av området. Det utvidgas på grund av att dåliga markförhållanden gjorde att bolaget tvingades förflytta placeringen närmare villakvarteren i Norra Svartbyn.
Per Nilsson förklarar, att förändringarna i naturen kring Lillträsk beror på flera olika åtgärder som vidtagits genom åren, bland annat minskade översvämningarna vid vårfloden på bägge sidor Storbäcken och Lillträsk efter utdikning av Norrbäcken någon gång på 80-talet. Då försvann bland annat skedanden.
En av de fågelarter som försvunnit från Lillträsket är skedanden.
På mark som tidigare översvämmades har det i stället vuxit upp sly och som Per Nilsson ser det har alla utdikningar i hela området skapat ett problem.
– Hela sjösystemet har blivit ett stuprör raka vägen ned till Persöfjärden, som det nu är. Vattenflödet har ökat markant i Storbäcken. Det forsar igenom och vattennivån i Lillträsket har sjunkit.
Det var dock en nyhet för Per Nilsson att bäcken, som går från Gammelängsträsket till Degerträsket, varit flottningsled.
– Den är spikrak.
Per Nilsson har beräknat, att H2GS till närområdet årligen kan tillföra 1,2 miljoner kubikmeter rent dagvatten från hårdgjorda ytor på stålverkets anläggningsområde.
– Det måste bli det teoretiskt sett om jag räknat rätt. Det kommer bli ett förändrat mönster exempelvis vid snösmältning och störtregn. Ser man då till helheten och dagens flöden, så måste man göra något för att bromsa hastigheten på vattnet. Bolaget avser att göra det på ett naturligt sätt och kommunen ska köpa Ängesträsket för att få rådighet över det.
När han tittat på gamla kartor var sjön stor, men säger att den nu bara är en pöl.
– Det har att göra med alla olika åtgärder, som sänkt vattennivån i omgångar.
Per Nilsson misstänker, att om man inte vidtar tillräckliga åtgärder uppströms och nedströms kommer Lillträsk inte finnas kvar om 100-200 år på grund av den höga strömningshastigheten. För, det som händer är att fler mindre partiklar följer med och bygger på sedimentet när vattnet flyter långsammare i sjöarna.
– Det är Persöfjärden i sista led, som kommer få belastningen.
Per Nilsson har kontaktat H2GS, även besökt deras huvudkontor i Stockholm, och Bodens kommun. Han har erbjudit dem sin kunskap om artbevarande och vattenfrågor, men har inte fått någon återkoppling. Han upplever, att de inte vill ta del av hans kunskap, vilket oroar honom.
– Som helhet saknar de historiken om det här området och verkar inte intresserade av att ta reda på den.
Tar bolaget och kommunen inte till sig den kunskap som bygger på lokalkännedom bedömer Per Nilsson, att det finns risk för att vattenflödet i sjösystemet ökas ytterligare om bolaget till exempel inte har dagvattendammar för att utjämna utsläppen till naturen vid stötvisa extremflöden.
Utsläppen av tungmetaller från H2GS:s stålverk kommer att öka markant lokalt och även om Per Nilsson är för etableringen funderar han på hur det kommer att påverka närområdet.