Theres Lång, 33 år, i Boden har haft hundar i hela sitt liv. Lovis kom till familjen efter att polisen hade tvångsomhändertagit henne och blev hela familjens älskling.
– Hon var världens snällaste hund och det var aldrig några problem med henne. Det var som att hon skulle ta igen allting hon inte fått tidigare när jag adopterade henne. Man fick aldrig sluta klappa henne och hon ville alltid vara med.
Att skrapa tandsten på små hundraser är rutin, berättar hon, och något hon lät göra regelbundet även på sin förra hund.
Men tandvårdsbehandlingen som skedde under sövning på en klinik i Norrbotten gick inte som förväntat.
– Veterinären kom ut och berättade att de hade stött på komplikationer. Hjärtat hade stannat och Lovis slutade andas på operationsbordet. Några ögonblick var hon i princip död, men veterinären hade lyckats återuppliva henne.
Theres Lång blev rädd och orolig, men de kom överens om att hon skulle komma tillbaka med Lovis nästa dag och kontrollera hjärta och lungor samt eventuellt fortsätta tandvårdsbehandlingen.
Någon timme efter att hon kom hem med Lovis gick hon ut för att rasta henne. Då såg hon hur Lovis huvud började svullna upp. Hon fruktade hjärnblödning eller en allergisk reaktion och tog återigen Lovis och åkte tillbaka till kliniken. Där tog man in henne och gjorde en röntgen.
– De sa till mig att de tydligt kunde se att luftstrupen var skadad. För varje andetag hon tog pyste det ut luft, därav svullnaden.
Hon ställdes inför två alternativ. Antingen besöka en annan klinik, söva ner Lovis på nytt och kontrollera skadan. Eller låta henne somna in direkt. Theres Lång fick dock intrycket att man på den föreslagna kliniken inte kunde operera en luftstrupsskada, utan att det hade krävt en transport söderut.
Under tiden blev Lovis hastigt sämre. Tre timmar efter första symptom på promenaden kunde hon inte ställa sig upp längre.
– Jag kände att det här går inte längre, så jag tog det tuffa beslutet att låta henne somna in, annars hade hon kvävts till döds. Det kändes fruktansvärt.
Dagen efter pratade hon med veterinären som utfört ingreppet och fick då uppfattningen att fakturan skulle justeras, eftersom ingreppet inte hade gått som planerat.
Därför var det en chock när fakturan kom. För det första besöket debiterades hon 14 414 kronor och för det andra, där avlivningen ingick, 5 659 kronor, det vill säga totalt drygt 20 000 kronor.
– Det är inte ok. Min hund var frisk när hon kom till veterinären. Någonting där gick fel och de vill inte kännas vid det. Nu är det jag som får stå med hela ansvaret.
När hon tog strid om det fick hon ett avdrag på knappt 4 000 kronor. Hon tycker personligen att det vore mer rätt att hon fick ett skadestånd utbetalat.
– Jag menar att skadan på Lovis luftstrupe måste ha varit anledningen till varför hennes hjärta stannade på operationsbordet och sedan ledde till att hon senare samma dag somnade in. Att det berodde på vårdslöshet.
Hon har betalat, men anmält till Allmänna reklamationsnämnden, som ännu inte kommit med något utlåtande.
Någon ersättning från försäkringsbolaget har hon inte fått.
– Man får aldrig något när det gäller tandbehandlingar på små hundar.
Theres Lång tvivlar på att hon kommer att skaffa hund igen.
– Jag har blivit lite avskräckt faktiskt.