”Joe Hill sa sörj inte organisera er och det ligger mycket i det," säger Zara Leghissa.
Zara Leghissas mamma är svenska och hennes pappa italienare. Hennes mormor betydde mycket för henne och det var tack vare henne som hon valde jobb inom äldreomsorgen.
– Jag hade förmånen att jag fick umgås mycket med min mormor när jag var ung. Som äldre har man också rättigheter och kan ställa krav. Omsorgen ska inte bara vara skälig levnadsstandard, utan man har samma rätt som alla andra till en god livskvalitet. Det är mycket stor skillnad. Jag ser fram emot den nya äldreomsorgslagen. Den är välbehövlig.
I grunden anser Zara Leghissa att det handlar om värderingar. Om samhället skulle värdera vård och omsorg högre än i dag bedömer hon, att man även skulle få bort värdediskrimineringen avseende löner och arbetsvillkor med mera.
Vad har du tagit med dig från barndomen upp i vuxenlivet?
– Familj och sammanhållning och att vi ska vara rädda om varandra. Att backa upp varandra och ställa upp när någon inte har det så lätt.
Hon har själv varit ensamstående förälder och kämpat för att få livspusslet att gå ihop.
Har du svårt att be om hjälp?
– På senare år har jag haft lättare för det. Tidigare tänkte jag att jag skulle klara allting själv. Jag tänkte, att jag var stark, men jag har fått omvärdera det – ensam är inte alltid starkast. Man måste tillåta sig själv att bryta ihop, men då behöver man människor runt omkring sig, som hjälper en upp. Alla vi mår någon gång dåligt i livet och vi är inga stålmänniskor.
Du har ett starkt samhällsengagemang, var fick du det ifrån?
– Mobbningen i skolan. Jag har själv varit utsatt och haft skolkamrater som varit utsatta. Jag blev arg. Jag har alltid reagerat mot orättvisor och under årens lopp så har jag lyckats kanalisera det genom mitt engagemang. Jag har med åren fått mer kunskap hur samhället fungerar och att det finns möjligheter för mig att påverka. Jag är inte maktlös.
Genom sina förtroendeuppdrag har Zara Leghissa träffat många människor.
– Jag har mött människor i kris och människor som känner sig maktlösa och förtvivlade för att lagar inte uppfyller den enskildes rättigheter. Människor har blivit utsatta för en myndighetsutövning, som inte varit den allra bästa och som skapat lidande.
Nu är du på väg in i politiken, men varför landade du först i fackliga uppdrag?
– Allt började på jobbet, på Askens demensboende där jag jobbade då. En lördagsmorgon fick vi som jobbade läsa i tidningen att verksamheten skulle läggas ned. Det var startskottet. Från den morgonen tills vi gick till Kommunals sektion i Boden.
De uppvaktade också politiken och Kommunal förhandlade med arbetsgivaren. Även anhöriga reagerade. Det slutade med att boendet fick vara kvar.
– Just den där känslan, att vi tog fajten och gjorde det tillsammans. Vi vann och det kändes jättebra. Det skapade också en stark sammanhållning på jobbet.
Det ledde vidare till fackliga utbildningar och fackliga förtroendeuppdrag. I allt Zara Leghissa gör är det viktigt att landa i för vems skull hon är där, i jobbet eller på uppdraget.
– Alla människor har behov av gemenskap och känna meningsfullhet i tillvaron. Det är viktigt att vi kommunicerar med varandra. Framför allt behöver vi lyssna på varandra och låna varandras utkikstorn en stund för att förstå varför människor känner som de gör. För när något är galet kan vi göra något åt det tillsammans – att gå från tanke och ord till handling tillsammans.
Om du får välja en facklig fråga, vilken anser du är den viktigaste?
– Det finns flera och är svårt att välja en, men just frågor om jämställdhet och jämlikhet. Att ha det tryggt på jobbet och kunna påverka sina arbetsvillkor. Då tänker jag på heltid som norm. Arbetsgivarna ska ha en organisation, som tillåter personalen att jobba heltid, utan att jag själv ska tvingas jaga mina timmar. Det ska vara hållbara arbetstider. Det här som kallas hälsoscheman är helt förkastligt. Vi kallar det ohäloscheman.
Hon syftar på de mycket omdiskuterade arbetsscheman där arbetsgivare började med att minska antalet arbetade nattimmar, vilket påverkade personalens tid för återhämtning negativt.
Zara Leghissa tycker om att laga mat och umgås med nära, kära och vänner, att resa och vara ute i naturen för att hämta kraft. "Och att fiska – gärna bakom flötet."
Zara Leghissa anser att den fackliga och politiska samverkan är nödvändig. Hon pekar bland annat på att beslutet, att göra undersköterska från och med 1 juli 2023 till en skyddad yrkestitel, är en facklig/politisk seger.
Lika glad som hon är för det, lika besviken är hon över att många kommuner i landet inte sökt pengar till äldreomsorgslyftet, vars syfte är att höja kompetens inom vård och omsorg om äldre.
– Det är mycket märkligt och tragiskt att man inte sökt. Det handlar om att investera i kunskap, som kommer den enskilde till del som behöver stöd och hjälp till bättre livskvalitet.
Vad fick dig att nu ta steget in i politiken?
– Jag har alltid varit politiskt intresserad. I somras fick jag frågan om nominering till riksdagslistan. Jag pratar ju egentligen hellre för andra än för mig själv, men fick tänka om. Vi behöver fler fackliga personer och framför allt kvinnor i politiken. Jag vill vara en röst med fackligt perspektiv och tala för dem som inte kan göra sin röst hörd.
Hon upplever, att allt fler börjar engagera sig och hon vill vara med på den resan för att kunna påverka.
– Vi måste ha ett samhälle och en arbetsmarknad, som bygger på jämställdhet och jämlikhet. Det finns inget alternativ. Därför är det en nödvändighet att bjuda in till mötesplatser, lyssna och låna varandras utkikstorn för en stund. Det är i mötet med människor som näringen i den politik man vill föra finns. Det tycker jag är viktigt och att få människor att engagera sig. Ska vi göra det bättre i samhället måste vi alla hjälpas åt. Vi påverkas av politiken i allt det vi gör i samhället, på arbetet, från att vi föds tills vi dör och livet där emellan.
Om du får välja, vilket utskott skulle du vilja sitta i?
– Socialutskottet där vård- och omsorg, i synnerhet äldreomsorg och demensvård, hanteras. Det ligger mig varmt om hjärtat. Men även trygghet och säkerhet på arbetsplatserna, för det är också en jämställdhets- och jämlikhetsfråga.
Finns det någon sida av politiken som du vänder dig emot?
– För mig är ledorden frihet, jämlikhet, solidaritet, demokrati och allas lika värde. Det styr mig. Jag kan inte ha värderingar och göra något annat för då är jag inte äkta och blir inte trovärdig. Jag vill göra gott.
Hur ser du det kommande valet?
– Jag hoppas på mer vänsterpolitik. Politik gör skillnad och det är skillnad på politik.