Seija Fallemark, 63, möter oss på gården i Svedjan utanför Boden. Hon vill visa oss djuren och förklarar att de har en läkande inverkan på henne. Det är bland annat höns av raserna plymouth rock, leghorn, en stor kochintupp och en ensam höna som är en blandning av paduan och maran. Det är också Linderödsgrisarna Augusta och Doris. Seija ska avla fram nya exemplar av den gamla svenska lantrasen.Tre personer står redan i kö för att köpa kultingar.
– Jag hämtade Augusta och Doris i Tierp. Min man Sven-Inge fick dem i 60-årspresent, säger Seija.
Väl inne i det 22 meter långa och sju meter breda boningshuset slår vi oss ner vid köksbordet på vilket det ligger diplom från Seijas långa yrkesliv. Hon ska rensa ut sitt gamla liv – livet innan hon blev arbetslös – och fokusera på den hon är nu och det liv hon vill leva.
– Jag var i hotell- och restaurangbranschen i 20 år. Först på Ferrum i Kiruna där jag är uppvuxen. Sedan flyttade jag till Luleå och hade chefsjobb på Stadshotellet och SAS-hotellet. Vid 45 års ålder blev jag varuhuschef på Åhlens i Luleå, senare regionchef för Åhlens i Stockholmsområdet och därefter regionchef i ett område som sträckte sig från Norrbotten till Karlstad.
Efter tiden i Stockholm flyttade Seija och maken Sven-Inge tillbaka till Norrbotten och Seija skötte jobbet i sin nya region från Luleå. Efter två år sade hon upp sig. Det blev för jobbigt med alla resor.
– Sedan hörde Kerstin Sofia Andersson från Sörby turism av sig och ville anställa mig för att bygga upp och driva i gång hotell, restaurang och en konferensdel. Det var ett slitsamt jobb med tio mils pendling varje dag som jag hade i ett års tid. Sedan tog det stopp. Jag har sökt hundratals jobb utan att få något. I två fall har jag varit på intervju.
När Seijas handläggare på Arbetsförmedlingen gav henne råden att inte uppge sin ålder och att sluta berätta om alla sina meriter skrev hon ut sig från förmedlingen och tänker inte återvända.
– Handläggaren menade att min meritlista kunde skrämma arbetsgivare och vara anledningen till att de inte ville anställa mig. Jag såg det som ett utslag av jantelagen. Trots att jag hamnade i "källaren" kunde jag inte tänka mig att fortsätta vara arbetssökande under sådana förhållanden.
Hon berättar om ett gott råd från sin filosofistuderande dotter Linn.
– Hon sa att jag måste se till att hitta mig själv, att jag bara hade spelat olika roller tidigare.
En kvinna som hon hade kommit i kontakt med genom Arbetsförmedlingen rekommenderade henne att gå en kurs i sorgbearbetning. Seija utbildade sig till handledare i sorgbearbetning vid Svenska Sorgeinstitutet i Stockholm. Nu har hon startat det egna företaget Svedjebruket Resurs och börjat arbeta med samtal, föredrag och sorgbearbetning.
– Jag har ett samarbete med en annan kvinna, Anita Granström, som också är handledare i sorgbearbetning i ett eget företag.
Seija beskriver en enkel självläkningsmetod på åtta veckor som innebär bearbetning av sorgen så att smärtan försvinner.
– Brustna hjärtan kan orsakas av så mycket mer än död, till exempel skilsmässor, omorganisationer på jobbet, förlust av vänner och bråk med vänner. Metoden hjälper dig att bearbeta och förlösa smärtan och sorgen över dina förluster. Erfarenhet visar att du då försonas med det förflutna och känner frid. Ett annat resultat blir att du får en öppnare relation till dig själv och andra, och att du får ny energi och livslust.
– Att se sin egen påverkande del i förlusten och kunna förlåta den påverkan som andra haft gör en fri att leva utan smärta och istället komma ihåg det fina i relationerna.
Själv har Seija skrivit brev i vilka hon bett sin son Emil som drunknade vid fem års ålder om ursäkt för att hon inte fanns där och förhindrade hans död. I breven har hon också förlåtit Emil för att han lämnade gården utan lov.
Hon vill gärna arbeta med sorgbearbetning bland barn.
Hon tar upp en bok som heter "Nånnas sorgsånger" som innehåller sånger skrivna av Anna Parfa, Gällivare, som är sjuksköterska och handledare i sorgbearbetning. Hon har också mist ett barn själv.
– Jag har arbetet en del med vuxna men jag skulle alldeles speciellt vilja jobba med barn i förskolan med Nånnas sorgsånger som grund. Det finns så många barn som bär på sorgliga upplevelser, säger Seija och nynnar på en av Nånnas sorgsånger:
"Jag ville bara sjunga
jag tänker så på dig
som lämnat mig på jorden kvar
att leva utan dig".