Linnéa Larsson med Stings Sofia, som på utställning i somras fick två guld.
När barnen gick på ridskola i Skåne på 90-talet såg Ingrids dåvarande make där en ponny som var misskött.
– Han köpte den och tog med den hem. Det var så det började med ponnyerna. Hon, Funny, var av okänd stam importerad från Danmark. Jag betäckte henne med en fin tysk ridponny och fick ett stoföl 2001, Funny's Fantasia, som med tiden exporterades till Danmark och blev en av deras bästa hopponnyer, säger Ingrid Hagberg, 55.
Dessförinnan hade hon läst på och hittat Pretty Woman, som hon köpte år 2000.
– Hon blev med tiden elitpremierad för sina fantastiska avkommor, som tävlar i hoppning. Stolinjen är död men Pretty Woman har en son som står hos familjen Larsson-Forsell i Råneå, hingsten Stings Thunderbird.
Ingrid har använt honom till ett sto hon har fött upp, Stings Silvia, som nu finns på Bodens Ridklubb. Betäckningen resulterade i Stings Sofia, som är visad på två utställningar i år. Hon fick guld båda gångerna.
Efter inköpet av Pretty Women ville hon se fler Welshponnyer och in i utställningsringen kom det fyra vita Welsh mountain-hingstar. På stående fot bestämde hon sig, att avla på den rasen.
Vad fastnade du för?
– Benrörelserna, utstrålningen. De var så vackra. De har som små arabhuvuden, inte mycket, men en liten tendens. De har korta huvuden, stora svarta ögon och pyttesmå öron. De hade massor av man och svans. De var så flashiga. När jag gick där och pratade med folk var det så gemytligt, säger Ingrid Hagberg.
Halvbloden såldes, så även travarna för att hon skulle kunna koncentrera sig på Welshponnyer.
2016 gick flyttlasset till byn Harads i Norrbotten med nya sambon, Joakim Vikström, som är född och uppvuxen i Boden. Tre söner och två barnbarn är kvar i Skåne.
Stings Sofia, sektion B. Welshponnyer delas in i fem sektioner efter storlek och blodslinjer. Ingrid Hagberg, Stings Pocahontas, sektion A, Linnea Larsson, Madicken, sektion D, som är dräktig betäckt med Linner Brenin Lloyd, och Voermanhofs Butterfly.
Stuteri Sting har för närvarande nio welshar i olika åldrar och sektioner. Rasen delas upp i fem sektioner beroende på storlek och blodslinjer. Antalet hästar på gården växlar då Ingrid ibland lånar ut någon för ridning eller sällskap. De är ute flera timmar per dygn i flockar i hagar med ligghallar.
Ingrid Hagberg avlar på mödernet, det tycker hon är viktigt. Stona präglar starkt sina avkommor och då är det viktigt att mentaliteten är bra. Hon har importerat många hästar ifrån utlandet och exporterat avkommor.
– Jag gallrar hårt, de stona jag inte gillar säljer jag vidare. Man kan inte älska alla. Nu har jag tre fina ston i avel, alla med mammor som är elitpremierade. I år har jag sparat på två hingstföl, som ska växa till sig. Sen får vi se vad det blir av dem.
Ingrid Hagberg övertalar Stings Panther att följa med.
Hon döper alla stofölen efter mammans första bokstav med olika teman för olika år. Hingstfölen döps efter pappans första bokstav, men där är temat något med motorer såsom Stings Desto, Stings Ferrari och Stings Testarosss.
Hästuppfödning är inte billigt, men det som gör att hon fortsätter trots dyra hästtransporter och veterinärutgifter är att det är så roligt.
– Man träffar så mycket trevligt folk och man blir aldrig fullärd. Det är jätteviktigt att ha folk att prata med om avel. Det spelar ingen roll vad andra föder upp för ras, utan det viktiga är att man har någon att bolla idéer med. Man ska inte vara så enkelspårig för man kan lära sig mycket mellan olika grenar. Det viktiga är att lyssna och plocka det som passar en själv bäst.
Mälby Mint Rose är dräktig, betäckt med Camberra.
Welshponnyer kan användas till körning, hoppning, ridning, dressyr och fälttävlan plus utställning. Stuteri Sting har haft framgångar på tävlingsbanan såväl som i utställningsringen.
– Jag har haft jättetur, det spelar ingen roll hur fina welshar jag föder upp om man inte får bra folk som förvaltar och utvecklar dem väl. Jag har fött upp flera godkända hingstar, diplomston och tagit fram flera elitpremierade ston, säger Ingrid.
– Tävlingsmässigt var det roligaste ifjol då två stycken av dem fick tre SM medaljer. Det var stort. Den ena, en Welshcob sektion D, fick SM-silver i lagdressyr. Stings Firestone heter han. Hans halvsyster bor här uppe i Harads och heter Stings Madicken, som själv har gångartsdiplom som treåring och även avelsdiplom. Hennes dotter fick även hon avelsdiplom i somras.
Hon berättar, att Stings Yaris, sektion B, vann SM-guld i hoppning på Falsterbo Horse show för att senare på hösten ta SM-brons inomhus. Yaris är en son till hennes första welsh, Pretty Woman.
Genom åren har det blivit cirka 90 föl.
– Det är roligt att få feedback. Allra roligast är när folk ringer och vill köpa en ny större storlek för att de är så nöjda med temperamentet eller för att berätta att de köpt en ponny jag har fött upp.
15-åriga Linnéa Larsson hjälper till mycket i stallet, här med Stings Pilot, ett nytillskott från Skåne.
Ingrid Hagberg får hjälp av Linnea Larsson, 15, från Boden.
– Vi lägger mycket tid på att miljöträna fölen och unghästarna. Linnea visar även ponnyerna på utställningar. Hon har sin farmor Eva Britt Larsson i byn. Det var så vi hittade varandra.
Ingrid summerar flytten till Norrbotten.
– Det har varit en tuff tid. Det är inte lätt att flytta 170 mil upp i Sverige med fyra hästar och inte känna någon, att skaffa en ny höbonde och hovslagare med mera. Vi hyr stallet i dagsläget, men letar efter mark eller en gård att köpa för att kunna bygga ut verksamheten och kunna ta emot inackorderingar och konvalescenter.
I år fick Ingrid Hagberg den fina utmärkelsen Sveriges Bästa Welsh Uppfödare för 2020 av Svenska Welshponny- och Cobföreningen.
Stings Pocahontas.