Två dagar, midsommarafton och midsommardagen 1966, skulle Roger Moore genomföra sju uppträdanden i Sverige. Tre av dem i norra landet, varav två i Norrbotten. Han landade på Kallax och åkte helikopter till Övertorneå.
NSD berättade måndagen därefter, att det blev en kamp mot klockan. Långa avstånd och hastighetsbegränsningar blev för mycket. Även om Helgonets tur från Övertorneå till Sörbyn blev rafflande, var det aldrig något publiken fick uppleva.
Men NSD:s utsända kunde berättade att han körde den lilla sportkärran lika bra som Simon Templer i TV-serien Helgonet. Han manövrerade den förbi vettskrämda renar, överförfriska vägflanörer och klarade såphala grusvägar perfekt.
Då Kalixlinjen satte P för Helgonets helikopter på grund av militära sekretessskäl ryckte NSD in och tidningens Volvo P 1800 blev räddningen. Moore satte sig bakom ratten efter ett mycket kort framträdande i Övertorneå, som han avslutade med att teckna.
Helgonet och Gun Sundberg fullkomligt bars från scenen till den väntade NSD-bilen av 4000-5000 vilt hejande fans.
När en ren uppenbarade sig på skogsbilvägen i skymningsljuset i midsommarnatten girade Helgonet skickligt på högersidan av vägen och frågade vad det var för djur. En stund senare dök plötsligt två nattflanörer upp efter vägen och följande konversation återgavs i NSD:
– Ser du vem som kör, sa den ena.
– Nä...
– Det är Helgonet!
– Vilket sött Helgon då, va!
– DET ÄR HELGONET! Nä, dra...
I Sörbyn väntade 5 000 människor på den en timme försenade Helgonet. Efter en kort intervju och blommor utkastade till publiken av Roger Moore bar det av med helikopter till Skellefteå. NSD räknade ut att hans blixtvisit belönade honom med drygt 400 kronor per sekund för en timmes effektivt uppträdande.
Gun Sundberg Mabey minns mer än väl mötet med Roger Moore.
– Det var väldig kaos. Jag tror inte att de riktigt hade kollat upp allting. Vi skulle åka i en P 1800 och helikopter på något annat ställe. Du vet, så här stora stjärnor kommer ju med en hel grupp människor med sig. Vi hade ju inte GPS på den tiden och de hade ritat upp en karta hur vi skulle köra till Sörbyn. Det var väldigt kaotiskt. Det var helt galet. Jag hade inget med arrangemanget att göra, utan skulle möta upp honom.
Hon fick ett papper med frågor som hon skulle memorera, ställa dem till honom och sedan berätta svaren på svenska.
– En sak vet jag, vi kom tillbaka till Stockholm efter några uppträdanden och det var mycket försenat. Det var midsommar och då skulle han söderut i Sverige med ett privat plan, men flygplatsen där han skulle landa var stängd. Jag fattar inte att arrangörerna inte hade kollat det och jag fick ett telefonsamtal att det hade blivit fel och folk som stått och väntat på honom blev väl dödsförbaskade. Det var inte så bra, men då stannade jag i Stockholm för det var ju ingen idé att stiga på ett plan som inte kan landa. Det var inte så trevligt.
Hur var det att träffa honom?
– Han var väldigt trevligt och väldigt utåtriktad som människa. Han tyckte mycket om att skoja. Han var en vad man kallar en ”english gentleman”, men det var ju bara en kort stund. Det gick ju så himla fort. Det var in i en helikopter, ut ur en helikopter, in i en P 1800 och ut ur den. Han var korrekt i allting. Jag får frågor fortfarande idag hur han var den där Roger Moore, säger hon och skrattar.