Kvinnan är anonym, men vi kallar henne Maria. Hon är en av tusentals kvinnor som sökt skydd bort från fysiskt och psykiskt våld.
Socialstyrelsens kartläggning av skyddade boende visade att under ett år bodde omkring 6 500 kvinnor och 6 200 barn minst en natt på ett sådant boende.
Kartläggningen visade att över hälften av dem drivs ideellt. Flest skyddade boenden finns i storstadsregionerna. Det finns inte något skyddat boende i hälften av landets kommuner. Så var det före pandemin, enligt myndigheten.
Maria har ingen egen familj i livet i Sverige, men insåg att livet tillsammans med maken inte kunde fortsätta och beslutade att lämna honom. När de separerade kunde hon inte lämna honom rent fysiskt på grund av bostadsbristen. Hon hittade ingen ny bostad.
– Då slog mitt ex mig inför mina barn och hotade att slänga ut oss på gatan. Samtidigt sa han att om jag gav mig av och flyttade någon annanstans skulle han och hans kompisar hitta mig. Han hotade med att de skulle använda våld.
Maria upplevde att situationen blev ohållbar och fick hjälp av en vän. Hon och barnen bodde där en tid.
– Mitt ex ringde till henne och hennes släktingar. Det blev ett intrång i deras privatliv. Situationen var inte bara farlig för mig och barnen, utan även för mina vänner som hjälpte mig. Han sökte efter oss överallt. Jag blev rädd och fick panikångest. Jag har minderåriga barn som jag måste ta hand om, men jag visste inte var jag skulle ta vägen för att skydda mig själv och mina barn.
Exmaken ringde även till barnens skola.
– Han sa till personalen att han ville komma dit och hämta barnen.
Maria kände sig inträngd i ett hörn, utan utväg.
– Det var nära suicid. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det var stängt överallt. Jag hittade inte något ställe som var säkert för mig eller mina barn och blev tvungen att kontakta socialtjänsten.
Av handläggaren fick hon veta att kvinnojourer kunde erbjuda skyddat boende där hennes exmake inte kunde hitta henne och barnen.
– De hämtade mig och jag fick komma till ett säkert ställe.
Det var på det skyddade boendet hos kvinnojouren i Boden hon fann trygghet. Hon ordnade också så att hon och barnen fick skyddad identitet.
– Min adress fanns ingenstans längre och då kunde min exman inte hitta mig. Jag kände mig trygg där och mådde psykiskt bättre. Jag kunde vila och jag kunde sova. Jag minns den första natten, det är den bästa natten i mitt liv. Jag kände lugn och ro och kunde somna.
Hon slappnade av. Jouren gav henne en fristad och livssituationen kändes inte lika hopplös längre.
– Jag kunde fokusera på att ta hand om mina barn. Kvinnorna på jouren kom varje dag, kollade hur vi mådde, om vi behövde någonting och aktiverade barnen. De hjälpte mig också så att jag kunde jobba därifrån. Jag behövde därför inte vara sjukskriven.
Kvinnojouren hjälpte Maria så att hon fick kontakt med en advokat. Hon ansökte och fick genom domstolsbeslut ensam vårdnad, men det tog drygt ett år.
Eftersom hon saknade boende blev vistelsen på jouren lång, flera månader på grund av bostadsbrist och långa bostadsköer.
– Jag fick hjälp att hitta nytt boende. Kvinnorna som jobbade på jouren hjälpte mig och kontaktade många olika hyresvärdar.
Så småningom fick hon en lägenhet till sig och barnen, som dessutom låg nära en skola.
Det absolut viktigaste Maria vill förmedla genom att ställa upp på den här intervjun är att i den situation hon befann sig i gav det skyddade boendet i Boden henne en möjlighet att leva.
– Det var min räddning, för när mitt ex försökte hitta mig fanns en fara inte bara för mig, utan också för mina barn. Jag anser att det är ett stort, stort misstag att lägga ned det. När det inte finns något säkert ställe att ta vägen, vad ska man göra? Vad ska man göra om man har barn?
Maria tillägger, att fristaden på boendet även höll henne psykiskt frisk när hon slapp stressen, panikångesten och sömnbristen. Den kraften lade hon på att skydda och ta hand om sina barn, återuppbygga en vardag för sig själv och dem.
– På boendet fick jag tiden jag behövde för att ordna upp saker och få ordning på mitt liv.
Hon poängterar den stora betydelsen som kvinnojouren haft för henne. Hon och barnen har det bra nu.
– Det hände inget farligt, utan allt har ordnat sig väldigt bra. Vi är trygga.