Hon växte upp i en trebarnsfamilj i Karungi. Föräldrarna drev bageri i samhället.
- De här är nästan som pappas fast han hade lite mer vaniljkräm på sina, säger hon om wienerbröden som hon bjuder på.
Hon berättar att hon varje sommar måste få tillbringa några dagar i Karungi, trampa barndomens stigar och bada i Torneälven.
Ledamot i kyrkomötet
Så gott som hela sitt vuxna liv har hon bott i Boden. Hon utbildade sig till sjuksköterska och bildade familj. Sina sista 20 yrkesår arbetade hon som distriktssköterska på Björknäs vårdcentral. I mitten av 1980-talet blev hon kyrkvärd och kyrkopolitiker i Överluleå församling.
I dag är hon ordförande i kyrkorådet och hon sitter i kyrkofullmäktige och i kyrkonämnden. Hon har också platser i stiftsfullmäktige och i domkapitlet. Dessutom är hon ledamot i kyrkomötet som är Svenska kyrkans "riksdag" och i internationella nämnden i Uppsala.
Besökte Bangladesh
- Jag är med i mycket internationellt arbete. Här hemma arrangerar vi soppluncher, basarer och lotterier till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete. Genom mina centrala engagemang fick jag i fjol besöka Bangladesh där vi har flera kvinnoprojekt på gång i samarbete med andra organisationer. Jag såg att hjälpen verkligen går fram. Kvinnorna får lära sig risodling och hantverk. De får också lära sig hur de ska bygga upp byar så att de inte behöver fly när det kommer stora vattenmängder.
Bygger nätverk
Irene Gustafsson minns speciellt ett besök i ett center för våldsutsatta tonåringar i Bangladesh.
- Kvinnorna har det fruktansvärt. De har inga demokratiska rättigheter. Kvinnorna i centret var unga och vackra. De sjöng We shall owercome för oss och då grät vi.
- Genom att vi hjälper kvinnorna blir också männen hjälpta, säger hon.
Peru har hon också fått besöka.
- Där bygger vi nätverk med män i syfte att komma till rätta med våldet mot kvinnor och barn, säger hon.
Ordnade demonstration
Hemma i Boden har Irene Gustafsson fört en idog kamp mot kvinnoprästmotståndet.
- Det började med att vår dåvarande kyrkoherde bjöd hit Oas-rörelsen, med bland andra Stanley Sjöberg, som inte accepterar kvinnliga präster. Anna Grenholm, som var präst hos oss då, tilläts inte leda morgonmässan i Överluleå kyrka. Det gjorde mig väldigt upprörd.
- Vi var ett antal kvinnor som ordnade en demonstation. Jag bar ett plakat på vilket det stod "Kvinnans rätt vara präst". Stanley Sjöberg kallade oss för kommunister och jag svarade "Tack för komplimangen!".
Skriver debattartiklar
Hon har skrivit massor av debattartiklar, bland annat om vikten av att inte ha kvinnoprästmotståndare på vallistor och att inte anställa någon som är kvinnoprästmotståndare.
- Att inte acceptera kvinnliga präster är mot Svenska kyrkans tro och lära, säger hon.
Irene Gustafsson har också kämpat för acceptans av homo-, trans- och bisexuella inom kyrkan.
- Jag reagerade starkt när präster samlade namn mot välsignelse av homosexuella par. Alla människor är lika mycket värda och alla ska välsignas.
Hon tog aktiv del i diskussionerna i kyrkomötet.
- Jag hänvisade till att Gud har skapat alla människor och att präster ska acceptera samkönade pars rätt att gifta sig.
Prästen Dag Sandahl som är rikskänd kvinnoprästmotståndare och också ledamot i kyrkomötet brukar nämna Irene Gustafsson i sin blogg.
- Det är förstås i negativa ordalag och det ser jag som en stor komplimang, säger hon.
Krav på utbildning
Irene Gustafsson har ställt krav på att alla anställda och alla förtroendevalda i Svenska kyrkan ska utbildas i hbt-frågor.
- I Överluleå församling har vi fått utbildning. Bland andra Jan-Olov Madeleine Ågren från Luleå har varit här och lärt oss.
- Det finns hbt-personer i alla släkter. Kunskap ger förståelse och förebygger hätska uttalanden, säger hon och konstaterar nöjt att Överluleå församling i dag inte har problem med varken kvinnoprästmotståndare eller personer som inte accepterar hbt-personer.
Det breda kyrkliga engagemanget tar en hel del tid.
Irene Gustafsson ger också mycket tid till sin familj. Hon har två döttrar, Monica, 48, i Norrtälje, och Annica 34, i Södertälje, som i sin tur har två söner var. Den yngsta dottern studerar till präst i Uppsala samtidigt som hennes barn är små. Irene hjälper henne mycket med barnen.
- Jag har klippkort på flyget till Stockholm, säger hon leende.
Hon åker ner nästan en gång i månaden.
Diakon i nytt liv
Att dottern satsar på prästyrket tycker Irene Gustafsson är jättespännande.
Själv skulle hon satsa på att bli diakon om hon fick leva om sitt liv.
De finns där för människor i sorg och i glädje och behövs mer och mer i det två tredjedels-samhälle som Sverige nu håller på att förvandlas till, säger hon.