Vi möter Katarina Englund på arbetet tillsammans med fyra flyktingmän – tre från Syrien och en från Irak.
– De flesta flyktingar är män och det är också i första hand männen som kommer till oss. Kvinnorna stannar på flyktingförläggningen med barnen. Det ligger väl i kulturerna att kvinnor lever mer undanskymt, säger Katarina.
En av de fyra männen, Mamod, var skräddare med eget företag och anställda hemma i Aleppo i Syrien. Han har dagen till ära sytt en festklänning till Katarina. För att hon ska vara fin på reportagebilderna och för att tacka för allt som hon har gjort för honom, hans fru och två barn.
– Vi har en symaskin här som han kan använda. Men han vill kunna arbeta hemma också så jag hoppas att någon har en symaskin att skänka till honom. Han behöver också skyltdockor, tyger, sytråd och annat symaterial, säger Katarina.
Maher kommer också från Syrien. Han studerade ekonomi vid universitetet innan han tvingades fly. Kvar i Syrien blev hans mamma och syster. Själv har han i likhet med Mamod fått beskedet att han får stanna i Sverige. Han vill precis som Mamod hitta en bostad och jobb i Boden.
– De vill stanna i Boden. Från det att de har fått uppehållstillstånd har de en månad på sig att fixa boende och arbete här. När den tiden har gått kan Migrationsverket placera dem någon annanstans.
– Maher är min bästa vän. Han och Mamod med familj bor granne med mig och min dotter i Sävast. Självklart vill jag hjälpa så mycket jag kan.
Maher är mycket tacksam.
– Katarina är en mycket god kvinna. Hon är som en syster för mig. Hon lär oss svenska och hon har till exempel hjälpt mig att ordna ett id-kort. Dessutom ger hon en massa saker till oss, säger han.
Att se till att uppfylla flyktingarnas basbehov i den mån som de inte kan göra det själva med sina relativt knappa ekonomier ingår i Medborgarskolans verksamhet. Dessutom bidrar Katarina personligen med allt hon kan.
– Här får människor lämna in kläder, skor, leksaker, husgeråd och annat som flyktingarna kan behöva. När det gäller kläder så kommer det in mycket damkläder och kläder till barn men ganska lite herrkläder. Vi skulle gärna ta emot mer kläder till män. Just nu efterfrågas framförallt shorts, kortärmade tröjor och badtofflor.
Katarina har haft sin fas 3-anställning hos Medborgarskolan i ett och ett halvt år. Hon berättar om vilken stor glädje hon känner med dem som får uppehållstillstånd och om den sorg hon känner när människor tvingas återvända till sina hemländer. Hon har behållit kontakten med många som nu är bosatta på andra håll i Norrbotten.
– I Älvsbyn bor en mamma med en flicka som är ett halvt år yngre än min dotter. Den flickan får ärva min flickas kläder.
Katarina berättar att hon ofta skjutsar flyktingar i sin gamla bil när de behöver uträtta ärenden i till exempel Luleå. Hon åker också och hämtar saker som människor vill skänka.
– När kläder som skänks inte är rena brukar jag tvätta dem. Det har gått åt mycket tvättmedel och sköljmedel. Det kostar en hel del liksom bensinen till bilen men så länge jag har möjlighet att hjälpa så gör jag det, säger hon.
Hon ger av sina pengar och av sin tid.
– Det har hänt att jag har tvättat kläder mellan åtta och tio timmar om dagen i två veckor! säger hon.
Hon förklarar sitt engagemang så här:
– Jag har haft det svårt själv och vet hur det känns.
Vi från NSD får vara med en stund när Katarina har svenskalektion med de fyra flyktingmännen – som alla har arabiska som modersmål. De tränar på att uttala hårda vokaler.
Maher är den som har lärt sig mest svenska. Han kan också mest engelska.
– Tack vare att han kan engelska och kan översätta vad jag säger till arabiska så fungerar det här. Så har det varit i många grupper.
Katarina poängterar att hon inte är utbildad lärare. Det får de flyktingar som medges uppehållstillstånd när de börjar studera svenska för invandrare.
– Jag gör på mitt sätt. Det är viktigt att nyanlända och papperslösa människor också får chans att lära sig så mycket som möjligt. Det gör det mycket lättare för dem om de får stanna och ska skaffa sig arbete. Många vill vänta med att börja lära sig svenska och skaffa sig kunskaper om det svenska samhället tills de vet om de får stanna eller inte. Det är inte bra, säger hon.
Khaled som också är från Syrien och Saad från Irak väntar ännu på beslut om huruvida de får stanna i Sverige. De hoppas intensivt på positiva beslut.
De fyra männen samtalar med varandra på arabiska och sedan säger Maher:
– Vi vill tacka svenska regeringen och svenska folket för att vi har fått komma hit och för att vi har blivit så vänligt bemötta av alla. Vi är djupt tacksamma.