Han är från Skövdetrakten. Sedan barnsben har han velat bli militär. Han tror att det har att göra med faderns intresse för stridsvagnar. De besökte stridsvagnsmuseet i Axevalla.
– Jag fick blodad tand, tittade på krigsfilmer och spelade lite spel när jag växte upp.
Han tillhör de första som gick GMU, Grundläggande militärutbildning, när det infördes 2011. Först tänkte han söka sig till Amfibieregementet eller Skaraborgs regemente, P4.
– Men sedan kände jag att det var hemma och när jag nu gjorde det här ville jag göra det ordentligt och satsa på det. Därför ville jag komma bort och då blev det Boden. Jag ville testa mig själv och se om jag klarade militärtjänsten här uppe. för det är lite skillnad med vintern.
Han är heltidsanställd soldat och ställföreträdande gruppchef på pansarskyttekompaniet.
Tommy Larsson har alltid varit intresserad av att göra utlandstjänst. Han tycker det är spännande att komma utanför trygghetszonen, att göra en ny grej som han aldrig gjort förut. Det är annorlunda mot att vara i skogarna runt Boden.
– Även om du inte hamnar i strid där du är så är du i en konfliktzon.
Han ingick i vaktstyrkan Mali 04 i Afrika. Innan hade han bara besökt i Egypten i den världsdelen.
Han liksom övriga som åker på sådana uppdrag får skriva ned sin sista vilja. Tommy Larsson har gjort det två gånger. Första gången 2013 när han var med i den operativa reserven, som är Försvarsmaktens snabbinsatsstyrka.
– Då var det vissa frågor som var jobbiga, som hur jag ville ha min begravning. Det är viktiga frågor och man får verkligen en uppfattning om var man är på väg. Andra gången var det faktiskt jobbigare.
Frågan om var han ville begravas ställde honom inför ett svårt dilemma. Hans sambo Julia Roberts ville att han skulle ligga här uppe.
– Men samtidigt om tio år då har hon en annan familj. Det var den absolut svåraste frågan.
Tommy Larsson tycker dock det är bra att de får göra det, eftersom det blir så tydligt vad den ultimata uppoffringen är.
Vaktstyrkan som Tommy Larsson ingick i ansvarade för säkerheten på Camp Midgård där de bodde och vid behov eskorterade personer till och från campen. Det var deras huvuduppdrag. Styrkan bestod av tio man. De åkte dit i månadsskiftet mars/april. Uppdraget avslutades i augusti.
– När vi kom ned var det extremt varmt. Sedan skiftade det och blev svalare under regnperioden, men då blev det kvavt istället. Det var bara att acceptera att man svettades hela tiden.
Det fanns ac-tält där de kunde gå in för att komma undan värmen en stund.
Han har varit till fattiga länder förut och berättar att han på utbildningen innan de åkte fick en ganska klar bild av läget.
– Jag ska inte säga att kvinnorna har en hög status, men lite högre status. De klär sig i starka färger.
Camp Midgård ligger vid staden Bamako, som i jämförelse är en rik stad. Han förklarar att det inte är så oroligt där även om det finns en förhöjd hotbild. Det är ju därför de är där. Han tillägger att även om befolkningen inte hade det bra, så finns det platser där folket definitivt har det sämre.
Under tiden han var där var det en attack i Bamako. Tommy Larsson berättar att det var en terroristgrupp som tog sig in på en badresort och öppnade eld mot gästerna.
– Vi var inte delaktiga i den direkt, men höjde beredskapen.
Han säger att det fick en del att fundera. Själv var han mentalt förberedd och menar att det var inom ramen av vad han förväntade sig kunde hända. För honom var den händelsen bara en tidsfråga.
När Tommy Larsson var i Mali fanns det tillfällen då han längtade att få komma hem, om så bara för en dag. Då återvände han hem i tanken, hem till Julia och hennes famn.
– Vi var en jättebra grupp i Mali och ansträngde oss för att ta hand om varandra. Man kunde också stänga om sig när man behövde vara ensam och det var skönt.
På frågan om det finns något dåligt minne från Mali svarar Tommy Larsson att det skulle vara hur djuren behandlas och berättar om ett par episoder.
– De hanteras väldigt dåligt. Det var en som hade en åsna som drog en vagn som var packad. Då slog han åsnan som för att undkomma slagen mer hoppade fram än sprang.
Han säger att man inte kan göra så mycket i det läget, utan konstaterar att det är så det är i det landet.
Det bästa minnet är vänskapen och kamratskapet. De som var med i vaktstyrkan jobbar fortfarande tillsammans på I 19.
Med sig hem tog han två flodhästar i trä och de personliga erfarenheterna, som gjort att han känner sig säkrare i sig själv.
– Jag har vuxit som person, både relaterat till tjänsten och som människa.
Tommy Larsson säger att han kan tänka sig att åka ut på fler missioner om ett tag, men nu måste han få landa här hemma i vardagen.
– Min tjej behöver ha mig hemma. Det är nästan jobbigare för henne när jag är borta.
Hur ser hon på det?– Hon ville att jag skulle åka för min egen skull, men var inte jättenöjd med det. Nu efteråt säger hon att nu har jag gjort det, så nu får jag stanna hemma. Hon vill inte att jag ska åka igen.
Julia Roberts frågade vad han ville göra när han kom hem. Han ville inte åka bort, utan ville bara vara hemma och umgås med henne.
Han trivs på jobbet. Han gillar att jobba nära materielen och truppen. Men de åtta åren som anställd soldat börjar närma sig sitt slut, så han måste ta ett beslut att antingen bli officer eller civil. Ännu har han inte bestämt sig, för nu är han här och nu.