Han arbetar som vaktis på Björknäshallen och hjärtat klappar för Boden Hockey där han är lagledare i A-laget. Passionen för ishockeyn är stor men passionen för gamla mopeder är förmodligen ännu större.
– Under sommarhalvåret är det definitivt mopederna som gäller, säger han och stryker med fingrarna på handtaget till en Push Alabama.
Det är en av ögonstenarna som 51-årige Reine Karlsson har i sin ägo. Men det stannar inte där. I garaget hemma i Boden har han ett tiotal andra gamla klenoder ståendes. Där finns en Zündapp KS 50 från sent 60-tal, en Cresent E-typ från mitten av 70-talet och en Monarped från 1959.
Listan kan göras hur lång som helst.
– Och den här är en Cresent SM 50. Den tillverkades bara 1972 så den är ju lite ovanlig, säger han och pekar på en moped med orange tank.
Det finns mopeder och delar lite varstans och det räcker inte med det han har ute på gården. Han har tre andra garageplatser där han förvarar sina rariteter. Ja, det har till och med gått så långt att han burit upp ett par mopedramar högst upp på vinden i huset där han bor.
– Jag behöver mer utrymme. Eller så färre mopeder. Men det är svårt för mig att sälja. Samlargenen finns där. Egentligen har jag ju för mycket och jag har flera gånger tänkt att sälja bort lite men jag är ju som fäst vid varje moped som jag har, säger han.
Efter en stunds funderande kommer han fram till att han äger ”ett 60-tal”. Mer precis än så kan han inte vara.
– Det är ju några men det borde röra sig om den siffran, säger han.
För någon vecka sedan genomfördes en mopedgudstjänst i Brobyn utanför Boden. Reine Karlsson är inte särskilt kyrklig men handlar det om att köra moped dit och tillbaka hamnar saken plötsligt i en annan dager. De som har gamla mopeder har i allt högre utsträckning börjat anordna sammankomster och gemensamma utflykter. Och tidigare under sommaren anordnas en stor mopedträff på Western Farm.
– Det fanns inte på samma sätt förut. Det är en rolig grej. Man kommer ut, träffar folk och snackar lite. Visst blir det en del mopedsnack, det är ju ofrånkomligt, säger han och garvar.
Sedan drar han på sig en gammal skinnjacka och snart sitter också störtkrukan på plats. Han kickar igång sin Puch Alabama -68 och kör ut på vägen. En doft av tvåtaksbränsle ligger kvar sedan han har åkt.
Efter en kort tur bromsar han åter in vid huset. Han lyssnar på motorn ett tag innan han stänger av den.
– Just den här ville jag köpa av en gammal farbror men då ville han behålla den. Sedan glömde jag väl mer eller mindre bort den och den såldes så småningom. Den blev till sist min efter en bytesaffär, berättar han samtidigt som han lägger handen på tanken.
I dag har intresset för 70- och 80-talsmopeder med limpa vuxit.
– Det är större än för gamla traditionella gubbmopeder. Det var ju såna som vi som nu är i femtioårsåldern körde när vi var unga. Men alla gamla mopeder har sin charm. Om du frågar mig, säger 51-åringen.
Sedan glider samtalet in på ishockey. Hjärtat har alltid klappat för stadens hockeylag.
– Jag slutade själv att spela när jag var 14 år men intresset finns kvar. Jag har följt Boden sedan jag var sju år. Det har också varit skoj att få vara med på den resa som vi har gjort de senaste fyra åren, säger han.
En gröning?– Ja, de säger så luleborna. Vad ni kallades får man inte säga längre (skratt).
Vad är charmen med gamla mopeder?– Intresset vaknade rätt tidigt. När jag var 15 år dalade det väl rätt tvärt men 1997, innan jag skulle fylla trettio, köpte jag min första återfallsmoped. En Monarped med remdrift.
Då hände något?– Jag jobbade i Luleå då och såg annonsen så jag åkte dit på lunchrasten och kollade. Och jag föll ju pladask. Efter det exploderade intresset. Då tappade jag kontrollen kan man säga (skratt).
Och här står du i dag med ett 60-tal klenoder i din ägo?– Det är så många gånger som jag har varit på väg att sälja men det är nog en sjukdom det här. Och nog har jag sålt några men då mår jag ju rent dåligt efteråt. Jag har inte köpt lika mycket de senaste fem-tio åren. Jag har helt enkelt inte plats för fler. Ska jag vara helt ärlig har jag knappt ens plats för det jag har i dag.