Tommy Larsson skulle ha fyllt 74 år dagen efter operationen. Istället för att fira födelsedag tvingades familjen att börja planera för en begravning.
– Pappa hade njursvikt och mycket vätska i kroppen. Han hade fått dialys via en tillfällig port i halsen, men den ramlade ut gång på gång så man bestämde sig för att operera in en mer permanent lösning vid nyckelbenet istället, berättar sonen Kent Åkerstrand.
Tommy Larsson lades in på Sunderby, men tiden för ingreppet sköts upp gång på gång, och Kent Åkerstrand berättar hur pappa Tommy blev mer och mer otålig.
– Pappa var ju en aktiv man, han byggde och fixade mycket här hemma. Nu var han otålig. Han saknade att få äta eftersom han tvingades fasta inför ingreppet. Och så såg han fram emot att vara med på höstens älgjakt, som var en av höjdpunkterna under året.
Efter att ingreppet skjutits upp tre dagar i rad ringde Tommy Larsson hem på förmiddagen den 4 augusti och berättade att han då skulle rullas in i operationssalen.
– Pappa var van vid sjukvård, han hade genomgått flera hjärtoperationer och hade en pacemaker inopererad. Vid de tillfällena har vi i familjen sett till att funnits nära ifall det skulle ha hänt något. Men inför detta ingrepp fanns inga tecken på att det skulle vara någon större risk, utan han skulle bara lokalbedövas. Här hemma väntade vi på att få besked om att ingreppet var klart och pratade om att åka till sjukhuset och hälsa på honom. Vid 13:30-tiden ringer det i mammas telefon och vi tänker att de ringer för att säga att ingreppet är klart. Istället hör jag hur hon säger ”vadå, är han död” och hade fått ett jakande svar berättar Kent.
Familjen åker till Sunderby sjukhus för att få reda på vad som hänt. De tas emot av ansvarig chef på avdelningen och en stund därefter kommer även kirurgen som utfört ingreppet.
– Instinktivt tyckte jag väldigt synd om honom. Han berättade sakligt om hur det hela gått till, att han hade fört in spetsen vid nyckelbenet på höger sida och stött på ett motstånd när slangen nått fram till hjärtat, att han då backat lite med nålen och sedan gjort ett nytt försök och att det då gått lättare. När han dragit ur nålen från den mjuka plastslangen hade pappa sagt att han började få svårt att andas. Efter tio sekunder var han medvetslös, berättar Kent Åkerstrand.
De ansvariga lovade att händelsen noga skulle utredas och att familjen skulle få full insyn. Men istället blev det tvärtom och Kent Åkerstrand är kritisk till att ansvariga på sjukhuset lägger locket på och inte gör någon händelseanalys.
– Till slut, efter att vi stött på ett flertal gånger, får vi en kopia på en avvikelserapport som en verksamhetschef skrivit. Den verkar vara fabricerad i efterhand, för de framställer pappa som en döende patient som de försökt att rädda livet på, men misslyckats trots alla ansträngningar. Jag omnämns i rapporten både som hans bror och hans son.
I obduktionsrapporten står att läsa att dödsorsaken är den fyra centimeter långa reva i övre hålvenen som uppstod i samband med att venkatetern fördes in.
– Jag har ingen intention av att sätta dit någon, men jag tycker att det är viktigt att det som hände utreds ordentligt för att det inte ska drabba någon annan. De medger att det är en vårdskada, men de vill inte lex Maria-anmäla den. Vi har fått en vag förklaring att det kan ha varit fel på utrustningen, och i så fall kan det ju hända fler. Men när vi frågat om det har vi fått till svar att de tittat på katetern men inte såg något fel och därefter slängt bort den. För mig låter det jättemärkligt, varför lät man inte någon utomstående undersöka katetern istället, frågar sig Kent Åkerstrand.
Kent Åkerstrand har anmält händelsen Patientnämnden och patientförsäkringen Löf.