– Det här är sjätte gången jag ska rida. Jag blir starkare och får bättre balans, säger Nils Anundby, 71, Gammelstad.
Tillsammans med sin fru och stöttepelare Inger Anundby har han kommit till Bodens ridhus för en halv timmes ridning under ledning av instruktören Malena Sundberg. Det gör han varje måndag. Senare samma dag ska han träna budo tillsammans med fem andra personer som drabbats av stroke. De tränar två gånger i veckan. Nils går dessutom på sjukgymnastik en gång i veckan.
Han lyfter leende upp armen högre och högre och säger:
– Jag blir bättre och bättre, sakta.
Nils gick i förtida pension från jobbet som reporter på NSD den 30 september 2007, samma dag som Inger avslutade sin anställning på Norrbottens Kurirens annonsavdelning. De reste till Turkiet för att planera för livet som glada pensionärer. Den 20 februari 2010 slog stroken till.
– Den hade vi inte planerat in, säger Nils.
Det var lördag kväll. Inger höll på att laga mat. Nils skulle ta en dusch. Efter en stund ropade han ”Inger kan du komma och hjälpa mig?”.
Inger hittade Nils sittande på golvet i duschrummet. Hon såg genast att något speciellt hade hänt.
– Jag frågade ”Kan du lyfta armen?”. Det kunde han inte. Då ringde jag efter ambulans, säger hon.
Nils hade fått en hjärnblödning med högersidig förlamning som följd! Han blev sittande i rullstol i nästan ett år. Hemtjänsten kom två gånger per dag för att hjälpa honom. Nattpatrullen kom i två veckor för att vända honom på nätterna – tills han klarade det själv.
– Vi fick bra hjälp från första dagen med bland annat sjukgymnast och arbetsterapeut. De senaste tre-fyra åren har vi klarat oss själva, säger Inger.
Hon peppar Nils att träna så mycket som möjligt, att få upp honom ur soffan när den känns skönare.
– Nisse är positiv till sin läggning. Det har han haft mycket hjälp av. Energin har tagit stryk av stroken och han kan ibland behöva peppning för att inte hoppa över en träning, säger Inger.
Hon berättar om budons positiva effekter.
– Det var den som gjorde att Nisse slapp rullstolen. Han lärde sig att gå och att ramla.
Nils har gått på budoträning två gånger i veckan i fyra och ett halvt år.
– Budo är också socialt. Vi är ett ”hjärngäng” på fyra män och två kvinnor, säger han.
Budogänget umgås också privat. De träffas hos varandra och går ut och äter tillsammans. Till hösten väntar en resa till Turkiet.
– Det ser vi verkligen fram emot. Nisse och jag har inte rest utomlands sedan han drabbades av stroken. Däremot flyger vi ofta till Göteborg där vi har våra barn och barnbarn. Då anlitar vi riksfärdtjänsten. Det är en fantastisk service med taxitransporter till och från flygplatserna, säger Inger.
Stroken var förstås en stor sorg för de två. Det var inte så de hade tänkt sig livet som pensionärer. Ganska snabbt accepterade de emellertid det som hänt och gick in för att göra det bästa av situationen.
– Det är inte bra att fastna i det negativa och gräma sig över allt som man inte kan göra, säger Inger.
Nils har inte fastnat. Han kämpar sig framåt hela tiden. Han lyser av glädje när han sätter sig i sadeln på stoet Secret och ridlektionen börjar. I dag väntar en ny utmaning. Nils ska försöka ställa sig upp. Det måste han kunna när det är dags att börja trava.
– Hästen rör sig och jag följer med. Det är som i filmerna! Efter sjukgymnastiken och budon är jag rejält trött. Av att rida blir jag aldrig trött utan får tvärtom ny energi, säger Nils.
En sak som han får kämpa med också under ridturen är spasmerna som drar upp den högra armen och knyter handen. Han använder den friska vänstra armen till att dra ut den högra.
Ridningen är en av Nils favoritaktiviteter bredvid umgänge med sonen Fredriks barn Hillevi, 7 och Astrid, 3, och dottern Kristinas barn Erik, 5 och Oskar, 2 år.
Inger och Nils har en stor umgängeskrets utöver familjen.
– Alla gamla vänner finns kvar och det har tillkommit nya. Det är så roligt, säger Inger.
Hon är Nils stora stöttepelare – och chaufför. Men ibland tar hon ”ledigt” för egna äventyr.
– Jag är med i föreningen Aktiva seniorer och har gått i fjällen och varit på Island med den. Då är Nisse på avlastning. Han vill göra det möjligt för mig att komma ifrån ibland, säger Inger.