Han får inte den vård han vill ha

Sonen är 20 år och blev sjuk för ett och ett halvt år sedan. Han gick på gymnasiet och föräldrarna märkte att det var något som inte stämde.
- Han var väldigt orolig, skulle hålla koll på allt och man märkte att hans beteende inte var normalt.
Akut till sjukhus
Sonen mådde allt sämre och var på väg att kasta sig från en bro. Två två veckor före jul det året blev det fullständigt kaos för honom, berättar pappan.
- Hans tillstånd var förvirrande för honom. Jag var på skolan och personen jag såg framför mig var inte min son. Det var hemskt att uppleva en främmande människa som försökte strypa mig. Hans ögon var två tomma, svarta hål.
Sonen togs in akut på Sunderby sjukhus. Han fick diagnos och mediciner och skrevs ut till öppenvården i hemkommunen. Föräldrarna trodde att det skulle fungera, men är kritiska.
Pappan sköter sonens mediciner och säger att sonen trots allt är väldigt pappig.
- Jag är ändå hans trygghet. Men det har bara blivit jobbigare och jobbigare. Frågan är inte om det kommer hända något utan när det kommer hända. Vem bär då ansvaret?
Har behov av samtal
Han säger att det låter så bra när man talar om närpsykiatrin, men för honom känns det som man fabulerar, för det fungerar inte i verkligheten.
- När man talar med dem skyller de på att han inte kommit till mötena, men det beror alltid på något. Han har stått på många tak för att han mår så dåligt. En gång tog det tre timmar för mig att prata ned honom. Vi orkar inte, säger pappan och fortsätter:
- De säger att han avviker efter en kvart, men han har inte ro att sitta still en timme och han säger vad som helst för att komma därifrån. När de frågar honom om han mår bra, svarar han ja och det känns som om de skuldbelägger oss för att vi tvingar dit grabben. Men man måste vinna hans förtroende, annars säger han ingenting, och han har behov att prata om sina känslor.
Beväpnad med kniv
En natt åkte de akut till sjukhuset.
- När läkaren ifrågasatte att vi var där, eftersom min son är uppkopplad till närpsykiatrin, blev min son svart i ögonen. Läkaren frågade honom om han var så arg att han ville döda honom och sticka en kniv i honom. Det var som om den där läkaren planterade ett frö.
Enligt pappan har sonen efter det börjat att beväpna sig med kniv. Vid ett tillfälle gav han sig av mot stan för att dräpa någon. Pappan ringde polisen som avväpnade sonen.
- Jag satt där i bilen och grät. Jag är orolig och rädd. Människor mår dåligt och blir sämre när de inte får vård.
Vill ha behandling
Han säger att sonen har självinsikt och förstår att han gjort konstiga saker. Därför vill han till ett behandlingshem i en annan kommun, men hemkommunen säger nej.
- I stället har de erbjudit honom plats på ett gruppboende. Där finns ingen personal med den kompetens och den mångåriga erfarenhet, som personalen på behandlingshemmet har. De vill bara spara pengar.
Sonen har överklagat kommunens beslut till länsrätten.