"Kärleken brinner hårt." Det är åttaåriga barnbarnet Arvid, som skrivit det i marginalen på kalendern där man kan följa Kjell Sandströms kamp från dag till dag.
Kjell Sandström hade i princip aldrig varit sjuk. Som ett plötsligt slag fick han cancer.
I början av januari förra året tävlade han i skidorientering i Finland. Det gick som det brukar. Han kände inget onormalt, men en vecka efteråt vaknade han mitt i natten och kände ett tryck i mellangärdet. Han trodde det var hjärtat. Det släppte efter ett tag och han somnade om, men efter någon timme kom trycket tillbaka. Det återkom tätare och tätare.
Han gick till hälsocentralen. Fick magmedicin, men det blev snarare sämre än bättre.
– När jag var uppe på dagarna gick det ganska bra, men jag kunde inte ligga och sova.
Kjell riggade i soffan så han kunde sova där.
Efter helgen fick han en akuttid på röntgen. Sedan gick det fort. Röntgenläkaren ringde hans läkare på hälsocentralen och i stället för ett inplanerat möte fick Kjell bege sig dit. Monica, hans livskamrat, jobbar där. De mottog beskedet att Kjell hade någon typ av cancer.
– Man insåg att det var något, men inte vad det var, säger Kjell.
Även om sjukhuset infört så kallats standardiserat vårdförlopp, för att påskynda vårdprocessen, tycker Monica Kolm Sandström inte att man ska säga till patienter att det kommer gå fort. Tid är ett relativt begrepp för den som drabbats av cancer och dennes familj.
– I min värld och i vår värld gick det inte fort. Läkaren gav inga prognoser, säger hon.
Det var en superjobbig tid, inte minst att berätta för barnen samtidigt som de inte riktigt visste vad det var bara att det var någon form av cancer.
Senare visade det sig vara Non Hodgkins Lymfom med förstorad mjälte och metastaser på leverna som följd. Alla undersökningar tog en månad, exakt fyra veckor från cancerbeskedet.
Kjell Sandström fick sin första behandling med cellgifter den 14 februari 2017.
– Redan när jag åkte därifrån kände jag hur cellgifterna bråkade i kroppen och som många andra började jag spy. Jag fick inte i mig någonting, utan spydde mer än jag fick i mig. Jag fick morfin mot magsmärtorna och blev förstoppad.
Efter två behandlingar hade han gått ned tio-tolv kilo. Han vägde inte mycket från början eftersom han alltid varit smal. Han blev inlagd. Då var immunförsvaret i botten och därmed var Kjell Sandström infektionskänslig. Han fick ensidig lunginflammation och svampinfektion i mun och hals.
–Jag låg inne tre veckor. Då var jag inte kaxig.
Han gick ned totalt 15 kilo och vägde bara 63 kilo.
– Jag har tränat hela livet och fått vara frisk, men det spelar ingen roll hur mycket du tränar för cancer slår hårt mot alla som drabbas. Men efter veckorna på sjukhuset insåg jag att träningen ändå gjort nytta.
Orientering, skidåkning och skidorienteringen är Kjell Sandströms stora idrottsintressen. Under sjukhusvistelsen var det VM i skidorientering i Ryssland, som han kunde se på datorn. Så var det VM i skidor också.
– Det var roligt att ha något man gillar att titta på. Det var det jag orkade med.
Besöker man O-ringen förstår man att många har fått sitt orienteringsintresse i arv av sin a föräldrar och syskon. Blöjbarn tultar omkring på orienteringsskolan med kompassen hängande runt halsen och kartan i den lilla näven. Men så var det inte för Kjell. Däremot giller han kartor - mycket. Redan på lågstadiet kalkerade han av kartor från skolatlasen och när han la sten på garageuppfarten så blev det i form av en karta av Norrbotten.
– Jag har alltid varit intresserad av kartor.
Och som yrkesofficer blev han utbildad i att ta sig fram med hjälp av karta och kompass. Han tävlade i jobbet. Den första civila tävlingen han deltog i var O-ringen 1990. Då var hela familjen med i husvagnen till Göteborg, men ingen i familjen har ärvt hans brinnande intresse.
Han är BBK:are. Under många år ställde han upp och var med och arrangerade tävlingar. Det var när han bestämde sig för att göra något för egen del som han började med orientering mer seriöst.
I slutet av mars fick Kjell sin tredje behandling. Då var han "typ halvvägs" som det står på i hans kampkalender. Han röntgades för att följa upp behandlingen och mjälten hade minskat. Det hade varit 24 centimeter och hade minskat till 16. Den ska vara tio-tolv centimeter.
– Behandlingen hade effekt och efter tredje behandlingen var det som det vände. Det kändes betydligt bättre och jag spydde inte lika mycket och svampinfektionen var över.
Både Kjell och Monica hyllar personalen på hematologen, men Monica är kritiskt till maten och berättar om en tallrik som bestod av vita makaroner, vit kyckling och vit sås.
– Jag äter allt, säger Kjell, men det var inte det mest aptitretande man kunde få.
När han kände att kurvan vänt och han kom hem så bestämde sig Kjell för att "här ska inte liggas på soffan". Han ville röra sig. Med gåstavar och tillsammans med Monica gick han ett kvarter.
– Jag var helt slut, men med erfarenhet från träning visste jag att det inte är farligt att bli trött.
Han ökade och kunde snart gå två kvarter.
Efter ytterligare två gånger två behandlingar var det dags för utvärdering. Men dessförinnan ville sjukhuset skjuta upp den sista behandlingen till efter midsommar. Det ville inte Kjell Sandström. Han planerade att åka till O-ringen i slutet av juli.
På våren hade han avbokat sitt deltagande på veteran-VM i Nya Zeeland. I samma veva hade Monica frågat om han kunde få tillbaka anmälningsavgiften från O-ringen.
– Han tittade på mig som att jag inte var riktigt klokt.
– Klart jag skulle tävla. Jag hade anmält mig till en lägre klass. Jag hade gått mycket. Efter en månad var ja upp i en och en halv kilometer. Jag hade börjat vara ute i skogen och lufsade omkring på skjutfältet.
Kjell Sandström anlände till O-ringen i Arvika. Målsättningen var att ta sig till start och ta emot kartan i handen. Att han skulle orka gå banan var bara en dröm. Första tävlingen var han en av 116 startande. Han kom 113:a plats.
– Jag var nöjd.
För varje etapp klättrade han resultatmässigt. Efter den femte och sista landade han på plats 84.
Kjell Sandström säger att det är viktigt att ha en målsättning.
Idag är hans värderingar på livet helt annorlunda. Nu finns det inget han väntar på. Finns det något han vill göra eller köpa, så gör han det om det bara finns möjlighet. Han har till och med unnat sig ett par elsulor och förklarar varför.
– En avigsida med behandlingen är att de fina blodkärlen i händer och fötter förstörs. Därför tål jag nästan ingen kyla. Det ska bli bättre, men elsulorna fungerar klockrent.
Så drygt ett år efter cancerbeskedet var det veteran VM i skidorientering i USA. Han har länge sneglat på den tävlingen. Tillsammans med fyra kompisar åkte han dit. Dagarna innan hade han tagit brons på veteran SM i Sverige.
Kjell var lite orolig för att VM-tävlingen bara skulle bestå av längdbanor med passering av kontroller, men det visade sig att arrangören hade gjort ett avancerat spårsystemet. Då blir orienteringen mer utslagsgivande.
– Det var ett gäng finnar där och de är kända för att åka fort. En av dem har vunnit veteran VM i längdskidor.
Det gick jättebra. Kjell Sandström var trea efter första dagen och bestämde sig för att bara njuta; orientera och skida på. När han kom i mål låg han fortfarande trea. När han insåg att det skulle hålla hela vägen tänkte han på året som gått.
– Det var helt otroligt. Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Det finns hopp, även om man får det här beskedet, att man har cancer. Allt är inte nattsvart. Jag är ju ett bevis på det.