Etableringar av stålverk omfattas av bland de strängaste miljöregler. Just nu pågår det samråd som H2 Green Steel är skyldigt att genomföra inför sin ansökan till mark- och miljödomstolen. Under två dagar har representanter från företaget mött cirka 400 bodensare i Enter galleria där de har kunnat ställa frågor. I en brevlåda vid Medborgarservice i kommunhuset går det att lämna lappar med frågor och synpunkter och man dessutom både mejla och ringa in med sina funderingar. På onsdag kväll håller H2 Green Steel sitt stora samrådsmöte som live-streamas via företagets hemsida.
– Hela poängen med samrådet är att möta befolkningen i Boden, informera om våra planer, lyssna och ta in synpunkter som vi sedan försöker ta hänsyn till i planeringen inför miljöansökan som vi ska lämna till mark- och miljödomstolen, säger kommunikationschefen Jenny Molvin.
Den som är van att se ett stålverk som exempelvis SSAB i Luleå kommer inte att känna igen sig.
– Den största skillnaden är att medan traditionella ståltillverkningen använder kol som reduktionsmedel för att få bort syret ur järnmalmen, använder vi vätgas. Det gör det att det i vår anläggning blir mycket mindre föroreningar.
Vätgas tillverkas genom att man spjälkar vatten med hjälp av elektricitet. Då delas vattenatomen, H2O, upp i syre och vätgas i det som kallas för en elektrolysprocess. Vätgas ger ingen miljöpåverkan.
I det traditionella stålverket skyfflas det in kol i en masugn för att binda syret i järnmalmen och då uppstår som biprodukt koldioxid. I de "gröna" stålverken som Hybrit och H2 Green Steel blir restprodukten istället vanligt vatten.
– Världens stålverk står idag för 7 procent av alla koldioxidutsläpp. Det är långt mer än vad till exempel flyget släpper ut, poängterar Jenny Molvin.
Det finns redan idag stålverk som tar fram stål utan masugn, men då använder de naturgas. I USA har ett flertal stålverk på senare år etablerats, så kallade mini-mills, där man använder ljusbågsugnar och den senaste processteknologin för produktion av högkvalitativt stål.
De teknologier som Hybrit och H2 Green Steel använder är i sig inte nya, utan det nya och hittills världsunika, som gör att ståltillverkningen blir fossilfri, är hur de sätter ihop och använder processerna – direktreduktion med vätgas och mini-mill-konceptet.
– Vår process kommer bli i hög grad digitaliserad och automatiserad, med flera inslag av artificiell intelligens för att få en så effektiv och energisnål produktion som möjligt.
En annan skillnad mot många traditionella stålverk är att hela stålframställningen fram till färdig produkt sker på en och samma plats. Stålet blir högkvalitativt och målgrupperna är till exempel möbel-, bil- och vitvaruindustrin.
Anläggningen blir som längst 1,5 kilometer och med sina 160 meter höga torn kommer den att synas på långt håll. Högst upp i tornen fyller man på med järnmalm och inne i dem fyller man på med vätgas. När vätgasen och järnmalmen möts sker direktreduktionen och ut kommer järnsvamp som tappas ut längst ner. Det mesta av produktionen ligger under tak.
Vätgasproduktionen är cirka 40–50 gånger större än den hittills största i världen och det är en av de faktorer som ska miljöprövas av myndigheterna, eftersom vätgasen kan vara mycket explosiv.
Andra ämnen man handskas med till exempel zink och saltsyra. Dessutom kommer det uppstå varm ånga i produktionen, vilket också har betydelse för miljön.
– En del av planen är att samarbeta med Boden energi så att den varma ångan kan gå ut som fjärrvärme till Bodens invånare.
Det stål som blir över i produktionen av till exempel bildörrar och motorhuvar hos företagets kunder kommer att tas tillbaka direkt till fabriken och smältas ihop med det nya stålet i ljusbågsugnen.
Vätgasanläggningens funktion är att göra direktreduktionen möjlig. Resten av processen är elektrifierad och även vätgasen framställs med elektricitet.
Kommer elen från förnyelsebara källor räcka för era behov eller ska ni använda kärnkraft?
– Vi ser med tillförsikt på tillgången till el. Överskottet på el i norra Sverige kommer att vara lika stort även efter 2030, eftersom produktionen byggs ut så kraftigt. Elproduktionen av vattenkraft från Luleälven och vindkraft i Markbygden kommer med stor sannolikhet att räcka både till oss och andra. Det är ett av skälen till att etableringen sker just i Boden.