Henrik Aflodal ligger bakom ett antal böcker med ämnet whisky och han är också initiativtagaren till det världsmästerskap som hålls vart fjärde år.
– Jag intresse startade redan i tonåren då jag blandade cocktail på min kompis brorsans spritförråd. Senare gjorde jag en resa till Skottland och då fick jag intresse för whisky så det har jag ägnat mig åt hela livet. Strax innan millennieskiftet har jag jobbat professionellt med whiskey både som journalist och författare. Jag startade också whisky-VM som nu hållits för fjärde gången och de sorterna som kom till final där som vi provar här ikväll, berättar han.
Skottland är i särklass det främsta whiskylandet men andra länder ligger också långt framme i sin utveckling av drycken.
– Nästa VM hålls 2022, vi spekulerar i om skottarna kommer att få konkurrens. Det kan bli svårt för ålder är viktigt i maltwhisky, och det krävs att man har volymer nog att kunna lagra i 12 till 16 år som vi ser får högre betyg i ett blindtest jämfört med en ung whiskey.
– Konkurrenterna har för små volymer som de måste sälja när de kan. De enda som kan konkurrera är Japan, och jag är tveksam till att de kan leverera så pass bra om fyra år.
Problemet, menar Henrik Aflodal, är att de mindre destillerierna har för små volymer för att klara av att lagra sin singlemalt i 12¬16 år.
– I Sverige exempelvis har vi Mackmyra som är absolut största producenten men tillverkar i jämförelse med Skottland för små volymer för att kunna lagra sin whiskey så pass länge att de kan ta upp kampen. I Skottland däremot har de så stora volymer för att kunna göra vad de vill. Även Japan tillverkar stora volymer men de kämpar med att förse sin stora hemmamarknad, konstaterar han.
Henrik Aflodal råd till den intresserade är att ta en titt på topplistan i whisky-VM som hölls för en vecka sedan.
– Där hade 12 whiskysorter sållats fram till final av totalt 150 som kom från 120 olika destillerier. Det är inga konstiga sorter men är vanliga smaker på hög nivå, så gillar man lagrad maltwhisky så kan man välja vilka som helst av dem. Världsmästarna blev Longmorn, Glendronach och Kilchoman, men man behöver inte alls börja i toppen utan se sig om i listan som består av många goda smaker. Exempelvis Paul John från Indien som är exotiskt annorlunda och Kavalan från Taiwan som är som en godisvariant.
Hur ser du på valet mellan single malt mot blended?– Förr var det mer så att man valde bort en blended. Men för mig som provar väldigt mycket whisky hela tiden tänker inte så. Det finns mycket god blended, du får inte samma variation som i en singlemalt utan det är en annan slags smak och rör sig mot en mittfåra. De är lite mer slätstrukna men det är en annan sorts smak och kategori. Det finns alla möjliga sorter och finns en otrolig spännvidd på whisky. Och det är gott, säger han och ler nöjt.
”Putte” Pohjanen är mannen som startade föreningen Malteserna som nästa år firar 20 års jubileum. Han var från början inte alls intresserad av whisky utan tyckte att smaken var så rökig. Men så var det i samband med ett pokerspel med några vänner som de beslöt sig för en resa till Skottland för vinstpengarna och besökte några destillerier.
– Jag blev såld direkt när vi kom dit. Det var verkligen en upplevelse att se hur det gick till.
Intresset för både drycken och hantverket blev stort vilket fick honom att spontanköpa en egen kilt som numera används som högtidsklädsel vid speciella tillfällen.
Putte Pohjanen menar att det är mystiken kring whiskyn som lockar.
– Jag brukar säga att whisky är en hälsodryck, gjord på vatten, korn och jäst, säger han och ler. Men alla destillerier har sina speciella sätt att göra whiskyn på som ger drycken olika karaktärer.
Genom åren har intresset för drycken vuxit och i dag ägnar han sig en del åt att själv experimentera sig fram till nya smaker.
– Nyligen hade jag en speciell Mackmyra som jag hällt i ett fat som tidigare innehållit rödvin i vilket gör att den förändras.
Malteserna består i dagsläget av elva medlemmar. Vid varje klubbträff läggs en summa till en gemensam kassa och vartannat år används pengarna till en resa. Senast reste klubben till Campbeltown i Skottland och for sedan över till Islay dit de riktiga entusiasterna beger sig enligt Pohajanen.
– 80 procent av den skotska whiskyn kommer från Speyside. Det är fantastiskt vackert. Jag har guidat resor själv och det har kommit mer med åren alltefter jag själv lärt mig mer. Man har nästan lärt känna människorna på destillerier och blir som gamla bekanta när man kommer tillbaka.
I USA får whiskytunnorna, på grund av tunnbindarfacket, bara användas en gång och säljs sedan vidare till bland annat Skottland.
– Skottarna använder faten tre-fyra gånger, i 50 till 100 år. Och låter varje whisky ligga till sig och blir återfylld och då blir det stor skillnad på whiskeyn. Den behöver man heller aldrig snurra fatet som man gör med vin exempelvis eftersom den vandrar in och ut ur faten och får tills sig smakerna från tunnan vilket ger en helt annan karaktär till drycken.
I Skottland har whiskytillverkningen blivit en besöksindustri och Putte Pohjanen har själv guidat grupper under åren. Hittills har Malteserna bara rest till Skottland men inspirerade av Henrik Aflodals whiskybok om Japan har man beslutat att nästa resa går till Sapporo.