Han tror att den största fördelen med en grundläggande militär utbildning liknande värnplikten är att det förändrar människor på ett positivt sätt.
– Jag tror dagens ungdomar behöver det. Jag ser bara positivt på att fler människor får ta del av Försvarsmaktens verksamhet. Det finns en jättestor gemenskap, säger Samuel Leesment.
På frågan varför han och hans kamrater valde att göra grundutbildningen blir det gemensamma svaret; att testa något nytt, prova på en utmaning och utveckla sig själv.
– Min pappa har jobbat inom det militära och var en av dem som fick mig att få upp ögonen för Försvarsmakten. Jag ville göra något speciellt, testa mina gränser lite och tänkte att det skulle vara roligt, säger Filip Aronsson.
Hur har det blivit?– Jag hade nog en ganska dålig uppfattning hur det gick till. Det är som en helt ny värld som skiljer sig från ett vanligt jobb.
Han har inte upplevt något negativt, tvärtom.
– Visst har man haft motgångar, men när man tittar tillbaka känns det utvecklande.
Samuel Leesments storebror och hans kompis jobbar inom Försvarsmakten. Under ett par års tid var han sugen. Från äldreomsorg har han gått till försvaret, båda verksamheter inom offentlig sektor, men kvinnodominerade respektive mansdominerade.
– Det går inte att jämföra. Inom äldrevården är det mycket samma sak. Varje dag klockan tre på eftermiddagen är det fika med gamlingarna. Här vet man inte alltid vad man gör från den ena dagen till den andra. Det är stimulerande och aldrig tråkigt, säger Samuel.
Marco Igelfelt har jobbat inom industrin två år. Hans pappa och farfar gjorde lumpen. Hans farfar fortsatte dessutom inom det militära.
– När man kommer hit får man en annan syn på hur saker och ting fungerar. Man får en bättre uppfattning och en annan respekt.
Enligt Filip Aronsson hade de en allt annat än lugn start på utbildningen.
– Man katsas in i det, en värld med struktur och tempo där allt ska vara precist och korrekt. Jag kom direkt hit från ett år av resande och den största omställningen blev strukturen. Det tog någon vecka att anpassa sig. Det tar ett tag innan allt sjunker in.
– Det växer på en och man börjar gilla det, säger Marco Igelfelt.
Hans plan är att fortsatta som tidvis anställd. Han vill kunna jobba civilt, men kunna bryta vardagens mönster och komma ifrån några veckor per år.
– Jag tror att det är hälsosamt.
Filip Aronsson hade också en plan, att efter grundutbildningen studera vidare och komma tillbaka som tidvis anställd, men säger att han kanske kommer att ändra sig.
– Det är bra att man kan välja om. Försvarsmakten är bra på att möta vad man vill och är ute efter.
– Man känner ingen press, tillägger Samuel Leesment.
Nu finns ett förslag som innebär att det kan komma att införas mönstrings- och värnplikt, som innebär att man kan bli kallad till tjänstgöring om Försvarsmakten har behov av det. Då kommer de som sökt sig till utbildningen frivilligt blandas med dem som måste vara där. Förslaget betyder även att den dagen man sätter sin fot på kaserngården så kan man inte sluta.
– Den uppfattning jag har fått är att även om man mixar frivilliga och de som pliktinkallas så ska det bygga på frivillighet i botten, även hos dem som mönstrat. Jag tror inte att det kommer bli som i det gamla systemet, att man tvingas in, utan de kommer välja dem som är bäst lämpade och med den bästa inställningen. Det är viljan som driver det hela framåt, säger Filip Aronsson.
Samuel Leesment påpekar att det är ett stort steg att lämna det liv man lever för att gå sig in i försvaret. Marco Igelfelt bedömer att försvaret i och med plikten kanske kommer lyckas fånga upp personer som annars inte gjort grundutbildningen. Samuel håller med.
– Fem-tio kompisar från gymnasiet har också varit sugna, men inte vågat. Plikten kan bli en hjälp att ta första steget. Sedan finns det de som har fel bild, att de skulle slösa bort ett år.
– Men så är det inte, tycker Filip Aronsson.
Samtidigt är de medvetna om att det inte är alla kommer att vilja delta. Samuel Leesment minns en gamling på äldreboendet som inte gillade värnplikten.
– De sköt på pappfigurer och han tyckte synd om dem.
Filip Aronsson tror att de ovilliga kommer att sållas vid mönstringen.
– Jag tror inte Försvarsmakten kommer "låsa" in någon. Oavsett om man är här frivilligt eller av plikt så gynnar det alla att de som jobbar här har det bra.
De berättar vidare att fast anställda och befäl givit uttryck för att de i och med frivilligheten känt att de inte kan pressa på lika hårt på grund av rädsla att förlora personal. Därför blir konsekvensen att utbildningen kanske inte blir lika bra. För dem är det dock viktigt att få en bra utbildning.
– Det här en utbildning som inte finns inom någon annan bransch. Det är stor skillnad på att utbilda sig till soldat och vårdbiträde. Man måste komma ihåg vad man utbildas till och då går det inte alltid att ha sidenhandskar på. Men jag kan absolut tänka mig att det var hårdare förr, säger Filip Aronsson.
Han tycker att det handlar om att det måste finnas en balansgång mellan att optimera utbildningen och inte pressa på för hårt.
– Från det att utbilningen startar i vapenhantering trycker de mycket på säkerhetsbestämmelserna. Det är också en utbildning i inställning och attityd. Det är en tuffare inställning än inom många andra verksamheter.
Samuel Leesment bedömer att det är bra att plikten återinförs.
– Försvarsmakten behöver verkligen personal.