Jeffrey Akue Elenbalu och Glory Emovuon utvisas tillsammans med sina tre barn till Nigeria. Migrationsverket bedömer att säkerhetsläget i deras hemby Uromi, Edo State, inte är sådant att alla och envar riskerar utsatthet.
Enligt Barnombudsmannen måste barn garanteras en rättssäker asylutredning, vilket bland annat kräver att asylutredningarna måste vara anpassade till barn.
Familjen kom till Sverige den 21 januari 2013. Barnen var då ett och tre år.
Enligt Migrationsverket vore det i flera avseenden det bästa för barnen att stanna i Sverige. Att de ändå utvisas med föräldrarna beror, enligt myndigheten på, att barnens bästa inte står över statens intresse av en reglerad invandring.
Daniel Wonkavaara och Annelie Söderlund är nära vänner till familjen. Vi träffar Jeffrey Akue Elenbalu och Glory Emovuon hemma hos dem.
Jeffrey Akue Elenbalu och Glory Emovuon berättar att de lämnade Nigeria för att de inte vill att deras döttrar ska könsstympas. De är rädda för att åka tillbaka eftersom deras släkt då kan ta döttrarna och låta omskära dem.
– Det görs inte på sjukhus, utan med kniv som inte är rengjord, säger Glory.
Familjen är kristen och hon berättar att även hennes pappa är troende. Han ville inte att hon skulle könsstympas, men det skedde ändå mot hans vilja.
– Han hade inget val, om han inte gjort det hade han blivit bannlyst.
De förklarar att voodoo förekommer i deras hemland och de är oroliga för att deras äldsta dotter ska tas från sin familj för att dyrka gudarna som ett barnoffer. Hon får då varken utbilda sig eller skapa en egen familj.
– Det är framför allt mina döttrar jag vill skydda. Jag vill att mina barn ska få ett bra liv. Men återvänder vi är mina barn i fara, säger Jeffrey och tillägger att han inte bryr sig om sig själv.
Migrationsverket bedömer dock att det inte är sannolikt att flickorna riskerar könsstympning om de återvänder.
Jeffrey berättar att han i Nigeria var engagerad i en demokratirörelse. När han deltog i en fredlig demonstration för mänskliga rättigheter blev han tillsammans med flera andra gripen och fängslad, men släpptes efter några dagar. Han är rädd att han kommer fängslas i samma stund som han sätter sin fot på nigeriansk mark och sedan kommer att försvinna.
Han uppger, att han är eftersökt av en rörelse som kallas Studenterna, eftersom den består av rika studenter som står över lagen. Bakgrunden är att han i affären där han jobbade hjälpte en flicka från att bli våldtagen av medlemmar ur den grupperingen. Han blev i samband med det knivskuren.
En släkting till honom kontaktade honom sedan han kommit till Sverige och berättade att Studenterna dödat en man som hyrde bostad av hans pappa i tron att det var Jeffrey.
– Om inte regimen tar mig, tar de mig.
Migrationsverket anser att hans uppgifter är vaga och knapphändiga och bedömer att familjen inte gjort sannolikt att det finns en individuell hotbild.
Daniel Wonkavara och Annelie Söderlund har skrivit till regeringen om familjens situation. "De ska inte kunna säga att de är ovetande."
Annelie Söderlund påpekar att det inte finns någon säkerhet för deras vänner i Nigeria.
– Barnen kommer växa upp i misär där. Migrationsverket går emot allt i lagen om barnkonventionen. Den här familjen är svensk. Alla människor i Sverige är lika mycket värda och barnen har rätt till ett eget liv här. I Nigeria har de ingen framtid. Migrationsverket skickar dem till döden.
Hon påpekar att Nigeria inte finns med på den lista över ursprungsländer som Migrationsverket bedömer som säkra och att UD avråder från resor till Nigeria vilket är en signal att säkerhetsläget är allvarligt.
Hon anser även, att de inte fått rätt tolkhjälp. Vid ett tillfälle när hon och Daniel Wonkavaara följde med till Migrationsverket valde de att själva tolka på grund av tolkens språkbrister.
– De har inte fått rätt förutsättningar när de kom hit och sökte asyl.
Daniel Wonkavaara anser att Jeffrey och Glory är en mönsterfamilj.
– De är helt självförsörjande, barnen går i skolan och har en aktiv fritid. Familjen är också aktiv i kyrkan.
En del av de intyg man samlat in till stöd för familjen.
Lärare, tränare, lagkamrater, arbetsgivare och prästen har skrivit intyg om hur väl integrerad familjen är. Jeffrey jobbar som arbetsledare på Björkmans Tak och hans arbetsgivare var villig att bekosta körkortsutbildning, men eftersom han saknar de fyra sista siffrorna i personnummer gick inte det. Glory arbetar inom äldreomsorgen.
– Jag är så ledsen att Migrationsverket inte ser till barnen och familjens bästa, säger Annelie, som känner sig frustrerad och maktlös.
– Sverige vill ju ha arbetskraftsinvandring. Här är en familj som helt klarar sig själv och dem ska vi kasta ut, säger Daniel.