Jenny Rogneby har en spännande karriär bakom sig som har tagit henne från musikscenen till en hyllad författarkarriär. Hon har tagit en examen i kriminologi och en socionomexamen och utbildat sig till musikalartist. Tillsammans med gruppen Cosmo4 var hon med i Melodifestivalen 2007 och har även gjort en spelning i Tallinn framför 80 000 personer som förband till Michael Jackson. Under många år arbetade hon som brottsutredare på Citypolisen i Stockholm innan hon sadlade om och satsade på författarkarriären på heltid. I dag har hon hunnit släppa tre hyllade böcker som har getts ut i flertalet länder.
Vad ville du bli när du var liten?– Jag hade ingen tanke på att bli författare. När jag var riktigt liten ville jag bli skridskoprinsessa vilket ledde in mig på dans. Jag sökte in på dansgymnasiet i Umeå och det gjorde att jag flyttade från Boden till Umeå och sedan vidare till Balettakademin i Stockholm. Men det som jag alltid har bottnat i är passionen. Det som jag ville göra fanns inte i Boden och då fick jag flytta för att satsa.
Du har utbildat dig till kriminolog och jobbat på polisen under flera år, hur kommer det sig att du landade i kriminologi från början?– Jag har alltid varit intresserad av människor och deras beteende. Jag flyttade från lilla Boden till Stockholm och där märkte jag av hur människor for illa. Det märktes väldigt tydligt när jag såg hemlösa människor på gatan, missbruk och kriminalitet. Jag kände att jag ville lära mig mer om det och då började jag studera till socionom och sedan vidare till kriminolog. Det ledde mig till ett jobb på polisen i Stockholm. Jag höll även på lite med musiken samtidigt men det fick jag lägga ned för att satsa helhjärtat på mitt jobb.
Du valde att lägga polisyrket på hyllan för att satsa på en författarkarriär. Hur vågade du ta det steget?– Man måste våga lite i livet. Att skriva böcker på nätterna och jobba som brottsutredare på dagarna tog alldeles för mycket tid. Jag kände att jag var tvungen att välja och ifall man får en chans att skriva på heltid så tycker jag att man ska ta den chansen. Om jag vill fortsätta utreda brott senare så finns den chansen kvar, det är inte som att brottsligheten tar slut. Det är klart att man måste våga lite men vågar man inte så vinner man inte.
Har det alltid funnits en tanke på att du ville bli författare?– Nej, egentligen föddes det när jag fick idén till första boken. Då hade jag jobbat några år på polisen. Jag jobbade med det som jag skriver om och bokidén fick mig att känna att jag var tvungen att skriva ned den. Att jag sedan skulle arbeta som författare på heltid hade jag nog aldrig kunnat drömma om. Jag hoppades alltid på att min bok skulle plockas upp av förlagen men jag trodde aldrig att tio förlag skulle vara intresserade. Jag fick plötsligt välja förlag, och valde Wahlström & Widstrand, ett av Bonnierförlagen.
Hur mycket inspiration tar du från ditt tidigare arbete som brottsutredare?– Det är bra att skriva om något som man kan och som man vet mycket om. Det gör att allt blir mer autentiskt. Även om jag inte skriver om något fall som jag själv har jobbat med kan jag plocka idéer från mitt arbete. Jag har till exempel nytta av att jag vet hur miljön på en polisstation ser ut och hur stämningen är. Jag har hållit åtskilliga förhör och gjort allt annat inom förundersökningsprocessen.
Hämtar du inspiration från din uppväxt i Boden?– Jag har nämnt Boden vid något tillfälle. Annars utspelar sig mina böcker i Stockholm, i storstadsmiljö, där jag har jobbat och verkat. Det är alltid roligt att ha karaktärer från andra platser och för mitt skrivande har det varit otroligt viktigt att hämta inspiration från olika platser.
När skriver du? Är du en nattmänniska?– På förmiddagarna får jag inte så mycket gjort, jag är rätt morgontrött av mig. Det är lite olika. Jag försöker att inte vara så strikt med mitt skrivande. Jag skriver varje dag men jag bestämmer inte några exakta tider. Nu när jag inte behöver vara på ett speciellt ställe mellan åtta och fem så vill jag vara lite friare i mina arbetstider.
Väntar du på att kreativiteten ska komma då?– Jag måste skriva varje dag. Skulle jag vänta på att kreativiteten skulle kicka in så skulle jag kunna vänta veckor eller månader. När man väl sätter igång kommer tankarna och kreativiteten igång så man kan inte vänta på att den ska dyka upp.
Du bor på Malta nu, hinner du göra något utanför skrivandet?– Mitt skrivande tar enormt mycket tid, mer än vad jag hade kunnat tro innan jag började. Jag koncentrerar mig på skrivandet nu. Mina böcker har sålts till 13 olika länder vilket gör att det blir en del resor och intervjuer förutom skrivandet.
Din första bok LEONA – Tärningen är kastad ska bli film i Hollywood, berätta om det!– Det är ett filmproduktionsbolag från Los Angeles och ett från Tyskland som har köpt rättigheterna till min första bok. De har skrivit kontrakt med en Oscarsnominerad manusförfattare som har skrivit manuset. Nu jobbar de vidare med att det ska bli en film och det är fantastiskt roligt. De som har läst mina böcker tycker att de är väldigt visuella och när jag har skrivit böckerna så har jag också sett scenerna i bilder. Det gör det extra roligt att jag har fått det gensvaret.
Hur mycket påverkan har du haft på manuset?– När man väljer ett produktionsbolag i Los Angeles så har man med sig att man inte kan ha så mycket påverkan på manus. Det är en sådan stor apparat och de skulle inte våga satsa om en liten författare på Malta kräver att få godkänna allt. Det är inte mitt område, jag skriver böcker och de är experter på att göra film.
Jobbar du med ditt drömjobb?– Ja, det gör jag. Det är så otroligt roligt att utveckla sin egen värld i en bok. Författarlivet är väldigt fritt och jag kan bo vart jag vill. En sak som jag saknar i mitt tidigare yrke in om polisen är att jag alltid hade människor omkring mig. Att vara författare är väldigt ensamt. Jag sitter i min egen värld med bara mina huvudkaraktärer omkring mig. Men de positiva delarna överväger definitivt.