Företagen som skapar jobb på landsbygden

Hårt arbete, en tro på framtiden och en vilja att gräva där de står. Det är nyckeln till framgång för de landsbygds­företagare som nominerats till årets pris.

Vi landar en morgon hos Stefan Sundström i Norra Bredåker, länets eller kanske Sveriges skotermetropol. Tords motor­service är ett stort företag med familje­känsla.

Direkt efter lumpen fick Stefan via kommunen en traineeutbildning hos sin far Tord Sundström. Han lärde sig om företagsekonomi och företagsdrift. Det var inte en självklarhet att jobba kvar inom branschen. Dock gjorde Stefan Sundström en resa från det att han började i firmans verkstad till han tog över försäljning och drift av företaget 2010–2011. Då var det självklart att vara kvar i Bredåker.

– Jag satte upp vissa mål. Vi skulle komma upp i 100 nya sålda skotrar per år. Det var ett delmål som vi nådde 2012.

Han har haft nytta av att han tävlat i skotercross och spelat fotboll i sin ungdom.

– När man tävlat i en individuell sport så har man bara sig själv att lita på för att nå de mål man satt upp.

Han har köpt loss företaget och arbetar för att öka försäljning och omsättning.

– Resultatet måste följa med. Man kan inte sälja mycket och jobba ihjäl sig.

Det nya målet, för i år, var över 200 sålda nya skotrar. Det har de redan nått. Den 12 januari hade de sålt 215.

– Det känns häftigt, skönt! Jag är stolt.

Pappa Tord och mamma Eva Sundström, som startade företaget, tycker också det är jättekul. Deras son säger att det absolut inte är särskilt vanligt att någon gjort det i Sverige tidigare. Men det ligger hårt arbete bakom och många sena kvällar. Stefan Sundström har småbarn och hann knappt träffa sambon Maria Karvonen. Lösningen blev att anställa henne.

– Alla som driver företag är drivna och lägger ned mycket tid, säger han.

Bakgrunden till årets försäljningssuccé heter Summit 850 från Ski-Doo. Den har kickat upp försäljningen och enbart av den har de sålt 150 stycken.

– Det är en unik modell. De som kör Ski-Doo har väntat på den. Nästan alla våra stamkunder har bytt. Alla är så ivriga, säger Stefan Sundström.

Så just nu har det varit extra stressigt. Delvis beror det på sen leverans. När de nya skotrarna kommer från Kanada är de halvfärdiga och på Tords motor­service bygger de ihop dem. Under andra veckan i januari levererade de totalt 70 och kunderna var inbokade som hos frisören. De får samtidigt en genomgång, för att få reda på trix och fix med den nya modellen.

Stefan Sundström är mån om att även om de har mycket att göra så ska kunden inte märka av det. Det handlar om förtroende.

– Nöjda kunder är den bästa marknadsföreningen. Vi ligger bra till i kundundersökningar och sköter våra åtaganden.

Nöjda kunder är genomgående en framgångsfaktor som de företagare vi möter idag framhåller.

Kunderna hittar till landet. Stefan Sundström talar om andra bekymmer han stött på nu när han utvidgat och utvidgar med ytterligare fastigheter.

– Just nu har vi för lite ytor eftersom företaget växer.

Han har varit i kontakt med andra före­tag för att bredda utbudet, men det är inte lätt att få till stånd nya avtal för leverantörerna vill gärna att han ska finnas i centrala Boden. Själv är han kluven.

– Vi är i valet och kvalet. Många tror att vi är små bara för att vi ligger där vi ligger och flera frågar om jag ska flytta, men jag tycker att vi ligger bra till.

Stefan Sundström anser att bankerna också gärna skulle kunna satsa mer på landsbygdsföretagen. Omgivningens fördomar hämmar landsbygdens utveckling, men Stefan hävdar bestämt att det går att nå framgångar även där och tar företagets skoterdemontering som exempel. Den har hela Sverige som marknad.

– Det är vi unika på och det styrs klockrent härifrån.

Det går även bra för Lassbyns åkeri AB. Huvuduppgiften är timmertransporter. De driver också en egen grustäkt, utför olika vägentreprenader och har snöplogning vintertid. Företaget grundades 1948 av Signar och Karin Andersson. Av de sex barnen de fostrade så är det sönerna Bosture, Anders och Bertil Andersson, som driver verksam­heten i dag.

– Vi växte upp och gick ut skolan. Ingen av oss var intresserad av högre studier och vi var kring 15–16 år när vi började jobba med att köra och lasta med hjullastare och skotta snö under vintrarna. På den tiden var det lätt att komma in i arbetslivet. Man lärde av de äldre och av sina egna misstag, säger ­Anders Andersson.

Några år senare blev det dags att ta körkort för tung lastbil med släp. Bertil Andersson berättar att de fick sin bil och skötte om den som sin egen. När de jobbat ett tag så gick de in som delägare.

– Det var naturligt att vara med och bestämma.

1985 tog de över helt då föräldrarna valde att sluta. Man passade samtidigt på att byta namn till Lassbyns åkeri.

De fick kontrakt med SCA och riktade in sig på timmerbranschen, vilket ger jobb hela året. Liksom Stefan Sundström pekar bröderna på vikten av att bygga förtroende som en grund för utveckling. Nu är åkeriet en av bygdens största arbetsplatser.

– SCA såg att vi klarade det och har givit oss mer jobb hela tiden. De vet att de kan lita på oss.

Lassbyns åkeri är i mångt och mycket ett familjeföretag. Av de anställda är det bara tre som inte tillhör familjen, resterande är barn, släkt och ingifta. Bertil Andersson är äldst, 64 år, men säger att han inte vill sluta än på några år.

– Man har vuxit in i det här livet, tillägger Anders Andersson.

Han tror att det kan bli svårare för ungdomarna att över. Att vara sin egen innebär mycket jobb.

– Men någon klarar säkert av det. Det börjar bli dags att släppa fram ung­domarna. Man får inte vänta för länge.

Lassbyns åkeri blev även nominerad till Årets landsbygdsföretagare i fjol. Bröderna tycker det är roligt att de uppmärksammas.

– Vi är inte vana att bli det, utan jobbar på i det tysta, säger Anders Andersson.

Han tycker avvecklingen på landsbygden är jättetråkig. Trots att naturen är fin, boendet billigt och det finns det mesta man kan önska så ökar klyftan mellan stad och land.

Det är ett gemensamt problem i hela landet som började redan på 1950- och 60-talet och Anders tycker att man skulle ha satt stopp redan då när byarna tömdes.

– Nu är det är köbildning till stor­städerna samtidigt som det saknas bostäder och med det blir bostadspriserna högre. När familjerna flyttade har generationerna efter inte samma känsla för bygden.

– Jag vete sjuttsingen hur det ska gå att vända på utvecklingen, men helt klart är att det krävs krafttag från både regering och riksdag. Men makten finns där folket bor, säger Anders.

Själva bestämde de sig för att företagets bas ska ligga i Lassbyn.

– Det är en bra utgångspunkt för våra timmertransporter. Nackdelen är att man måste in till Boden eller Luleå om man behöver repa något.

När de summerar åren som gått ­tycker de att de har varit bra.

– Hade det varit trist hade man slutat, men dagarna går fort när man kör timmer.

Deras bilar är i farten hela tiden, dygnet runt. I genomsnitt går de cirka 20 000 mil per år och bil.

På vår lilla rundresa landar vi slutligen hos Skogså aktivitetscenter där Ann-Charlott Norberg är vd.

Skolan i Skogså lades ned trots protester.

– Nu är det jättesynd. Så här i efterhand visade det sig vara ett tokigt beslut. Då var det en svacka, men sedan har det kommit till många barn. Jag förstår att man inte kan driva en skola med för få barn, men tycker att man inför beslut om neddragningar borde ha en mer långsiktig framförhållning och titta ur ett längre perspektiv. Nu hade vi behövt skolan.

Ann-Charlott Norberg berättar att det började med att de köpte lokalerna och bildade Skogså aktivitetscenter AB. Norrbyarna består av 13 byar. Hösten 2009 började de tala om att starta en fri förskola. Kommunen godkände ansökan. Då hade de tolv inskrivna barn. Före sommaren året därpå hade de 32.

– Det är inflyttning och syskonbarn har kommit till, säger Ann-Charlott Norberg.

Efter önskemål från föräldrar startade de även fritids.

– De väljer att komma hit även om de går skola i stan för här kan både föräldrar och barn träffas och lära känna varandra. Vi är den sammanhållande länken. Det är en trygg miljö här. Jag tror också att det är en trygghet för föräldrarna att möta samma personal. Det blir dessutom en väg in i bygemenskapen för de nyinflyttade. Vi har flera nya föräldrar.

Sandra Wennberg har två barn, ett och tre år, och bor i Svartbäcken.

– Det betyder jättemycket att förskolan finns här. Det är smidigt och en fördel att byabarnen får vara tillsammans. Det har varit perfekt när jag varit föräldraledig. Hade vi inte haft förskolan här hade jag varit tvungen att åka fram och tillbaka till Boden.

Ann-Charlott Norberg tycker det är jätteroligt.

– Vi trivs och har startat för att stanna. Vi har ett bra samarbete med kommunen nu. Personalen är positiv och vi skrattar mycket tillsammans. När vi trivs smittar det av sig på barnen. Jag tycker alltid att det är roligt att komma till jobbet. Jag har aldrig känt att jag inte vill gå hit, säger hon.

– Vi har flera erfarna eldsjälar som ställer upp, men vi måste också få med dem som är lite yngre. Flera hjälper till. Nu har föräldrar spolat isbanan.

Ann-Charlott Norberg tillägger att de dessutom blivit ”mäklare”.

– Vi får samtal från personer som vill skriva in sina barn på förskolan och frågar om det finns något hus till salu. Så jag brukar höra mig för när vi har styrelse­möte. Det är familjer runt 30 år, som väntar barn och vill flytta ut hit. I och med att det är så nära till Boden så tar man sig in på träningar och annat på cirka tio minuter. Det är ett ­perfekt läge.

Under våren väntar de ytterligare utökning med en handfull barn.

Ann-Charlott Norberg är stolt att de blivit nominerade.

– Jag blev jätteglad. Det här visar att det går att driva företag på landsbygden. Jag tror att en stor del av vår framgång är att vi är glada och positiva. Jag brinner och älskar jobbet. Vi tvekade aldrig att starta fri förskola Skogså.