I Sverige gäller skolplikt enligt lag alla personer som är bosatta i landet. Skolgång i grundskolan är för alla barn i åldern sju till omkring 16-årsåldern. Även förskoleklassen är obligatorisk för sexåringar.
Skolan har ansvar för att elever har trygghet och studiero i sina klasser. Föräldrar till barn i en klass vi talat med ger en helt annan bild av skolmiljön. Vi väljer att anonymisera föräldrarna eftersom barnen är så unga, i sjuårsåldern. De går på en skola i Bodens kommun.
Vi har pratat med ett par familjer, intervjuat en pappa i en familj och mamman i en annan. Båda föräldrarna anser att läraren var bra men förmedlar samma bild av att det var stökigt redan för första året i förskoleklassen.
Deras barn går i samma klass. Båda barnen visade tidigt tecken på, att något inte var bra. Den ena flickan ville inte gå på gymnastiken fast hon tränar flera idrotter. Den andra hade ont i magen för att det var så stökigt på skolan och kunde vara jätteorolig nattetid. Familjerna blev försäkrade om att det skulle bli lugnare. I stället blev det värre i årskurs ett.
– Det har eskalerat det här läsåret, säger pappan, som själv varit med hela skoldagar för att se hur det är.
– Det är det mest absurda jag har varit med om.
Även föräldrarna i den andra familjen reagerade på att något inte stämde.
– Det är inte hållbart att barn kommer hem från skolan och är helt slut. Lösningen då var att hon skulle ha hörselkåpor för att det var så stökigt och högljutt, men det löser ju inte grundproblemet, poängterar mamman.
Dottern blev alltmer ängslig. Flera av föräldrarna pratade med varandra.
Pappan i ena familjen berättar att hans dotter har blivit slagen, sparkad i ryggen, dragen i håret och spottad i håret. Efter att hon blivit misshandlad i klassrummet följde han med och stannade kvar på skolan dagen därpå. Han bevittnade stolar och böcker som kastades runt i ilska och grep till slut själv in.
– Det var sjukt. Barnen är rädda, inte bara vår dotter. Flera har samma problem; barnen vill inte gå till skolan för att de inte vågar.
När föräldrarna i den andra familjen frågade sin dotter kom det fram att även hon blivit slagen i magen bara för att hon stod upp för sig själv.
– Jag fattar att man inte kan se allt på en skolgård, men i klassrummet, säger mamman med eftertryck och ifrågasätter varför ingen vuxen uppmärksammat våldet.
I föräldragruppen med flera familjer framkom en samstämmig bild – flera av barnen mådde dåligt.
– De blir kallade saker de inte förstår. Våra barn kommer hem och frågar vad de betyder, ord de inte ens ska känna till ännu. De är så små fortfarande. Det är skrämmande, säger pappan.
Mamman berättar att barnen kallar varandra "hora", "horunge" och "bögjävel". Hennes flicka har till och med hotats till livet.
– Barn hotar varandra, använder hårda ord och slänger möbler. Barn far illa, min dotter far illa, men det får inga konsekvenser. Väntar de på att någon ska skadas fysiskt? Det måste vara en vuxen där och hjälpa barnen.
Hon och hennes man funderar mycket på hur det här har påverkat deras flicka.
– På lång sikt så vet jag inte vad det här gör med mitt barn att vara i den här miljön.
Situationen i skolan har fått flera föräldrar att prata om vad de kan göra såsom, att hålla barnen hemma eller byta skola. Det blev även för mycket för läraren. Hon brast i gråt inför sina elever och har slutat.
– Det är synd för vår dotter och andra barn tycker hon är bra, men hon har inte fått den hjälp hon hade behövt. Det blev ohållbart, säger pappan.
Det har varit krismöten, föräldramöten och även enskilda möten med skolledare.
– Det är mycket snack och de har satt in en extra resurs, men det räcker inte när det finns elever som är potentiellt våldsamma. Hur ska man motivera barn att gå dit om de inte känner sig trygga?
Både han och den andra mamman är kritiska till att skolpersonalen inte har någon koll under rasterna. Mamman berättar att hennes dottern blivit nedsparkad från en ställning och ådrog sig skador.
– Ingen vuxen fanns där. Mitt barn ska inte behöva gå till skolan och vara rädd. Hon vill inte vara på skolgården.
– Nästan dagligen händer det incidenter, men det blir ingen reaktion. Hur ska de lära sig när det inte blir några konsekvenser?
Mamman vände sig högre upp och fick beskedet att man jobbar med en handlingsplan.
– Det är lite som att lägga ett blött täcke över problemet. Barnen är i det här nu, dagligen. Det är barnens upplevelse jag värnar om och jag kände att nu räcker det. Jag förstår att vissa barn har särskilda behov och behöver extra stöd. Skolan måste ta det ansvaret.
I stället uppger hon att skolan som strategi använt elever, som en slags resurs för extra stöttning åt sin kamrater. De har fungerat som katalysator för att neutralisera miljön.
Pappan till den andra flickan förklarar, att klassen redan ligger efter i utbildningsplanen och är less på skolan.
– Trots att de delat upp klassen är det stökigt i klassrummen.
Mamman är medveten om lärarbristen, men försöker fokusera på vad barnen har rätt till.
– De har rätt till en trygg vuxen i skolan, att känna sig trygga och vilja gå dit, att lära sig saker och ska inte behöva känna sig otrygga på rasterna för att det inte finns någon vuxen på skolgården. Det finns personal som jobbar med det här – lös det!