– Det är något speciellt på de här breddgraderna under den här tiden på året på året. Plötsligt är det ljust dygnet runt i kontrast till mörkret på vintern. Men det är ju inte alltigenom gott att solen lyser skoningslöst hela dygnet, vilket avspeglas i den här filmen. Här möter vi människor som alla har det tufft på sitt sätt och som verkligen önskar att dagen ska ta slut för att förhoppningsvis få en bättre dag i morgon, berättar Jonas Selberg Augustsén.
”Den längsta dagen” är film nummer fyra i Jonas Selberg Augustséns filmsvit på de fem minoritetsspråken.
– Det började med att jag gjorde filmen ”Höstmannen” på meänkieli för många år sedan. Det var så kul och gick så bra så det har bara fortsatt. Språket är ju en utmaning och det är en skola varje gång, men vi jobbar tätt ihop med skådespelare och de flesta är tvåspråkigt och hälften av filmteamet är finnar. Efter ”Höstmannen” gjorde jag en film som rörde sig i den samiska kulturen så då blev den på samiska. Sedan hade jag en roadmovie-idé, Sophelikoptern, som jag ville förverkliga, och det var perfekt att göra den på romani.
Denna fjärde film utspelas på finska och just den här dagen i Björknäsparken filmas slutscenen in. Det hela utspelar sig under ett evigt långt midsommardygn då solen aldrig går ned.
– Vi kommer att följa några ganska vanliga människor som inte lever något särskilt märkvärdigt liv, men har det gemensamt att de alla har en riktigt dålig dag. Men exakt vad som händer dem vill Jonas vara lite hemlighetsfull än så länge.
I slutscenen förenas alla till ett firande på finskt vis då man tänder midsommar-elden juhannuskokko.
Att spela in långfilm utanför storstäderna har många fördelar, konstaterar filmens producent Alexander Emanuelsson.
– Jag har filmat väldigt mycket i Norrbotten och här är filmklimatet väldigt bra. Det finns helt andra möjligheter att jobba med film här. Vi har alltifrån större städer till närheten till fjällen, snön och alla miljöer på landsbygden. På sätt och vis är det lättare att spela in här, det finns en större välvilja. Nu får vi ju exempelvis hjälp att bygga upp den stora brasan som vi behöver till inspelningen. Däremot kan det vara svårare att samla statister eftersom det finns färre att ta av.
Ett helt gäng statister har dock hittat hit. En av dem, Britt Hesselstål-Falk från Kiruna, har redan hunnit vara med i åtta olika filmproduktioner. I denna tilldelades hon rollen som mormor av det tuffare slaget.
– Jag har varit statist i olika filmer i tre år nu och jag stormtrivs verkligen. Det är sååå kul, säger hon och ler.
Det började med tv-serien Midnattssol vilket gav Britt blodad tand inom filmandets värld och i vinter har hon varit med i Felix Herngrens komedi ”Andra åket”. Numera händer det även att hon blir uppringd och tillfrågad om att vara statist när en filminspelning är på gång.
– Ibland har jag även gjort någon mindre talroll vilket är jättekul. Jag har nog alltid varit lite av en pajas även om jag inte spelat teater tidigare. Det var nu när jag började jobba som statist som jag känner att det här är något för mig, säger hon.
Det är hett den här dagen, solen steker obarmhärtigt från en klarblå himmel, och i skuggan under ett träd står Lene Nilssen med barnen Josefine och Fredrik Nilssen Vesterlund. Här i familjen är det bara Josefine som har filmerfarenhet sedan tidigare.
– Jag var med i ”Alone in space” som spelades in på Studio Kronan. Nu ringde de och frågade om jag ville vara med i den här filmen också, berättar hon.
Även Luleåbon Inger Kalotini börjar bli en van statist.
– Jag har varit med både i en Rebecka Martinsson-film och ”Ensamma i rymden”, men den har inte haft premiär än, så man får väl se hur mycket man syns. Livet som statist innebär också risken för att bli bortklippt i den slutgiltiga filmen, säger hon och skrattar.
Bodensaren Jerry Larsson råkade cykla förbi och hamnade mitt i filminspelningen dagen innan han nu står här och gör premiär som statist.
– Jag var på väg ut på fågelskådning men så var det någon som sa att de behövde statister till i dag. Och jag har länge varit lite nyfiken på att testa, så jag bestämde mig för att gå hit. Det är alltid roligt att testa något nytt, konstaterar han.
Så börjar det dra ihop sig till repetition. När midsommarelden väl tänds finns begränsad tid att filma alla scener, det är därför viktigt att alla vet var de ska vara, och vart de ska gå.
Inspelningsledare Petter Lindberg samlar alla statister för att repetera fackelscenen som ska leda till att midsommarelden tänds.
– Några av er kommer att ha facklor i händerna, gå två och två mot elden och ställer er i en ring. Tänd elden med fackorna, stanna kvar och se den ta fyr och gå sedan tillbaka till er plats, instruerar han.
När alla scener är repeterade avbryter man för matpaus innan det är dags för kamerorna att rulla. Därefter börjar inspelningsperioden för sommarscenerna att närma sig sitt slut. I november återvänder filmteamet, då för att spela in resterande scener i Studio Nord i Sävast.