Eva-Johanna Mäkinen kommer från Åbo där hennes föräldrar bor kvar ute på landet. De är pensionerade språklärare och hennes far var krigsbarn på Gotland.
Hon och familjen har de senaste 18 åren bott i norra Finland. Hon och maken, som är läkare, flyttade till Rovaniemi när hon kom in på Lapplands universitet. Eva-Johanna Mäkinen ville bli bildlärare för att hon tycker om att lära ut saker och berätta om bildkonst och för att hon tycker om eleverna och att planera lektionerna.
– Jag älskar när jag får eleverna intresserade av sina uppgifter och de vill skapa.
Efter ett par år som bildlärare på universitetet slutförde hon sin doktorsavhandling Den abstrakta konstens konstnär - en mikrohistorisk och biografisk undersökning om Liisa Rautiainen. Samtidigt jobbade hon som konstkritiker. 2012 flyttade familjen till Uleåborg där Eva-Johanna Mäkinen fick jobb som bildlärare på normalskolan. Men de senaste åren har hon varit arbetslös eller jobbat som vikarie.
– Det är svårt att få jobb, det finns inte så många tjänster som bildlärare.
Hon sökte i hela Finland och till och med i Skottland dit hon även var på en jobbintervju, men både maken och hennes väninna tyckte det var nog så långt bort.
I januari i år var hon på en jobbmässa i hemstaden och fick kontakt med en kvinna från Luleå, som berättade att det i Sverige är brist på lärare. Efter en konstutställning som hon hade var hon på en till rekryteringsmässa och träffade en kvinna från Bodens kommun.
– Jag lämnade mitt CV och hon skulle höra av sig. Sedan frågade hon om hon fick lämna mitt CV till Stureskolan, säger Eva-Johanna Mäkinen.
Den 27 juli landade hela familjen med två av de tre döttrarna i Boden, men det hade varit svårt att hitta bostad. Nu bor de i centrum. Maken jobbar i Torneå och äldsta dotter har flyttat vidare till Eksjö där hon kom in på en utbildning. De två yngre barnen går på gymnasiet i Luleå. För ungdomarna tror hon att språket kan bli det svåraste. Familjen är finskspråkig.
Hur kändes det att få jobb?– Jag var så lycklig. Jag utbildade mig när jag var lite äldre och ville inte ge upp. Jag vill jobba som bildlärare, säger Eva-Johanna Mäkinen och tillägger att Sverige inte är så olikt Finland.
Även om hon kommer sakna släkt och vänner har hon tagit med sig några bitar av Finland hit i form av litteratur och musik.
– Sedan ligger det inte längre bort än att man kan åka dit.
Nu har skolan startat och hon har börjat planera skolarbetet.
– Det är roligt att bekanta sig med eleverna och de andra lärarna. Jag tror att den svenska och finska skolan är ganska lika i sin uppbyggnad.
Vad betyder bildkonsten för dig?– Den gör att man glömmer bort alla andra saker en stund och att man kan se världen från olika perspektiv. Man glömmer bort sig själv och kan se andra människor.
På söndagen besökte hon Havremagasinet och blev begeistrad. Eva-Johanna Mäkinen tyckte mycket om utställningen om vänskap.
– Det är en fantastisk plats. Jag tror att konsten ger hopp och optimism i världen.