Det nya rättsliga ställningstaget från Migrationsverket kom i tisdags.
– Jag vill tacka Migrationsverket för det nya ställningstagandet. Jag är väldigt glad att min dotter Zahra och jag kan stanna i Sverige. Jag har lovat mig själv att jag ska göra allt jag kan för svenska folket och landet Sverige så länge jag lever, säger hon.
Hon har inte hunnit prata med sin advokat än, men tror att hennes yngsta son också kommer att få stanna med henne eftersom han är omyndig.
Fatema Vahidy, 43 år, är läkare och studerar idag på ett förberedande program på Sunderby folkhögskola med siktet inställt på att kunna fortsätta jobba som läkare i Sverige, helst som barnläkare.
– Jag vill hjälpa människor, säger hon.
Sedan hennes make dog i en arbetsplatsolycka är hon ensam med sin 14-årige son och de två vuxna barnen Zahra och Mohammad som kom till Sverige redan för två år sedan och också studerar på Sunderby folkhögskola. Hon vill bli tandläkare, han vill bli ingenjör. Alla behärskar nu svenska så bra att vi kan genomföra intervjun på deras nya språk.
Fatema Vahidy har levt större delen av sitt liv i Iran dit hon kom som liten med sina föräldrar på flykt undan kriget med Ryssland. För några år sedan utvisades hon och barnen från Iran tillbaka till Afghanistan, där barnen aldrig hade satt sin fot tidigare.
Det blev en stor omställning för dem alla.
– Kvinnor har ingen frihet att göra någonting. De måste ha hijab som döljer hela ansiktet. Det känns orimligt för mig och hade vi bott kvar nu skulle vi bli tvungna att gifta oss med talibaner. Kvinnor mellan 15 och 45 år får inte gå ut ensamma. Jag vill inte leva med någon som lär pojkar att mörda andra människor.
Hon berättar att både hon och barnen älskar musik och sång och att måla – något som är förbjudet enligt talibanerna och skulle leda till att de blev straffade. Dessutom tillhör de folkgruppen hazara vilket i sig är en riskfaktor eftersom de har "fel" religion enligt talibanerna.
Sedan talibanerna tog makten har kvinnors rörelsefrihet och rättigheter begränsats ännu mer och sharialagar tillämpas. Enligt Migrationsverkets bedömning påverkar det kvinnors möjlighet att försörja sig, få tillgång till vård och utbildning och att söka skydd undan våld.
Inte heller hennes dotter Zahra ser någon framtid i Afghanistan.
– Kvinnor får inte göra någonting. Inte gå i skolan, inte jobba, inte leva, säger hon.
Fatema Vahidy och yngsta sonen har ännu inte fått sitt första beslut från Migrationsverket, men allt tyder nu på att de får uppehållstillstånd. De två äldsta barnen däremot har båda fått sina tredje definitiva utvisningsbeslut i somras. Men chansen att få stanna gäller endast dottern, inte sonen.
– Jag är jätteledsen för det. Alla mina barn är kära för mig. Även om de blir 50 år gamla är de fortfarande mina barn. Vi är en familj och i min kultur är alla i familjen viktiga och beroende av varandra, säger hon sorgset.
Dottern Zahra vet ännu inte riktigt om hon ska våga tro på det nya beskedet.
– När jag fick mitt sista avslag i somras grät jag i flera dagar. Nu känner jag mig fortfarande orolig för min bror, säger hon.
Brodern Mohammad ser mycket ledsen och upprörd ut när han får frågor om sin egen situation.
– Jag blir galen när jag tänker på det, säger han.