Företaget LappSimon har en över 100-årig familjehistoria. För Ove Simonssons del inleddes den när han började vara med i det gamla renslakteriet sex-sju år gammal.
– Jag var väl mest bara i vägen, säger han med ett förnumstigt skratt.
Han är stolt över att företaget överlevde coronapandemin.
– Vi tappade jättemycket i omsättning. Det är bland det värsta jag varit med om i hela mitt liv. På en natt stannade all försäljning.
Ove Simonsson framhåller att det trots allt ledde till något gott. De tvingades tänka till och tänkte nytt.
– Vi började titta på butikssidan och idag är vi godkänd leverantör för Coop Sverige på sex artiklar. Vi jobbar inte över hela landet, eftersom vi har en liten fabrik, men vi arbetar mycket lokalt med Coop Norrbotten.
Det innebär fler ben att stå på.
– Bokslutet som kom nu innebär omsättningsrekord. Vi passerar 40 miljoner kronor, avslöjar Ove Simonsson.
Han fyller 65 år i höst och tar nu ett kliv tillbaka.
– Man måste dra en gräns. Jag har vuxit upp med renar och renslakt.
När han sågade av sig fingrarna på ena handen fick han sig en tankeställare. Det var 2019. En köttbit fastnade i bandsågen.
– Jag tryckte till. Jag har stått vid sådana bandsågar sedan jag var tio år och iakttar försiktighet, men när man blir äldre kan man bli lite mer oförsiktig.
När han var 57-58 år tänkte han att han hade haft tur som sluppit krämpor. Efter att han fyllde 60 kom de slag i slag under en kort period. Han opererade ryggen, krossade nyckelbenet och så inträffade sågolyckan.
– Jag har aldrig stämplat eller varit arbetslös i hela mitt liv, utan bara jobbat på. När jag fick första barnbarnet, Felix, kände jag att man måste börja tänka om.
För ett år sedan sa han till Robin, att det var dags.
– Jag ska jobba kvar, men bara göra det som är roligt.
Vad?
– Köpa in och sälja kött, men han ska få leda företaget själv. Om jag hade gjort det hade vi inte varit ute på nätet, knappt haft mail. Jag är gammalmodig och kan knappt sådant där, säger Ove med ett skratt, men tillägger, att Robin kan allt.
VD:n Robin Simonsson konstaterar, att tilltalet i dag är olika för olika generationer.
– De har olika behov.
Han fyller 37 i år och har varit verksam i företaget sedan 18 års ålder. Målet har hela tiden varit att han ska ta över och har fått växa in i företaget ordentligt. Övertagandet har skett successivt och med alla års erfarenhet känner han sig nu trygg att ta över driften.
– Det är inga konstigheter, men nytt att ta över alltihop. Vi har ju haft lite olika ansvarsområden, säger Robin Simonsson, som hela tiden varit delägare.
Han har mest varit stationerad i Luleå och skött sälj och administration. Ove Simonsson har varit mer iblandad i själva produktionen i Harads.
– Jag gör fortfarande stora inköp och har ett otroligt kontaktnät på viltsidan, från Hammerdal till Karesuando. Vi känner och litar på varandra och har oerhört goda relationer.
Ove fick själv växa in i verksamheten och tycker det är oerhört skönt, att familjeföretaget lever vidare.
– För tre år sedan fick vi ett bud på företaget. En större grossistkedja ville köpa upp oss och vi träffade dem. Vi hade fått en bra slant, Robin och jag, men det kändes inte rätt. Så jag frågade honom.
Vad tyckte du?
– Att det bara var att fortsätta köra på. Företaget blir en del av en själv. Det är en livsstil. Köttet har funnits i ådrorna hela tiden i släkten, svarar Robin Simonsson.
Ove Simonsson är beredd att släppa taget helt till sin son och avser, att inte lägga sig i.
Känns det ändå inte tryggt att ha någon att rådfråga?
– Jo, visst. Pappa försvinner ju inte.
– Jag har en jättefin titel, senior advisor. Folk skrattar åt det, säger Ove, som gillar att spexa.
Det händer mycket i deras bransch och LappSimon har egen produktutveckling.
– Det är roligt att vara innovativ i en bransch, som är så anrik, men det är samtidigt en utmaning, säger Robin Simonsson.
Han är lyhörd för det som händer inom matproduktionen i dag. Det växer fram alternativa produkter till kött på grund av miljöpåverkan.
– Det är en trend och en ny generation växer upp med att det finns. Vi har haft antennerna ute under lång tid och måste vara anpassningsbara.
Vi träffas hemma hos Ove en solig sommarmorgon, han och Robin bor nästan mitt emot varandra på var sin sida om älven. Där vid Luleälvens strand ska Ove Simonsson mysa av tiden som nybliven pensionär.